Mötet, del 43, domherre
Natur Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på domherren.
Mötet, del 43, domherre, ”Pyrrhula pyrrhula”, en natur- och kulturkrönika i 5 bilder från trakterna av Movalla idrottsplats i östra delen av Skillingaryd.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, i mitten av juni månad anno 2017.
Ett par domherrar har hållit till i närområdet hela våren och försommaren, hanen har begåvat oss med sin märkliga och lågmälda sång som låter precis som en rostig vindflöjel som sakta vrider sig i den svaga vinden.
På bilden sitter den vackert röda domherrehanen och sjunger i den stora häggen, ”Prunus padus”.
Domherren finns vanligtvis i barr- och blandskog, gärna på fuktig mark med rik undervegetation men den kan även förekomma i stora parker och trädgårdar vilket bevisades här och nu.
Två årskullar är inte ovanligt och när ungarna kläckts matas de också med insekter, annars är domherren utpräglad fröätare som också tycker om knoppar på buskar och fruktträd.
Domherrehanen kan bli mycket upprörd om man härmar hans vemodiga, mjuka och flöjtande vissling vid reviret och han spänner då ut det röda bröstet, svänger huvudet med den svarta kalotten fram och tillbaka samt kan även från sin utsiktsplats gång på gång flyga över den härmande för en mer noggrann inspektion.
Den 10 juli fick jag äntligen se den juvenila fågeln för första gången då den satt i samma stora hägg som denna krönikas bilder är tagna i.
Vid det tillfället flöjtade den sitt typiska lockläte, men då hade jag naturligtvis inte min kamera tillgänglig och tillfället gick mig ur händerna.
Bilden visar den vackert röda hanen och det latinska namnet ”Pyrrhula pyrrhula” betyder just ”eldröd”.
Domherren gömmer sitt bo bland kvistar på en gren några meter över marken och det byggs av kvistar, mossa, lavar, rottrådar och hår.
Honan lägger fem ägg som är cirka 2 centimeter långa och blekt blågröna med några få bruna fläckar.
En viss invasion av domherrar från nordost förekommer dock och svenska domherrar kan också dra söderut, vissa vintrar kan man få höra domherrar som låter som små leksakstrumpeter och dessa kan då uppenbarligen vara gäster från nordost, det vill säga, från Finland och Ryssland.