Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 15, Abrahamsberg

Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 15, Abrahamsberg i 60-årstider, en natur- och kulturkrönika i 28 bilder som omfattar mer än 800 år av Sveriges historia.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, i mitten av november nådens år 2018.

Jag ber att få börja med ett upprop till alla natur- och kulturvänner i Stockholmstrakten och Sverige som jag läste på plats i Abrahamsberg, allt enligt nedanstående text, citat,

”Hjälp oss att rädda skogsområdet vid Arkitektvägen i Abrahamsberg!

Stadsbyggnadskontoret har upprättat ett planförslag som innebär uppförande av tre bostadshus om fyra våningar alldeles sydväst om Abrahamsbergskyrkan där den gamla klockstapeln står.

Detta innebär att skogsområdet med höga tallar, växter, bergshällar och med all dess djurliv med ett rikt fågelliv, rådjur och harar kommer försvinna.

Förtätning av detta område innebär mer biltrafik i området och därmed avgaser och sämre miljö.

Buller i samband med byggstörningar i minst 1 år.

Stockholms stadsmuseum skriver:

”Abrahamsberg är utpekat som särskilt kulturhistoriskt värdefullt och har grön klassificering som är den näst högsta kategorin i Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificering!

Inom området skall stor hänsyn tas till såväl helhetsmiljöns som de enskilda byggnadernas kulturhistoriska värde.

All tidstypisk markplanering och växtlighet skall bevaras”.

Bilden visar Abrahamsbergs centrum, ett levande centrum knappt 17 minuters resa med tunnelbanan från Stockholms centrum.

Abrahamsberg ligger cirka 7 km väster om Stockholm city. Området köptes av Stockholms stad 1904 men först 1939 var stadsplanen för området fastställd. För stadsdelen föreskevs fasader av gult tegel i den stadsplan som upprättades under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet. Åren kring 1990 kompletterades den äldre bebyggelsen med ett par nyproducerade hus. Abrahamsberg anses vara ett av Stockholm mest enhetliga och välbevarade smalhusområden.

Av Abrahamsbergs drygt 1 800 bostäder utgörs samtliga av flerbostadshus och 108 av dessa lägenheter i så kallade smalhus ägs och förvaltas av Stockholmshem.

Vid tunnelbanestationen i Abrahamsberg finns bl a livsmedelsbutik, ett antal närbutiker och matställen. Vid Brommaplan några stationer bort finns ett större utbud av butiker och restauranger. I området finns flera för- och grundskolor och närmaste gymnasium finns i närliggande Blackeberg.

I Abrahamsberg finns trevliga gröna promenadstråk och här finns också sjön Lillsjön. Väster ut ligger Judarskogens naturreservat också med sjö och promenadstråk, ett område jag kommer att presentera för er i krönikan ”Stockholm, del 17” tillsammans med Åkeshovs slott.

Murgrönen trivs och slingrar sig uppför lövträdsstammarna i Abrahamsberg men arten är sällsynt och växer vild i trakter med milt vinterklimat upp till Dalsland, norra Västergötland och Södermanland, men kan odlas något längre norrut.

Den är utpräglat sydlig och kustbunden, växer i skogar och lundar där den kan klä in hela trädstammar.

Murgröna, ”Hedera helix”, är en vintergrön växt som kryper, slingrar och klättrar men hjälp av häftrötter på de unga skotten.

Bladen är läderartade, glänsande mörkgröna med ljus nervatur, vanligen mindre än åtta centimeter breda, och kan se ut på två sätt.

De vanliga bladen är grunt handflikiga med tre till fem flikar medan de blad som sitter på blombärande skott är spetsigt ovala.

Murgröna blommar under hösten, i september-oktober, men först då den är omkring tio år gammal.

Den sena blomningstiden gör att blomknopparna tyvärr ofta fryser bort på exemplar i mellersta Sverige.

Blommorna är gulgröna och sitter i små, runda flockar och frukten är ett blåsvart bär som mognar sommaren efter blomningen.

Murgrönans blad, kokta i vin eller vatten, ansågs förr vara sårrenande och Carl Fredric Nyman skriver år 1867 att man tillverkade dryckeskärl av murgröna och att ”de gamle trodde att en sådan bägare, om deri vatten och vin iskänktes blandade, skulle insuga och genomsläppa endast det förra”.

Murgröna planteras ofta som klätterväxt ute, men den är också omtyckt som krukväxt. Den är mycket variabel och det finns ett stort antal olika former och sorter i odling.

”Desse lundar voro så ihopvuxne, att näppligen någon människa utan yx kunde penitrera och, det som sällsamt är, ofta av själva Hedera arborea, som här över allt löper, så ihopflätade som ärtor av snargräs”.

Ur ”Carl Linnæi öländska och gotländska resa år 1741” av Carl von Linné år 1745.

Abrahamsberg är ett lugnt och trivsamt område med närhet till både natur och Stockholms centrum. Insprängt mellan husen finns stora grönområden och den uppskattade Dragonparken med fina lekmöjligheter.

En mycket trevlig och levande stadsdel med mindre butiker i många av fastigheternas gatuplan.

Vid Abrahamsbergs tunnelbanestation finns ett bra basutbud med livsmedelsbutik, populärt café, skomakare, pizzeria, inredningsbutiker, blomsterbutik med mera.

Ett annat smultronställe är Olovslundsdammen som sommartid bjuder på härliga gräsytor, lekplats och en stor plaskdamm för de små.

Närheten till den lilla oasen Lillsjön med belyst promenadstråk, utegym och tama änder bland guppande näckrosblad är oslagbar. Här finns även sysselsättning för de minsta med lekpark och grillplatser runt sjön.

Med T-banan är man snabbt inne i Stockholms centrum.

Att inlandsisen har lämnat spår efter sig i Abrahamsberg kan bildens isräfflor berätta men också det stora antalet mer eller mindre stora flyttblock som finns lite här och var i området bekräfta.

Abrahamsberg är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun, stadsdelen gränsar till Riksby, Stora Mossen, Ålsten, Olovslund och Åkeslund.

Abrahamsberg är ett av Stockholms större smalhusområden och tack vare sina byggnader uppförda i gult tegel kallas stadsdelen ibland för ”Den gula staden”.

Området Abrahamsberg köptes av Stockholms stad på hösten år 1904, men det var först i september år 1937 som stadsplanen fastställdes för området och den är undertecknad av dåvarande stadsplanedirektören Albert Lilienberg och stadsdelen bildades år 1938.

För stadsdelen föreskrevs fasader av gult tegel, till skillnad från systerstadsdelen Åkeslund där husen har rött tegel, samt att husen skulle vara murade med 1,5 stensmurshöjd för att upprätthålla en hög kvalitet och ge varma bostäder.

Större delen av bostäderna är om två rum och kök, men det byggdes även större lägenheter vilket ledde till en blandad befolkning med både arbetare och tjänstemän.

Åren kring år 1990 kompletterades den äldre bebyggelsen med ett par nya hus och år 1999 byggdes en ny tunnelbanestation sedan den ursprungliga rivits.

De vackra promenadstigarna som går kors och tvärs genom Abrahamsbergs är en stor naturupplevelse och tystnaden känns härlig trots närheten till storstaden Stockholm.

Idag är Abrahamsberg utpekat som särskilt kulturhistoriskt värdefullt i översiktsplanen för Stockholm och enligt Stockholms stadsmuseum är det Stockholms bäst bevarade smalhusområde med en enhetlighet och bevarandegrad av såväl stadsplanen som de enskilda byggnaderna som sannolikt saknar motstycke bland Stockholms smalhusstadsdelar.

Abrahamsberg ligger vid tunnelbanan, station Abrahamsberg, som dock ligger i stadsdelen Riksby.

Abrahamsbergsskolan har ungefär 800 elever i årskurserna F–9 och byggdes i gult tegel år 1946, arkitekt var Paul Hedqvist.

Skolan består nu av två hus ty år 1963 byggdes ett hus till på tomten, arkitekten var även då Paul Hedqvist, men byggmästaren var Bertil Adamsson, även det huset byggdes i gult tegel, det vill säga, i samma stil som det första skolhuset från år 1946.

Hällmarkstallskogen dominerar i och omkring Abrahamsberg och är en typ av hedtallskog som är mycket artfattig, väl utvecklad är denna vegetationstyp på platser där urberget går i dagen och där jordmånen är mager.

Förutom tall finner man mest mossor och lavar, till exempel olika arter av renlavar och bland högre växter dominerar ljung, lingon, kruståtel, fårsvingel, bergsyra, kärleksört, stensöta och vårspärgel.

Flyttblock, erratiskt block eller jättekast, är ett större, isolerat löst block med ett ursprung i fast berggrund långt från fyndplatsen.

Det har transporterats och avlagrats av inlandsisen eller i vissa fall av isberg, som kalvat loss från inlandsisen.

Fynd av skandinaviska bergartsblock i Mellaneuropa bidrog under tidigt 1800-tal till uppfattningen att jorden utsatts för katastrofartade översvämningar och i och med glacialteorins genombrott i mitten av 1800-talet uppfattas nu flyttblocken som ett resultat av inlandsisarnas transport.

Flyttblock är inom folktron ofta förknippade med övernaturliga väsen, så som fallet är med Trollastenen norr om Trolle-Ljungby i Skåne.

Bland de största svenska flyttblocken kan nämnas Ulvsundastenen i Södermanland, Botsmarksstenen i Västerbotten, Edmanstjärnsstenen i Hälsingland och Ragnhildsstenen i Härjedalen.

Det svenska urberget är väl synligt i Abrahamsberg och vittnar om att jordmånen är tunn på gränsen till obefintlig men också om att den senaste inlandsisen har slipat berget till vackert rundade och plana former.

Urberg är i vid mening den berggrund som bildades under prekambrium, det vill säga, före kambrium, för mer än 542 miljoner år sedan.

I snävare mening kan termen begränsas att endast avse metamorfa och magmatiska bergarter äldre än 542 miljoner år och man utesluter då en del sedimentära bergarter av prekambrisk ålder, i Sverige till exempel dalasandstenen och bergarter i visingsögruppen.

Urberg med åldrar upp till cirka 4 miljarder år förekommer inom urbergssköldar på alla kontinenter men urberg finns också som underlag till yngre, fossilförande sedimentära bergarter.

De vanligaste bergarterna i urberget är granit, granodiorit och tonalit samt vulkaniska och sedimentära bergarter som till stor del omvandlats till gnejs och migmatit.

Liknande bergarter har också bildats från kambrium och framåt men benämns då inte urberg utan fanerozoisk kristallin berggrund.

Sveriges berggrund består till större delen av urberg som bildades för mellan 0,9-1,9 miljarder år sedan och i mindre områden i nordligaste Sverige finns vår äldsta berggrund, som är cirka 2,8 miljarder år gammal.

I fjällkedjan och i Storsjöområdet i Jämtland täcks urberget av yngre sedimentära bergarter och av bergartspartier som pressats in från väster, så kallade skollor.

I Skåne, på Öland och Gotland samt i Västergötland, Östergötland, Närke och Siljansområdet överlagras vårt urberg av fossilförande bergarter bildade under kambrium eller senare, det vill säga, yngre än 542 miljoner år.

Hade jag varit barn i Abrahamsberg under 1960-talet hade denna miljö varit perfekt att leka ”indian å kobboj” i och naturligtvis att bygga hyddor i.

Bara ett knappt stenkast till höger och vänster om stigen ligger de vackert gula smalhusen där vi i så fall hade bott, om min barndom hade utspelat sig här i Abrahamsberg.

Här under klippan bor trollen som är övernaturliga väsen som många trodde på förr i tiden.

Trollen liknade människor men var fula och hade svans och de levde i skogen eller inne i berg eller gravhögar och ofta beskrevs de som tjuvaktiga och farliga.

Bland annat trodde man att de rövade bort nyfödda barn och ersatte det med en trollunge, en så kallad bortbyting.

Människor och husdjur kunde också bli bergtagna då blev de bortrövade av trollen.

Man trodde också att trollen samlade guld och rikedomar och fortfarande säger man ”Rik som ett troll” om någon som är väldigt rik.

Troll nämns också i folksagor och då fungerar de som stora och farliga motståndare som hjältarna måste besegra men sådana troll har människor däremot inte trott på.

Mitt inne i trollskogen bland trollen växer snöbär, ”Symphoricarpos albus”, som är en lövfällande buske med vita bärlika frukter och små rödlätta blommor.

Buskarna har en rik rotskottsbildning vilket gör att de ofta bildar stora snår.

Som barn kallade vi dessa bär för ”smällebär” då de gav ifrån sig ett svagt ”poff” när man hastigt tryckte sönder dem mellan tummen och pekfingret.

”Omkring pipmurens stenfot står häcken av snöbärsbuskar. Den har svällt ut till ett vilt snår och ur snåret uppstiga de döende aplarna”.

Ur ”Sol och summa” av Harry Martinson, ”Svärmare och harkrank”, år 1937.

Myskmadra, ”Galium odoratum”, är en flerårig ört med lång krypande jordstam och styva upprätta stjälkar och den växer alltid i stora bestånd och kan bli upp till tre decimeter hög.

Bladen är breda, ljusgröna och uddspetsade, de sitter i kransar om åtta på den fyrkantiga släta stjälken.

Myskmadra blommar i maj-juni, blommorna är vita med trattlik bas och sitter samlade i glesa toppställda knippen, frukterna är klädda med långa krokhår.

Bland de svenska mårorna i släktet ”Galium” känns myskmadra lätt igen på de upprätta stjälkarna som har åtta ljusgröna blad i kransen.

Myskmadra är ganska sällsynt och växer på mullrik jord i lundar och örtrika barrskogar men arten odlas också som trädgårdsväxt och har på många platser förvildats från odling.

Myskmadra svartnar när den torkar och avger då en stark doft av kumarin, en doft som också är typisk för gräsen vårbrodd och myskgräs.

Kumarin är ett ämne som finns naturligt i kanel och har den kemiska formeln C9H6O2 samt är en organisk förening som uppträder i form av färglösa kristaller som många tycker luktar behagligt.

Kumarin är lätt giftigt och kan ge bland annat huvudvärk om det intas i för stor mängd och i stora mängder kan kumarin också ge upphov till leverskador.

”Färsk har örten nästan ingen lukt; men torkad får den stark lukt, i synnerhet i fucktigt wäder, hwarför Allmogen plägar plocka den om wåren, innan den blommar, och deraf binda kransar, dem de i Stugorne uphänga, och äfwen lägga ibland kläder, i tanka, at derigenom afhålla Mal, fast fåfängt”.

Ur ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ” av A. J. Retzius år 1806.

Bitterticka, ”Postia stiptica”, förr ”Oligoporus stipticus”, på sitt favoritsubstrat gran där man till 98 % finner denna vackra vita ticka, i två procent av fallen växer den på tall.

Hattarna hos denna art växer oftast enstaka, blir upp till 10-12 centimeter stora och 2 centimeter tjocka.

Formen varierar från regelbundet konsolformig till tunglikt utdragen och då med tydligt avsmalnande, fotlik basaldel.

Ovansida vit till gräddfärgad, skrovlig och ibland med små, svarta prickar.

Bittertickan smakar som namnet antyder mycket bitter, men detta framträder ibland först efter en stunds tuggande.

Arten förekommer företrädesvis på stubbar, lågor och rotvältor av gran, sällan på andra barrträd och på lövved.

Den skrovliga, vita hatten och den bittra smaken är bra fältkaraktärer, men ett antal andra hattbildande, ettåriga tickor skapar ibland ändå förvirring, till exempel mjölkticka, ”Oligoporus tephroleucus”, som har en mild, syrlig smak och oftast har en gråtonad hatt utan avsmalnande basaldel samt trådticka, ”Climacocystis borealis”, som har en mer behårad hatt och normalt gulare färgnyanser.

Arten Snövit ticka, ”Tyromyces chioneus”, kan sällsynt växa på barrved, men har gråare hatt och kännetecknas mikroskopiskt av typiskt förgrenade hyfer i hattköttet.

Välkommen till Stora Mossens koloniområde eller Stora Mossens koloniträdgårdsförering som det korrekta namnet är.

Området grundades redan år 1916 och tillhör därmed de äldsta koloniområdena i Sverige och här finns 192 stugor och lika många entusiastiska kolonister.

Variationsrikedomen inom Stora Mossens koloniområde är stor, och utöver kolonisterna själva syns under sommaren ofta besökare promenera omkring och beundra de prunkande trädgårdarna, dock inte när jag besökte området under Allahelgonhelgen år 2019.

Variationsrikedomen inom Stora Mossens koloniområde är stor, och utöver kolonisterna själva syns under sommaren ofta besökare promenera omkring och beundra de prunkande trädgårdarna, dock inte när jag besökte området under Allahelgonhelgen år 2019.

Lammöron, ”Stachys byzantina”, är en flerårig, tätt vitluden ört som kan bli upp till sex decimeter hög och blommar i juli-augusti med vanligen ljust rödvioletta blommor.

Arten hör ursprungligen hemma i sydvästra Asien, men är härdig i nästan hela Sverige.

Artnamnet ”byzantina” kommer av latinets ”Byzantium” för ”Istanbul” och betyder ”från Istanbul” och det svenska namnet lammöron syftar på de mjuka, ullhåriga bladen.

Rödplister, ”Lamium purpureum”, är en ettårig ört som kan bli drygt tre decimeter hög och blommar vanligtvis från april till oktober med purpurröda tvåläppiga blommor som sitter i kransar.

Rödplister kan förväxlas med flikplister, ”Lamium hybridum”, men den senare har dock betydligt grövre bladtandning och saknar vanligen hårkrans inuti blomman, jag garderar dock med ett kryss.

Stora mossens koloniområde uppvisar vildvinets kraftfulla och slingrande grepp omkring trädstammen även som död.

Vilken sort är det vackra röda äpplet på gräsmattan, här kommer 10 populära äppelsorter i Sverige.

Sävstaholm, tidigare beskrivet som Sävstaholms rosenäpple, har funnits sedan år 1859 och kom till på 1830-talet.

Trädet frilystes 1921 och finns än idag, även fast äppelsorten är över 180 år gammal.

Skalet är glänsande och färgen är gulvit eller ljusgrön med strimmor i röd färg och frukten mognar i slutet av augusti och håller sig i några veckor i södra Sverige och ett par månader i kallare zonerna 5-6 i Skellefteå och Luleå.

Manet är ett äpple som har ett ryskt ursprung som fördes till Amerika år 1835 samt fördes från Kanada till Sverige och har funnits här sedan år 1962 och blir medelstort eller större.

Frukten har en gul färg med strimmor som är ljust, mellan eller mörkröda och mognar i mitten av augusti och kan förvaras en till två veckor, kan odlas i zon 1-6, från Skåne till Haparanda.

Äppelsorten Rödluvan utsågs år 2005 till Jämtlands landskapsäpple och kan odlas i kallare klimat och passar därför att odla i norra delen av Sverige.

Rödluvan är en korsning mellan en rysk och en kanadensisk äppelsort och mognar i september till oktober men har en kort hållbarhet, storleken är medel, färgen är röd och äpplet är söt i smaken.

Äppelsorten Silva har funnits sedan år 1945 och är en korsning mellan sorterna Melba och Stenbock. Frukten blir medelstort eller större, färgen är gulgrön med ljusare punkter och Silva är ett äpple som mognar på hösten och har frukt ett par veckor.

Äpplet är ursprungligen från Norrbotten och kan odlas mellan zon 3-6, alltså från Skåne upp till Haparanda.

Äpplet Transparente blanche har funnits länge i de baltiska staterna och kom till Västeuropa vid mitten av 1800-talet och i slutet av århundrandet var äpplet välkänt i hela Sverige.

Transparente blanche kallas för sommaräpple och är populärt att odla hemma i trädgården, färgen är gulvit och medel i storlek samt mognar från mitten av augusti och kan odlas i zon 1-6, vilket är i princip hela landet.

Äppelsorten Aroma är en korsning mellan tre olika sorters äpplen och odlades först år 1947 på Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp i Skåne.

Namnet kommer från äpplets goda smak och arom och är rund i formen samt har en gröngul till gul färg med röda strimmor, frukten mognar i slutet av september till och med december och ibland längre.

Äpplet Aroma kan odlas i halva landet, det vill säga zon 1-4, från Skåne till Sundsvall.

Äpplet Amorosa är den röda varianten av äppelsorten Aroma som beskrivs ovan och är ett medelstort äpple samt har en intensiv röd färg.

Frukten mognar i oktober till och med december och passar bra att lagra då det håller sig i flera månader utan att ruttna och kan odlas i zon 1-5, från Skåne till Skellefteå.

Katja är en korsning mellan två äppelsorter och kom till år 1947 och i slutet av 1960-talet var äpplet Katja en populär sort att odla hemma och vid yrkesodlingar.

Storleken är medel och färgen är grön till gul i grunden men om frukten varit i solen kan det nästan vara helt täckt i en varm röd färg.

Frukten mognar från augusti till november och passar att odla i zon 1-4.

Äppelsorten James Grieve kommer från England och började spridas därifrån på 1890-talet och till Sverige kom äpplet strax före år 1910.

James Grieve har en gulgrön till gul färg med röda strimmor där solen har varit framme och mognar i slutet av september och kan odlas i området 1-4, från Skåne till Sundsvall.

Fredrik är guidens yngsta äppelsort och är en korsning mellan det populära äpplet Aroma och en amerikansk sort med namnet PRI 1858/102.

Äpplet registrerades år 2003 och har vunnit flera smaktest sedan dess och mognar i oktober och kan lagras ända fram till mars-april men eftersom äpplet Fredrik inte har funnits så länge har det endast hunnit odlas i Uppsala, därför kan trädet bara odlas i zon 3 än så länge.

Höstaster, ”Aster novi-belgii”, är en korgblommig växt som ursprungligen kommer från Nordamerika samt är en vanlig trädgårdsväxt och det finns många olika kulturformer.

Kolonirörelsens start i Sverige skedde kring sekelskiftet 1800-1900 och det var framförallt tack vare en kvinnlig eldsjäl och politiker i arbetarpartiet, Anna Lindhagen.

Hon tog initiativ och uppmanade till en organisering och anläggning av koloniträdgårdar i syfte att förbättra livskvalitén för stadens arbetarbefolkning och idén hade hon hämtat från Danmark och Tyskland där kolonirörelsen redan funnits ett tag.

Vildvin är olika arter i släktena ”Ampelopsis” och ”Parthenocissus”, i familjen vinväxter.

Dessa är vedartade klätterväxter och till släktet ”Ampelopsis” förs arterna flikbladigt vildvin och glaspärlevin, till släktet ”Parthenocissus” förs bland annat arterna kinesiskt vildvin, klättervildvin, rådhusvin och vildvin.

Arten vildvin eller jungfruvin, ”Parthenocissus vitacea”, härstammar från östra Nordamerika och den klättrar till uppemot 12 meters höjd med skottklängen, som någon gång har häftskivor i ändarna.

Bladen är oftast femfingrade med 5–12 centimeter långa, spetsiga och grovt sågade småblad, bladen är glänsande mörkgröna och får en lysande röd höstfärg.

Blommorna under juni–juli är små, obetydliga och grönaktiga och frukterna är blåsvarta.

Giftinformationscentralen säger följande om vildvinens frukter:

”Parthenocissus-arter, växten innehåller oxalater i låg halt. Inga förgiftningar kända. Symtom: Magbesvär till exempel ont i magen, illamående, kräkningar och diarré”.

Arten odlas som prydnadsväxt mot väggar och plank, också i Sverige, där den är härdig norrut till södra Norrland.

Iris koloniträdgårdsförening är ett koloniområde som ligger i stadsdelen Ulvsunda i Bromma, västra Stockholm och föreningen består numera av tre koloniträdgårdar Iris Lillsjön, Iris Riksby och Iris Glia.

Enligt Stockholms stadsbyggnadskontor ingår de i områden, citat: ”Där särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt kulturhistoriska värden”.

Lillsjönäs koloniområde bildades år 1916 och kolonin började som ett ”potatisland” under första världskriget med syfte att förbättra kolonisternas försörjning med rotfrukter under krigets nödår.

Området som kallas idag Iris Lillsjön ligger vid södra sidan av Lillsjön och är en liten rest av Lillsjönäs koloniområde och sträckte sig ursprungligen från Lillsjönäs upp mot Abrahamsberg och bort mot Riksby koloniträdgårdsområde vid Bromma flygplats.

Efter första världskriget förlorade området sin betydelse som livsmedelsproducent men på 1930-talet började trakten väster och söder om Lillsjön bebyggas med bostäder och en stor del av koloniområdet revs och flyttades år 1939 till Iris Riksby och Iris Glia.

Av Lillsjönäs koloniområde återstår idag bara en liten rest med ett 60-tal lotter, området heter numera Iris Lillsjön.

De två övriga kolonier i Iris koloniträdgårdsförening, Iris Riksby med cirka 60 lotter och Iris Glia med cirka 180 lotter ligger cirka 1000 respektive 1500 meter längre nordväst om Lillsjön och de bildar tillsammans med Riksby koloniträdgårdsområde samt Koloniträdgårdsföreningen Linnéa, i Kortenslund, ett koloniområde med cirka 650 lotter söder om Bromma flygplats.

Koloniträdgårdsområde Iris Riksby upprustades år 1984 som kommunalt beredskapsarbete med Stockholms fastighetskontor som beställare.

Abrahamsbergskyrkan invigdes år 1955 och renoverades år 1990 och arkitekt vid byggandet år 1955 var Bengt Romare.

Abrahamsbergskyrkan är en kristen församling i Bromma, ansluten till Equmeniakyrkan som bildades år 1937 genom att Ulvsunda missionsförsamling och Nockebyhovs missionsförsamling gick samman.

I anslutning till Abrahamsbergskyrkan finns denna vackra klockstapel med år 1962 inskrivet på metallvimpeln på toppen, i Skillingaryd har vi en gyllene tupp på toppen av klockstapeln.

Anledningen till namnet Abrahamsberg är dragontorpet som har legat på sin nuvarande plats sedan början av 1700-talet.

Stadsdelen Abrahamsbergs område låg på Ulvsundas ägor och Abrahamsberg var namnet på ett så kallat dragontorp, Dragontorpet Abrahamsberg, som sedan början av 1700-talet har legat på sin nuvarande plats vid Gustav III:s väg 5 i korsningen vid Abrahamsbergsvägen.

I mitten av 1850-talet var huset hem för dragonen Gustaf Abraham Pihl som var född år 1829, och stadsdelen har sitt namn efter honom.

Gustaf Abraham Pihl bodde kvar till år 1885 och då flyttade Frans Krig till torpet som blev Brommas siste indelte soldat.

Pihl bodde kvar några år efter det att Krig kom till torpet och baron Gustaf Åkerhielm på Ulvsunda lät Pihl få jord nära torpet.

År 1889 byggde Pihl här ett vitputsat tegelhus som fick namnet Abrahamsberg och övertogs av Abraham Pihl den yngre, då fadern dog år 1900.

Bebyggelsen i området fick namnet Abrahamsberg efter detta vitputsade tegelhus.

Frans Krigs son Sixten Krig övertog torpet år 1916 när Frans Krig flyttade till Ulvsunda och påbörjade verksamhet med sophämtning i Bromma.

Denna affärsrörelse övertogs senare av sonen Sixten Krig och soptippen låg vid korsningen av Tunnlandsvägen och Fredrikslundsvägen i Åkeslund.

Dragontorpet Abrahamsberg byggdes ut med en svingård med plats för 200 svin.

Tidigare har dragontorpet haft funktion som lekpark men under vintern 2012-2013 flyttade en fastighetsmäklarfirma in i huset.

Dragontorpet i Abrahamsberg var ett soldattorp och soldattorpen infördes av Karl XI i slutet av 1600-talet för att förse krigsorganisationen med indelta soldater med boställen.

Dragon är en infanterisoldat som förflyttade sig till häst men stred till fots.

Totalt i Sverige fanns mellan 20 000-30 000 soldattorp, och 9 av dem låg i Bromma socken, i den kategorin fanns ryttartorp eller dragontorp men även båtsmanstorp.

Bromma underhöll fyra dragoner och dessa hölls av de rustade säterierna Bällsta, Ranhammar och Ulvsunda, men här fanns även fem båtsmän.

Dragontorpet i Abrahamsberg är det enda kvarvarande ryttartorpet i Bromma och Norrby båtsmanstorp i Riksby är det enda kvarvarande båtsmanstorpet, båda är troligen från 1700-talet, möjligen är Dragontorpet hitflyttat från Ranhammar eller Linta by.

Detta soldattorp är ett av de sista i sitt slag i Bromma och av socknens 103 kända torp och stugor finns idag bara 10 kvar och vissa av dem är ombyggda.

Stadsdelen fick år 1937 sitt namn efter dragontorpet Abrahamsberg och torpet finns på kartor från år 1829 och framåt samt omnämns i husförhörsprotokoll från och med år 1779.

Vid mitten av 1800-talet, då dragonen Gustaf Abraham Pihl bodde här, fick torpet namnet Abrahamsberg.

Pihl fanns kvar till 1885, då Frans Krig flyttade till torpet som Brommas siste indelte soldat, han var då 18 år gammal när han blev dragon i Livregementet till häst.

Sonen Sixten Krig övertog torpet år 1916 och fortsatte den sophämtningsrörelse som fadern påbörjat efter soldattiden.

Soptippen låg vid nuvarande korsningen av Tunnlandsvägen och Fredrikslundsvägen i Åkeslund.

Torpet byggdes även ut med en svingård för 200 svin och ligger vid Gustav III:s Väg som är en del av den gamla Drottningholmsvägen vilken invigdes den 19 augusti år 1787 av självaste kung Gustav III.

Vägen underlättade resandet mellan Stockholms slott och Drottningholm.

Dragonen Frans Krig utnämndes till distinktionskorpral, vilket var den högsta manskapsgraden, innan indelningsverket upphörde år 1902.