Skillingaryds skjutfält en solig dag i november

Skillingaryds skjutfält en solig dag i november, en natur- och kulturkrönika i 8 bilder om en dag som påminde om sommaren som var.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i november, den elfte dagen, den elfte månaden år 2017.

Det var en härlig dag i slutet av hösten, en dag som påminde mer om den sommar som var, utsikten över den berömda ljungheden på Skillingaryds skjutfält är mycket vacker och vyn är från väster mot öster.

Det är tyst, inga ljud av fåglar hörs men själva tystnaden är talande och öronen njuter för tystnad är tyvärr en bristvara i vår moderna värld och västerländska värld.

Uttrycket ”talande tystnad” är ett så kallat oxymoron vilket betyder sammansättningen av två till synes oförenliga element.

Oxymoron kommer av ”oxymoros”, egentligen ”spetsfundigt dum”, som i sin tur kommer av ”oxys” för ”skarp”, ”vass” och ”moros” för ”dum”, en retorisk figur inom lyriken bestående av två till synes oförenliga element, till exempel ”bitterljuv” eller ”lysa med sin frånvaro”.

Oxymoron var omtyckt i antik retorik och i den latinska silverålderns, medeltidens och barockens lyrik.

Nu finns det ett halkskydd i formen av ett fastspikat hönsnät på den östra delen av Abbotens bro söder om Fågelforsdammen.

Träbron över den gamla åfåran blir vid vissa tillfällen mer än glashal så välj att passera bron på östra sidan, mot skjutfältet, men lugn det kommer snart även att finnas hönsnät på den västra sidan av bron, det vill säga, nedströms den gamla åfåran.

Alldeles innan man kommer fram till kraftstationen vid Fågelforsdammen hittar man denna informationsskylt som visar några av de rariteter som finns inom nyckelbiotopen som utgörs av gamla åfåran från dammen till Lagans nuvarande och ordinarie åfåra.

Vår allestädes närvarande hackspett nummer ett är den större hackspetten, ”Dendrocopos major”, och arten trivs gott på Skillingaryds skjutfät tillsammans med spillkråkan, ”Dryocopus martius” och den mindre hackspetten, ”Dryobates minor” samt gröngölingen, ”Picus viridis” men de senaste nämnda är i betydligt färre antal.

Den raraste av skjutfältets hackspettar är den tretåiga hackspetten, ”Picoides tridactylus”, men denna har, apropå tidigare nämnda oxymoron, ”lyst med sin frånvaro” under några år, dock får vi hoppas att den kommer tillbaka till området.

Bildens bergkorsört, ”Senecio sylvaticus”, är en nästan kal, ettårig ört som kan bli drygt sju decimeter hög.

Blomkorgarna är ganska smala och saknar ofta strålblommor, arten blommar vanligtvis från juni till september men nu är det mitten av november.

Den första fynduppgiften är från Vrigstad i Småland, inte långt från Skillingaryd, och publicerades av Carl von Linné på 1700-talet.

På den vackert ljusgrå tallågan växer svamparten vedmussling, ”Gloeophyllum sepiarium”, som gärna växer på torra och solexponerade lokaler precis som här.

Vedmusslingen växer på hyggen och i barr- och blandskog och fördrar stubbar och liggande stammar av gran, tall, asp, björk och sälg eller vide samt är en brunrötare, det vill säga, den bryter ner cellulosafibrerna i träet.

Sälgtickor, ”Phellinus conchatus”, på en sälg, ”Salix caprea”, långt tillbaka i tiden tillbaka kryddade man gömmen eller rörosten med sälgticka.

Recept på Gömm enligt Margareta Kristoffersson på Nyvallens fäbod vid Sonfjället, publicerat i Tidningen Härjedalen den 10 juni år 2014, citat från Tidningen Härjedalen:

10 liter mjölk slås i kastrull och värms till fingervärme eller 30 grader.

Ta bort kastrullen från plattan och tillsätt 1 msk ostlöpe och vänta cirka 20 minuter tills det hela har koagulerat.

Ställ tillbaka kastrullen på plattan, värm och rör om tills det har kokat upp. Koka tills mängden är en fjärdedel av den ursprungliga, cirka 2 liter. Passa noga!

Den som så vill, avreder med 3 dl grädde och 2 msk vetemjöl, koka och rör om tills mjölsmaken försvinner.

Gammalt tillbaka kryddade man gömmen med sälgticka.

Tack till Margareta Kristoffersson på Nyvallens fäbod vid Sonfjället för detta recept!