Rocksjöns naturreservat

Rocksjöns naturreservat, en natur- och kulturkrönika i 34 bilder om en biologisk mångfaldspärla mitt i storstaden Jönköping.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, dagen innan nyårsafton 2017.

Hej och välkomna att följa med mig på en vandring runt Rocksjön, ett naturreservat mitt i storstaden Jönköping, en gråmulen, så kallad, vinterdag på 2017-års näst sista dag.

Inte långt från Jönköpings city finns Rocksjön där kanoter och skyddsvärda fåglar samsas, sjön är också biologiskt rik och fin för sportfiske och en spång tar dig genom Rocksjöns vassbälten.

Vid Rocksjön föder brun kärrhök upp sina ungar, liksom skäggdopping och femtiotal andra fågelarter.

Våtmarkerna är en rest av en tidigare kvadratkilometer stor myrmark nära intill och söder om Vättern.

Speciella växter som lever kvar är höstspira, ”Pedicularis palustris ssp. opsiantha”, som är en underart till kärrspira, ”Pedicularis palustris ssp. palustris”, och svampen trollhand, ”Hypocreopsis lichenoides”.

Rocksjön är också en biologisk ”hot spot”, det vill säga, en plats med många olika djur och växter för smådjur till exempel kärrspindel, ”Dolomedes fimbriatus”, snäcklöpare, ”Cychrus caraboides”, och citronfläckad trollslända, ”Leucorrhinia pectoralis”.

Naturreservatet Rocksjön ägs och förvaltats av Jönköpings kommun och är 79 ha stort, beläget mitt i Jönköping och bildades år 2010.

Förutom klarvattensjön Rocksjön finns här värdefulla våtmarker, sumpskogar och som sagt ett mycket rikt djur- och växtliv, såsom utter, ”Lutra lutra”, bäver, ”Castor fiber”, och brun kärrhök, ”Circus aeruginosus”.

Rocksjön och Munksjön i Jönköping är två så kallade lagunsjöar, uppkomna ur mötet mellan å ena sidan de forntida åar som format den sandiga sänkan kring Jönköping och å andra sidan strandvallarna vid Vätterns stigande vatten.

Idag utgör Rocksjön med omgivande kärr en rest av det sjö- och våtmarkspräglade deltaland som på flera sätt utgjort grundförutsättningen för Jönköpings uppkomst.

Ursprungligen lockade det produktiva och fågel- och fiskrika deltat människor att bosätta sig här men med tiden kom också de vidsträckta våtmarkernas svårtillgänglighet att utgöra ett viktigt motiv att här anlägga en stad, med vattnen och våtmarkerna som skydd mot fiender.

Rocksjön är en del av Tabergsåns vattensystem, med Strömsbergsbäcken i söder som tillflöde och Rocksjöån som utflöde mot Munksjön men sedan århundraden tillbaka har dock staden haft problem med vattenkvaliteten i Munksjön.

På 1930-talet tillgreps lösningen att pumpa in Vätternvatten i Rocksjön via Liljeholmskanalen i norr för att öka vattenomsättningen och ett andra utlopp till Munksjön har också grävts, den så kallade Simsholmskanalen, medan en dammlucka under Östra Strandgatan begränsar utflödet genom Rocksjöån.

Rocksjön har således idag en hydrologi som bestäms mer av dessa regleringar än av de naturliga variationerna i tillflödena.

Fågellivet vid Rocksjön uppmärksammades tidigt och redan 1928 fridlystes en del av våtmarksområdet mellan Rocksjön och Munksjön för sitt rika fågelliv.

Vid den tiden präglades ännu våtmarkerna till stor del av öppenhet och hävd och ingick i ett sammanhang med åkrar, betesmarker och slåtterhävdade starrmader mellan och söder om de båda sjöarna.

Ungefär samtidigt påbörjades dock utfyllnaden av en del av de forna våtmarkerna söder om Rocksjön, Rocksjö mosse, för anläggandet av Jönköpings flygplats.

Öppenheten i det kvarvarande våtmarksområdet bestod dock ända in på 1950-talet vilket framgår av samtida flygbilder.

Samtidigt som Rocksjökärrets fågelliv uppmärksammades i början på 1900-talet blev också sjön Jönköpings viktigaste badplats, med omfattande anläggningar i norra ändan av sjön och även båtsporten växte fram under 1900-talet.

I takt med stadens tillväxt har båda sjöarna Rocksjön och Munksjön allt mer kommit att kringgärdas av stadsbebyggelse.

Munksjön upplevs idag som ett vatten i staden, medan Rocksjön fortfarande omges av våtmarker, dessa våtmarker är dock idag till stor del igenvuxna till sumpskogar eller höga vassar.

En viss hävd har dock återupptagits i samband med inrättandet av det kommunala naturreservatet, samtidigt som området gjorts mera tillgängligt genom anläggande av spänger, så att det nu går att promenera runt hela sjön.

Rocksjön har blivit ett rekreationsområde i staden, med spår av en lång intressant historia och med en rik biologisk mångfald.

John Albert Bauer, född den 4 juni år 1882 i Jönköping, Småland, död den 20 november år 1918 på Vättern, var en svensk konstnär, målare och illustratör.

Han är som mest känd för sina illustrationer till de tidiga upplagorna av boken ”Bland tomtar och troll”.

Bauer föddes och växte upp i Jönköping och som sextonåring flyttade han till Stockholm för att studera konst där han fick sina första jobb som illustratör.

På Kungliga akademien för de fria konsterna träffade han sin blivande hustru Esther Ellqvist som också var elev vid akademien och de gifte sig år 1906 i Gränna.

Tidigt i sin karriär så gjorde Bauer ett antal resor som för alltid kom att prägla hans konst, han reste bland annat till Lappland, Tyskland och Italien.

Det mesta av Bauers arbete består av akvareller men han målade också i olja och väggmålningar, så kallade fresker och hans illustrationer har haft och har en djup påverkan på den svenska folkloren och sagoberättandet.

Den 20 november år 1918 vid endast 36 års ålder omkommer John tillsammans med sin hustru Esther Ellqvist-Bauer och deras son Bengt när ångbåten Per Brahe förliser i en höststorm på Vättern utanför Hästholmen, familjen Bauer begravdes på Östra kyrkogården i Jönköping.

I Jönköping växte John upp vid Östra torget där hans far drev en framgångsrik charkuterirörelse men familjens sommarställe Villa Sjövik vid Rocksjön ska vara den plats till vilken John återkommer under hela sitt liv.

Endast 16 år gammal far John till Stockholm för att utbilda sig till konstnär där han börjar på Tekniska skolan, Konstfack, och Caleb Althins målarskola.

Två år senare blir han antagen som elev vid Kungliga Akademien för de fria konsterna och han gjorde tillsammans med sin fru Ester studieresor i Tyskland och Italien, till skillnad från majoriteten av hans svenska samtida konstnärer som reste till Paris.

År 1907 började han illustrera sagosamlingen ”Bland tomtar och troll” och räknades snart som Sveriges främste sagotecknare.

Han utförde även väggmålningar, bland annat fresken ”Den helige Martin och tiggaren” i Odd Fellows lokal i Nyköping och han finns representerad på Jönköpings läns museum, Röhsska museet, Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och Malmö museer.

Vid första världskrigets utbrott kändes trollen alltför begränsande för konstnärskapet och han började teckna kubistiskt och var samtidigt orolig för sitt äktenskap.

Villa Sjövik byggs vid Rocksjöns västra strand år 1881, året innan John Bauer föds och det är ett ganska stort hus som först och främst används som sommarbostad, medan familjen Bauer ännu bor kvar i lägenheten vid Östra torget.

I husets stenkällare lagrar man fläsk och andra varor som säljs i pappans charkuteriaffär.

Huset har en fasad av ljus puts och det ligger i en lummig, grönskande trädgård och nedanför huset går en lång brygga ut genom Rocksjöns vass, där John och hans bröder badar och leker.

Familjen Bauer spenderar allt mer tid i fritidshuset och så småningom blir Villa Sjövik deras fasta bostad.

Vid denna tid ligger området där Villa Sjövik ligger, vilket då var en knapp kilometer från Östra Torget, fortfarande i Jönköpings utkanter.

Det är en lantlig miljö som omges av nästan orörd natur och om man blickar bort, ser man de skogiga berg som flankerar staden Jönköping.

Omgivningarna tilltalar säkerligen den unge John Bauer som aldrig tröttnar på att vandra omkring i skog och mark.

På sommaren år 1901 har John ledigt från sina studier på Konstakademien och han är hemma hos familjen i Jönköping och arbetar intensivt i en ateljé i huset.

Han utför flera moln- och växtstudier i akvarell som idag tillhör Jönköpings läns museums samlingar.

Med nyfiken blick skildras blomsterlivet runt Rocksjön och hans bilder avslöjar Bauers stora förståelse för landskapet och dess växlingar, det är kärleken och samhörighet till naturen som är hans främsta drivkraft som konstnär.

Villa Sjövik blir utgångspunkten för flera av hans tidiga naturupplevelser och för ett konstnärskap där samhörigheten till naturen och landskapet är helt grundläggande, är detta följaktligen en plats med en unik betydelse.

Flera av hans mest berömda verk har dessutom målats i ateljén på Sjövik, till exempel illustrationerna till 1909-års upplaga av ”Bland tomtar och troll”.

Villa Sjövik revs tyvärr på 1960-talet, hastigt, innan någon hann protestera, och idag finns vid denna plats istället en park som bär konstnärens namn.

Rocksjöområdet har blivit ett av de viktigaste rekreationsområdena i centrala Jönköping.

Våtmarkerna runt om Rocksjön med lövsumpskog, vassar och starrkärr utgör en liten rest av den natur som en gång dominerade de flacka partierna av landskapet söder om Vättern.

Variationen i våtmarken ger en mångfald av arter inom flera organismgrupper, vilket får anses vara unikt så centralt i en stor tätort.

Den rika fågelfaunan har uppmärksammats, liksom en hel del ovanliga kärlväxter och den rika förekomsten av vedlevande svampar.

Bävern har byggt ett bo vid Rocksjöån och ses ibland simma omkring i både Rocksjön och Munksjön tidiga morgnar.

Vid Rocksjön häckar många olika fågelarter och i vassarna häckar till exempel skäggdopping, ”Podiceps cristatus”, sothöna, ”Fulica atra”, rörsångare, ”Acrocephalus scirpaceus”, sävsparv, ”Emberiza schoeniclus”, och sedan några år tillbaka även brun kärrhök, ”Circus aeruginosus”.

I lövsumpskogen finner bland annat näktergal, ”Luscinia luscinia”, härmsångare, ”Hippolais icterina”, och svarthätta, ”Sylvia atricapilla”, bo.

De öppna kärren hyser enkelbeckasin, ”Gallinago gallinago”, och ängspiplärka, ”Anthus pratensis”, men de blir allt sällsyntare när sly och buskar invaderar.

Brun kärrhök, ”Circus aeruginosus”, stiger upp över vassarna när morgonen övergår till dag men Rocksjön är också en viktig rast- och övervintringslokal för fåglar som följer Vätterns raka linje på sin flyttväg från norr till söder och vice versa.

Lite ovanliga fågelgäster kan dyka upp som till exempel flodsångare, ”Locustella fluviatilis”, gjorde här om våren, och på vintern ses ofta övervintraren salskrake, ”Mergellus albellus”, stilla guppa omkring i vattnet.

I och kring Rocksjön förekommer en hel del lite ovanligare kärlväxter som till exempel vippstarr, ”Carex paniculata”, brunstarr, ”Carex acutiformis”, hornsärv, ”Ceratophyllum demersum”, axslinga, ”Myriophyllum spicatum”, sjöranunkel, ”Ranunculus lingua”, granbräken, ”Dryopteris cristata”, sydbläddra, ”Utricularia australis”, och höstspira, ”Pedicularis palustris ssp. opsiantha”.

Den sistnämnda arten beskrevs ny för vetenskapen när en av de tidiga botanisterna i Jönköping, Erik Leonard Ekman, fann höstspiran vid Rocksjön år 1909.

Ekmans typexemplar finns idag i Naturhistoriska riksmuseets samlingar och idag är höstspiran klassificerad som underart till vanlig kärrspira.

Höstspirans existens vid Rocksjön är akut hotad av igenväxning och behovet av åtgärder är stort eftersom höstspiran är sällsynt på det svenska fastlandet och dessutom har sin originallokal vid Rocksjön, vilket även är kulturhistoriskt intressant.

Min bild med de resupinata tickorna på den liggande klibbalslågan, ”Alnus glutinosa”, är kanske altickor, ”Inonotus radiatus”, men jag är verkligen inte säker, om någon vet, hör av er.

I lövsumpskogarna och videsnåren kring Rocksjön finns en hel del döda stående eller liggande stammar och grenar som ger förutsättningar för en rik svampflora och ett 40-tal arter av vedlevande svampar har noterats, varav en del ovanliga.

Trollhand, ”Hypocreopsis lichenoides”, är en av dessa som inte är lätt att få syn på då den växer på död klenved i de snårigaste videsnåren.

Förekomsten vid Rocksjön utgör dock typlokal och herbariematerial är hämtat från denna lokal till flera av världens ledande svampherbarier.

Rocksjöområdet har under 1900-talet blivit ett av de viktigaste rekreationsområdena i centrala Jönköping och friluftsbadet i norra delen av Rocksjön har varit etablerat sedan länge.

År 1974 anlades kanotstadion vid Rocksjön och kanotbanor lades ut i sjön och idrottsplatsen Rocksjövallen används bland annat av Erik Dahlbergsgymnasiet för skolidrott men också för mig och mina kamrater på 1:a kompaniet vid Kungliga Sjätte Artilleriregementet, A6, åren 1977-1978 för bollspel.

Min bild med de resupinata tickorna på den liggande klibbalslågan, ”Alnus glutinosa”, är kanske altickor, ”Inonotus radiatus”, men jag är verkligen inte säker, om någon vet, hör av er.

Rocksjön har som sagt ett mycket rikt fågelliv och under vår och sommar sjunger sävsparv, ”Emberiza schoeniclus”, rörsångare, ”Acrocephalus scirpaceus”, och kärrsångare, ”Acrocephalus palustris”, i vassområdena.

Man kan även höra vattenrallens, ”Rallus aquaticus”, grymtande inifrån vassen och under kvällarna flyger morkullor, ”Scolopax rusticola”, och enkelbeckasin, ”Gallinago gallinago”, över området.

I kanalerna finns drillsnäppa, ”Actitis hypoleucos”, och flera arter småfåglar och bland rovfåglarna märks brun kärrhök, ”Circus aeruginosus”, och lärkfalk, ”Falco subbuteo”.

Bland däggdjuren finns bland annat utter, ”Lutra lutra”, och bäver, ”Castor fiber”, men här finner man också Sveriges största spindelart, större kärrspindel, ”Dolomedes plantarius”, som ibland sitter  på spängerna.

Större kärrspindel, ”Dolomedes plantarius” eller kärrspindel, ”Dolomedes fimbriatus”, har ett utseende som kan variera en del inte minst beroende på ålder samt om spindeln är nyömsad eller på väg att ömsa skinn men en typisk fullvuxen kärrspindel är rostbrun-brunsvart med ljusa, vita-gulaktiga-krämfärgade linjer på kroppssidorna och en ljus mittstrimma på bakkroppen medan arten större kärrspindel oftast är mer jämnbrun utan ljusa band, den sistnämnda är dessutom sällsynt och rödlistad.

Det unika våtmarksområdet mitt i Jönköpings stad, Rocksjön, är en grund klarvattenssjö som utgör nästintill halva ytan av naturreservatet Rocksjön och mångformigheten, den artrika fiskfaunan och orördheten gör att sjön har ett mycket högt naturvärde.

I Rocksjön finns ett 20-tal fiskarter där de vanligaste arterna är abborre, ”Perca fluviatilis”, mört, ”Rutilus rutilus”, gers, ”Gymnocephalus cernua”, braxen, ”Abramis brama”, siklöja, ”Coregonus albula”, och nors, ”Osmerus eperlanus”.

Fiske sker i sjön i ganska stor omfattning, framförallt vintertid.

Rocksjön ingår i Tabergsåns vattensystem, med Strömbergsbäcken som det enda naturliga tillflödet till sjön.

Sjön tar även emot vatten som pumpas in från Vättern via Liljeholmskanalen och Vätterns vatten förbättrar avsevärt vattenkvalitén i sjön och minskar övergödningen.

Rocksjöområdet vilar på enorma lager av isälvssediment, med ett övre lager av torv som började avsättas för 6500 år sedan och på Rocksjöns botten finns ett mäktigt lager av dy, upp till 10 meter tjockt.

Rocksjöns naturreservats berggrund består av Visingsögruppens bergarter, som endast finns just i området runt södra delen av Vättern.

Bergarterna innehåller bland annat kalksten som har inslag av algstrukturer i form av stromatoliter, vilka är några av jordens första levande varelser.

Stromatoliter är kupol- till pelarformiga sedimentstrukturer som byggts upp av mikroorganismer, företrädesvis cyanobakterier, vanligen på grunda havsbottnar.

Stromatoliter har en skiktad inre struktur, som visar att sedimentpartiklar successivt fångats upp och ansamlats i ett slemmigt ytskikt av organismer.

Stromatoliter kan variera i storlek från några millimeter till flera meter och fossila stromatoliter består vanligen av kalksten eller dolomitsten och kan bilda revliknande komplex, särskilt i lagerföljder bildade under den senare delen av prekambrium för cirka 2 500–570 miljoner år före nutid, BP.

Stromatoliter bildas i nutid bland annat i Shark Bay i västra Australien och de äldsta kända stromatoliterna är cirka 3 500 miljoner, eller 3.5 miljarder, år gamla och är bland de första spåren av liv på jorden.

Idag finns inga synliga spår kvar av fornlämningarna, men enligt gamla dokument fanns det bland annat ett spångsystem mellan Rocksjön och Munksjön, som gjorde det möjligt att ta sig genom sankmarkerna vid Rocksjöån och färdas vidare söderut.

Rocksjön omges i söder av våtmarker med vassar, starrkärr och lövsumpskog men våtmarkerna i den flacka terrängen söder om Vättern har nu minskat i takt med att staden vuxit.

En gång i tiden var de svårtillgängliga våtmarkerna runt Munksjön och Rocksjön orsaken till Jönköpings placering.

Staden flyttades nämligen på 1610-talet av försvarstekniska skäl från den västra sidan av Munksjön till sandreveln Sanden just på grund av att våtmarkerna genom sin otillgänglighet utgjorde ett naturligt skydd mot fienden.

Under våren kan man få höra trumvirvlar från den sällsynta mindre hackspetten, ”Dryobates minor”, och Rocksjöns sumpskogar är som klippta och skurna för den arten som trivs i sumpiga lövskogar och behöver döda eller döende träd där deras basföda, vedlevande insekter, finns i tillräcklig mängd.

Den mindre hackspetten äter gärna fjärilslarver, puppor, myror och spindlar.

Högstarrkärret är ett ständigt blött medelrikkärr, och i reservatet finns flera typiska rikkärrsarter som käppkrokmossa, ”Hamatocaulis vernicosus”, och skorpionmossor i släktet ”Scorpidium”.

Man kan även finna slåttergynnade arter, trots att kärret under lång tid inte slåttrades.

Under år 2005 påbörjades en restaurering av det igenväxta högstarrkärret och år 2006 slogs kärret med lie för första gången på mycket länge.

Regelbundna översvämningar har skapat buskage som domineras av vide, som överlever trots att rötterna står under vatten under kortare eller längre perioder.

Gråvide, ”Salix cinerea”, dominerar buskagen, men här trivs även andra videarter som bland annat svartvide, ”Salix myrsinifolia”, bindevide, ”Salix aurita”, och jolster, ”Salix pentandra”.

Uttern, ”Lutra lutra”, är fortfarande ovanlig, men efter många svåra år verkar den öka igen och rör sig med stor sannolikhet i vattensystemet från Tabergsån och österut.

Vid broar och vid vattendrag kan man råka på spillning av utter, och med en stor portion tur kan man lyckas få syn på de skygga, nattaktiva djuren.

Uttern är idag ovanlig men har sakta återhämtat sig från att ha varit nära utrotning under mitten av 1980-talet, främst på grund av miljögifter.

I gryning och skymning kan man få se en simmande bäver längs Rocksjöån och Simsholmskanalen.

I Rocksjöåns utlopp finns en stor bäverhydda och runt utloppet kan man även träffa på en hel del fällda lövträd, särskilt på hösten då bävern lägger upp sitt matförråd inför vintern.

De av bävern fällda träden styckas upp i lagom portionsbitar och förvaras i ett undervattensförråd.

Bävern, ”Castor fiber”, var i början av förra seklet utrotad i Sverige, men genom inplanteringar har arten återhämtat sig och finns idag på många platser i kommunen, som i Huskvarnaån, Domneån och Tabergsån.

När skymningen faller kan man få se vattenfladdermusen, ”Myotis daubentonii”, fånga insekter alldeles ovanför vattenytan, den plockar gärna bytet direkt från ytan med hjälp av fötterna, lättast att hitta denna art är vid bäck- och åmynningar.

Vid Rocksjön finns flera arter av fladdermöss, som trivs i reservatets mosaik av parker, våtmarker och den näringsrika, grunda sjön.

Ihåliga träd kan fungera som koloniplatser och ger även behövligt skydd mot fiender som exempelvis ugglor och rovfåglar.

I reservatet frodas höstspiran, en senblommande underart till den vanligare kärrspiran och idag finns ett spångsystem runt Rocksjön som gör våtmarkerna mer tillgängliga, detta spångsystem är ett uppskattat promenadstråk.

Kärren runt Rocksjön och slänterna utmed Rocksjöån betades av boskap och slåttrades till början av 1900-talet.

Rocksjön omgavs fram till 1950-talet av ett öppet landskap, men i och med att den traditionella markanvändningen med slåtter och bete upphörde började sjön alltmer att sluta sig.

Våtmarkerna som omger Rocksjön är dock fulla av liv och fåglar, insekter, svampar, mossor och lavar trivs i sumpskogarna, i kärren och i vassarna.

I kärren finns ett rikt liv av skalbaggar, snäckor och trollsländor.

Skalbaggsfaunan är mycket rik i området och 200 arter av intressanta baggar har påträffats i Rocksjöns våtmarker, bland annat inte så vanliga stor korslöpare, ”Panagaeus cruxmajor”, snäcklöpare, ”Cychrus caraboides”, och vasslöpare, ”Odacantha melanura”.

Sumpskogar är bland de artrikaste skogarna i Europa och brukar ibland kallas Europas regnskogar och vid Rocksjön finns flera sumpskogar, bland annat klibbalkärr.

I klibbalkärret vid Rocksjön står en del av alarna på så kallade socklar och alsocklar förekommer bara hos äldre träd och ger en ledtråd om att skogen är gammal och orörd, på socklarna har många arter av mossor slagit rot.

I sumpskogarna runt Rocksjön växer även majbräken, ”Athyrium filix-femina”, skogsbräken, ”Dryopteris carthusiana”, och granbräken, ”Dryopteris cristata”.

I sumpskogarna kan man även få se trollhand, ”Hypocreopsis lichenoides”, en ovanlig vedlevande svamp som lever på murkna lövträd.

Den döda veden i sumpskogarna gynnar många arter, och i lövsumpskogarna finns flera ovanliga trädlevande svampar.

Bilden visar den södra entrén till Rocksjöns naturreservat.

I våtmarkerna kan man finna den sällsynta större kärrspindel, ”Dolomedes plantarius”, som är Sveriges största spindel.

Större korsspindel eller bara korsspindel, ”Araneus diadematus”, är också en skyddsvärd art som också trivs i våtmarkerna runt Rocksjön.

I Rocksjön finns också den lilla ovanliga fisken nissöga, ”Cobitis taenia”, som trivs på de sandiga bottnarna i den norra delen av sjön och som letar mat på nätterna och gömmer sig under dagarna på sjöbottnen.

Bilden visar fågel- och kanottornet i södra delen av Rocksjön.

Lite vacker och spännande tredimensionell konst invid fågel- och kanottornet i södra delen av Rocksjöns naturreservat.

Skymningen börjar falla denna midvinterdag och det börjar bli för mörkt att fotografera på fri hand därför blev bilderna som de blev men ett par brunänder, ”Aythya ferina”, kan man se att det är, honan till vänster och hanen till höger, framför hanen ligger en sothöna, ”Fulica atra”.

Förr var brunanden ganska sällsynt i Sverige, men har sedan 1850-talet ökat som häckfågel och det första häckningsfyndet konstaterades på Gotland och i Norrköpingstrakten.

I mitten av 1970-talet beräknades det svenska beståndet uppgå till cirka 5 000 par men brunanden har därefter minskat i antal och idag uppskattas det häcka bara cirka 1 000 par i Sverige och som häckfågel påträffas den idag främst på Gotland, Öland, i Östergötland och Uppland.

Varför den minskat i antal är oklart, men i och med att arten gärna häckar kring skrattmåskolonier, och de i sin tur har minskat, kan vara en orsak.

De flesta brunänder flyttar kring september-oktober till Danmark eller västra Europa men många övervintrar dock i södra Sverige, och uppehåller sig mest i söt- eller brackvatten, så länge det är isfritt och flyttfåglarna anländer i mars–april.

Brunandens världspopulation uppskattas till omkring två miljoner individer, medan populationen i Europa tros bestå av mellan 198 000-285 000 individer.

På grund av att populationen minskat relativt kraftigt över en stor del av utbredningsområdet kategoriseras arten sedan år 2015 som sårbar, VU, av IUCN.

I även svenska ArtDatabankens rödlista kategoriseras den numera som sårbar, VU.

I bakgrunden till höger ses ett par viggar, ”Aythya fuligula”, och i bakgrunden till vänster ligger en ensam sothöna, ”Fulica atra”.

I fågel- och starttornet för besökare och för kanotklubben finns ytterligare en av dessa fantastiska informationsskyltar.

Besökare till denna fantastiska och tätortsnära biologiska mångfaldspärla, läs, lär, begrunda och sprid kunskapen vidare till alla som vill lyssna!

Strömsbergsbäcken rinner från höjderna sydost om Ljungarum och ut i Rocksjöns sydöstra del i Jönköping, i Jönköpings kommun.

Bäcken har ett flertal grenar och är sammanlagt över 15 kilometer lång, av detta har 9,4 kilometer biotopkarterats.

Avrinningsområdet är skattat till mindre än 20 kvadratkilometer.

Bilden visar Strömsbergsbäcken uppströms bron innan Rocksjön.

Strömsbergsbäckens huvudfåra har en längd av 5,7 kilometer och höjden vid källan är 200 meter över havet, vilket ger en genomsnittlig lutning på 1,9 %.

Maxhöjden hos de karterade sträckorna är 230 meter och höjder på 260 meter finns inom avrinningsområdet.

Inom avrinningsområdet finns de två naturreservaten Strömsbergs naturreservat och Rocksjöns naturreservat.

Bilden visar Strömsbergsbäcken nedströms bron innan Rocksjön.