Skillingaryds skjutfält – Lilla Löffällan

Skillingaryds skjutfält – Lilla Löffällan, en natur- och kulturkrönika i 13 bilder om en fordom vacker gård full av liv, nu helt öde och borta, bara minnen återstår.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, i slutet av januari månad anno 2017.

Lilla Löffällan var en gång en vacker och välskött plats med en vidunderlig utsikt över Skillingaryd och Lagadalen från öster mot väster, idag finns i princip inget kvar, bara minnen återstår som dessutom sakta och obevekligt håller på att blekna bort. Snart minns ingen!

Bilden visar trappan, eller snarare vad som finns kvar av denna, som gick upp till huvudentrén på Lilla Löffällan.

På Institutet för språk och folkminnens hemsida står följande notering om Lilla Löffällan, av en F. Andersson från år 1930.

”Lilla Löfffällan kb. lht. å Hultsgärde Tofteryds sn. Östbo hd. Jönk. l. Léla Löfélra F. Andersson 1930”

Bildens lilla torpskylt säger ”227 L. Löffällan 1:4 IIII J Andersson”.

Miliseums hemsida säger följande.

Nummer: 227

Koordinat: 57,25,4 N 14,8,2 Ö

By: Lilla Löffällan

227. Anderssons L. Löffällan 1:4-4

Sist boende: Johan Andersson

Resterna av Lilla Löffällan ligger idag på en föryngringsyta eller kalhygge med en 15 år gammal granplantering och omgivningen är nu allt annat än vacker.

Det man kan hitta av Lilla Löffällan är idag inte mycket i den rent fysiska miljön men lite sotiga tegelstenar från murstocken minner om en epok som var.

Det är en märklig känsla av vemod som kommer över mig när jag på ett mycket påtagligt sätt ser tidens gång på platsen för Lilla Löffällan.

Det ni nu ser är resterna av trappan till den norra ingången, köksingången, till Lilla Löffällan och inom en snar framtid har naturen även återtaget detta synintryck.

Min ”gamle” lärare, fysiklektor Sverker Johansson och hans programrobot Lsjbot säger följande om bildens svamp Stinkmussling, ”Phyllotopsis nidulans”, som växte på en gammal sälg vid Lilla Löffällan.

”Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program, en robot, för automatisk redigering.”

Stinkmussling, ”Phyllotopsis nidulans”, är en svampart som först beskrevs av Christiaan Hendrik Persoon, och fick sitt nu gällande namn av Rolf Singer 1936. Enligt Catalogue of Life ingår Stinkmussling i släktet ”Phyllotopsis”, och familjen ”Tricholomataceae”, men enligt Dyntaxa är tillhörigheten istället släktet ”Phyllotopsis”, och familjen mattsvampar. Arten är reproducerande i Sverige. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.

Många fötter har trampat denna trappa under tiders gång men nu är det inte längre så, dock var jag tvungen att prova trappan som idag inte längre leder någonstans och den kändes bra men det kändes också sorgligt att alla dessa gårdar och torpställen som en gång fanns i denna då levande bygd idag bara är minnen och bygden en ödebygd.

En vy från norr på resterna av Lilla Löffällan, nummer: 227, koordinat: 57,25,4 N 14,8,2 Ö. By: Lilla Löffällan, 227. Anderssons L. Löffällan 1:4-4, sist boende: Johan Andersson.

Det fina och frostnupna spindelnätet är tillverkat av en grupp spindlar som kallas taknätspindlar, och som är ett annat namn på underfamiljen mattvävarspindlar.

Mattvävarspindlar eller taknätspindlar, ”Linyphiinae”, är en underfamilj i spindelfamiljen ”Linyphiidae” och som tidigare betraktades som en egen familj.

Den har världsvid utbredning och omfattar ett stort antal arter, varav många i tempererade och kalla områden, hos oss i Sverige cirka 115 arter.

Kroppen är mellan 1–12 millimeter lång och flertalet arter gör fångstnät som består av en horisontell, tät matta av oregelbundna trådar, under vilken spindeln hänger med ryggsidan nedåt.

Inkilad i stammen finner jag spjället till Lilla Löffällans murstock, ytterligare ett påtagligt minne från en tid som flytt.

Spjäll är en anordning för att reglera passagen eller tillförseln av gas eller vätska, vanligen avses en anordning varmed man reglerar draget i en eldstad.

Sådana spjäll i form av en, vanligen skjutbar, järnskiva har sedan medeltiden varit något av en specialitet för svensk bostadskultur och saknades länge i Skånelandskapen.

Vippspjäll och lyftspjäll är andra typer och från Västergötland–Dalsland till Öland fanns in på 1900-talet hus med så kallade lockspjäll, det vill säga en ovanpå skorstenen placerad lucka som lyftes och sänktes med hjälp av en likaledes utanför huset placerad stång.

Det gamla vårdträdet, lutande som tornet i Pisa, är det mest påtagliga på avstånd från den gamla försvunna gården Lilla Löffällan.

Vårdträd, sammansättning med ordet vård i betydelsen skyddsande var ursprungligen det träd där gårdens eller familjens vård tagit sin boning.

I somliga bygder hette det i stället tomteträd, vätteträd eller boträd och trädet ansågs vara en garant för eller ett tecken på välfärd och lycka, och man ansåg det vådligt både att fälla och att skada det.

Vårdträdet, som är känt även från Norge och Danmark, utgjordes oftast av ett resligt träd: ask, lind, alm eller ek, i detta fall en rönn.

I Skåne hade man liknande föreställningar kring ”hyllemor” det vill säga fläder och det finns flera exempel på att släkter tagit sig namn efter gårdens vårdträd, sålunda Carl von Linné efter en lind.

Ibland används ordet även om ett ”livsträd”, som planterats vid ett barns födelse och förknippats med dess öden.