Gästnaturfotograferna, del 12

Gästnaturfotograferna, del 12, en naturkrönika i 32 bilder om den härliga naturen genom gästande naturfotografers kameraögon.

Text Dan Damberg, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna, Anette Blomén, Skillingaryd, Admira Dedic, Skillingaryd, Robert Alkemark, Skillingaryd och Mats Andersson, Skillingaryd. Bilderna är tagna under hösten och vintern 2016 och 2017.

Nogersund, Blekinge, i november, foto Robert Alkemark, Skillingaryd.

Hanö i november 2016, foto Robert Alkemark, Skillingaryd.

Hanö är en pärla i Blekinges skärgård och är ett mycket populärt utflyktsmål, med cirka 30 000 besökare årligen.

Hit kommer du med färja Vitaskär från fiskeläget Nogersund och 25 minuter senare befinner du dig på sköna Hanö.

Hanö fick fast befolkning strax före mitten av 1800-talet, men hade dessförinnan under lång tid varit tillfällig boplats för fiskare.

På Hanö bor idag cirka 25 personer året runt men befolkningen har varit över 250.

I norr växer gräs på moränmarken, i söder tar svårgenomtränglig buskskog över och på östra sidan finns fantasieggande strandpartier med jätteblock, grottor och djupa gångar.

Bönsäcken är en märklig stenrevel på öns norra sida som består av miljontals ovala stenar och den ligger inte stilla utan rör på sig allteftersom vågorna flyttar runt den.

Naturvårdsverket har efter en tids förhandling med de tidigare ägarna köpt större delen av Hanö.

Området som omfattar det mesta av ön utanför byn är 192 hektar stort och ingår i Natura 2000.

Hanö är en unik ö i Östersjön och på ön finns en av landets största sammanhängande avenbokskogar, vidsträckta gräshedar, buskmarker och hällmarksområden, alltsammans med mycket stora naturvärden.

Hanö har höga geovetenskapliga värden genom att man bland annat kan avläsa Östersjöns historia efter senaste istiden i de välbevarade strandlinjerna.

Ön har också ett mycket stort värde för friluftslivet, något som kan utvecklas ännu mer när området blir skyddat.

Länsstyrelsen kommer nu att jobba vidare med bildandet av ett naturreservat som beräknas bli klart under 2017.

Kantarellmussling, ”Plicaturopsis crispa” på en märkligt snedvuxen björk på Listershuvud, foto Robert Alkemark, i december 2016.

Kungsörn, ”Aquila chrysaetos”, fångad på bild av en återkamera vid Bjälkön via Mats Andersson, Skillingaryd i december 2016.

Kungsörn, ”Aquila chrysaetos”, fångad på bild av en återkamera vid Bjälkön via Mats Andersson, Skillingaryd i december 2016.

Kungsörn, ”Aquila chrysaetos”, fångad på bild av en återkamera vid Bjälkön via Mats Andersson, Skillingaryd i december 2016.

Kungsörn, ”Aquila chrysaetos”, fångad på bild av en återkamera vid Bjälkön via Mats Andersson, Skillingaryd i december 2016.

Ormvråk, ”Buteo buteo”, fångad på bild av en återkamera vid Bjälkön via Mats Andersson, Skillingaryd i december 2016.

Ormvråk, ”Buteo buteo”, fångad på bild av en återkamera vid Bjälkön via Mats Andersson, Skillingaryd i december 2016.

Västra lägret, Skillingaryds skjutfält, foto Anette Blomén, Skillingaryd i november. Detta är för övrigt originalfärgen på de gamla husen som används nu när de målas om.

Lindens frökapslar klädda i rimfrost, Västra lägret, Skillingaryds skjutfält, foto Anette Blomén, Skillingaryd i november.

Lindens latinska namn är ”Tilia cordata” och Carl von Linnés far, Nils Ingemarsson, tog sitt efternamn efter en ovanligt stor lind som växte vid Stegaryd i Småland och sonen Carl von Linnés svenska namn innan adlandet var därmed Carl Nilsson Linnæus.

Slånlaven, ”Evernia prunastri”, är klädd i rimfrost, Västra lägret, Skillingaryds skjutfält, foto Anette Blomén, Skillingaryd i november.

Spår utter, ”Lutra lutra”, vid Huskvarnaån, Lekeryd i januari 2017, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Spillning av utter, ”Lutra lutra”, vid Huskvarnaån, Lekeryd i januari 2017, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Gulsparvar, ”Emberiza citrinella”, i januari, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Ringduva, ”Columba palumbus”, i januari, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Älg, ”Alces alces”, i januari, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Smådopping, ”Tachybaptus ruficollis”, i januari, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Tofsmes, ”Lophophanes cristatus”, i januari, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Rosenlund, Jönköping, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Vid Rosenlunds bankar störtar Vätterns södra strand dramatiskt ner i vattnet, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Rosenlunds bankar är en 35 meter hög och 2 kilometer lång erosionsbrant som kan ses redan på långt avstånd och är ett karaktäristiskt inslag i landskapsbilden.

Rosenlunds bankar är en av Sveriges mest berömda istidsavlagringar och är ett mycket karaktäristiskt inslag i landskapsbilden.

Erosionen av bankarna pågår ständigt och krönet flyttas 20-30 meter under en 100-årsperiod och eftersom landhöjningen är större i norra än i södra Sverige, tippar Vätterns vattenyta långsamt mot söder och vattennivån stiger med ungefär 1,7 millimeter om året.

Bankarna är uppbyggda av lösa jordlager och bildades då inlandsisen smälte för 12000 år sedan.

Underst i lagerserien finns moränlera, som kommer från botten av inlandsisen.

Smältvatten från inlandsisen har senare eroderat strömrännor i moränen, mer än 25 meter djupa.

Rännorna har sedan fyllts upp med sediment som förts dit av rinnande vatten och allt detta täcks av en sandig, moig morän.

Det allra översta lagret består av ett tunt lager av issjölera men inne i jordlagren finns också en del stora stenblock.

Jorddjupet vid Rosenlunds bankar är mycket stort, mellan 50 och 100 meter och i branten mot Vättern ser man tydligt de lager som bankarna består av.

Hur bankarna bildats har länge diskuterats och haft avgörande betydelse för tolkningen av inlandsisens avsmältning i Vättersänkan.

Rasbranterna skapar en utmärkt häckningsmiljö för backsvalor som gräver ut bohålor i sanden och en stor koloni häckar i branterna och längs stranden finns flera par strandskator.

Skrämmafältet, den öppna gräsbevuxna ytan i anslutning till rasbranterna, är mycket viktig för rastande flyttfåglar.

Det finns fina utsiktsplatser där man under vår och höst kan skåda flyttfågel och tidiga vårmorgnar kan man bland annat stöta på ringtrastar som rastar på dess väg till häckningsmiljöerna i fjällen.

På delar av rasbranten och bankarna växer lövskog och i den fuktiga miljön bland lövträden trivs många landlevande snäckor, bland annat den ovanliga barksnäckan.

I närheten av Skrämmabäcken finns också fem skyddsvärda jätteträd av ek, där trädens omkrets är mellan tre och sju meter.

Här trivs flera fladdermusarter exempelvis vattenfladdermus, nordfladdermus och större brunfladdermus.

Öster om bankarna, i Huskvarnaviken, har man gjort intressanta marinarkeologiska fynd och i viken finns ett imponerande stenröse och bland lösfynden finns svärd och en halsring från bronsåldern.

Fynden kan ses på Jönköpings läns museum och en modell av röset och en del föremål finns också på Kruthuset, det vill säga, Huskvarna Stadsmuseum.

Då branterna består av sand som med jämna mellanrum rasar så bör man vara extra försiktig med att gå för nära kanten då risken för ras är stor.

Rosenlund, Jönköping och Vätterns vatten, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Rastande prutgäss, ”Branta bernicla”, vid Rosenlund, Jönköping, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Rastande prutgäss, ”Branta bernicla”, vid Rosenlund, Jönköping, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Vilande gräsänder, ”Anas platyrhynchos”, vid Rosenlund, Jönköping, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

En mäktig adult havsörn, ”Haliaeetus albicilla”, över Vättern, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

En mäktig vy över Jönköping och Vättern, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Mäktiga skyar över Huskvarna, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Götaströms järnbruk, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Handsmidd spik från Götaströms järnbruk, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

En nästan tömd Dulebäck norr om Skillingaryd, som en konsekvens av Fågelforsdammens sänkning i september och oktober 2017, foto Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Avslutningsbilden på den vackra sidensvansen är fotograferad av Admira Dedic, Skillingaryd.

Sidensvans, ”Bombycilla garrulus”, är en fågel som tillhör ordningen tättingar i familjen sidensvansar.

Arten häckar i de nordligaste delarna av Eurasien och nordvästra Nordamerika och vintertid kan den observeras i stora flockar längre söderut.

Den har varit riklig i våra trakter denna vinter 2016-2017, och flockar på flera hundra fåglar har inte varit ovanligt.