Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 8

Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 8, Gamla stan, en natur- och kulturkrönika i 20 bilder som omfattar mer än 800 år av Sveriges historia.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, Sportlovet vecka 7 anno 2018.

Gamla stan, vanlig benämning som staden mellan broarna, och är Stockholms äldsta stadsdel.

Byggande och stadsplanering i Stockholm har genom århundradena styrts av det säregna läget, präglat av stränderna vid det öst-västliga vattenstråket och den nord-sydliga åsryggen samt som hjärtpunkt den centrala ön, Stadsholmen, vilket är dagens Gamla stan.

Det medeltida gatunätet, med långgator och gränder mot vattnet, bildar fortfarande Gamla stans huvudstruktur, synlig bland annat i Skeppsbroradens smala, tättstående kvartersfronter.

En annan prägel ger stormaktstidens palats, såsom Riddarhuset och Bondeska palatset mot vattnet i norr, Oxenstiernska palatset vid Storkyrkobrinken, gamla Riksbanken vid Järntorget, det konstfulla Tessinska palatset vid Slottsbacken samt många mindre eller enklare privathus, till exempel Schantzska huset vid Stortorget, som i övrigt präglas av 1700-talets byggande, med Börshuset, från år 1778 med Erik Palmstedt som arkitekt, som fond, och där bakom ligger Storkyrkan.

Idag är Gamla Stan just den gamla delen av Stockholm med sina fantastiskt vackra byggnader och gränder bevarade, men när Stockholm begav sig då staden grundades under 1200-talet var faktiskt Gamla Stan just själva stadens plats.

Staden byggdes intill borgen som idag är Stockholms slott och det mesta utanför staden var då landsbygd där dagens Stockholm numera breder ut sig.

Gamla stan var till år 1980 officiellt Staden mellan broarna och är Stockholms historiska centrum och uppbyggt på Stadsholmen.

Även Helgeandsholmen och Strömsborg tillhör stadsdelen Gamla stan och ibland räknas också Riddarholmen till Gamla stan, men den utgör en egen stadsdel.

Under flera hundra år utgjorde Gamla stan den egentliga staden men stadsdelen Gamla stan bildades år 1926 och hade år 2006 cirka 3 000 invånare.

Gamla stan tillhör Södermalms stadsdelsområde och har en yta av 36 hektar och på Gamla stans norra spets återfinns Stockholms slott.

Stockholm grundades på 1200-talet och byggdes i hägnet av den stora borganläggningen som Birger jarl låtit uppföra som ”lås” för Mälaren.

Vid stadens huvudtorg, Stortorget, byggdes rådhuset och bakom detta rådhus låg bykyrkan, vilket är den äldsta delen av Storkyrkan.

Från Stortorget utgick gator mot stadsportarna, den viktigaste Köpmansporten, ledde ned till hamnen och Fiskartorget vid Saltsjön.

Storkyrkan, eller Sankt Nikolai kyrka, är en kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling.

Storkyrkan, som är Stockholms domkyrka och äldsta stadskyrka, kallades på 1200-talet för Bykyrkan.

Obetydliga rester kvarstår av denna byggnad, som i början av 1300-talet utvidgades till en treskeppig tegelbyggnad.

Vårfrukoret tillbyggdes i söder cirka år 1340, och i norr tillkom senare ett par sidokapell, i början av 1400-talet förlängdes kyrkan mot öster till mer än dubbla sin längd, försågs med ett smalare tresidigt kor och välvdes, varvid också ytterligare sidokapell tillkom.

Västtornet och Själakoret byggdes på 1420-talet och under 1400-talets senare del gjordes kyrkan femskeppig, varvid också tornet och valven, utom Vårfrukorets, höjdes.

Cirka 1555-1560 lät Gustav Vasa riva korutsprånget i öster av militära skäl och exteriören fick sin nuvarande barockdräkt vid en ombyggnad under åren 1736-1742 efter J.E. Carlbergs ritningar.

Interiörens tegelytor togs delvis fram vid Ernst Stenhammars restaurering under åren 1903-1908.

Storkyrkan är till huvuddelen medeltida och det lanterninprydda tornet reser sig dominerande i Gamla stan.

Kyrkan är rik på konstnärligt betydande inventarier och främst bör nämnas skulpturgruppen ”Sankt Göran och draken” och Vädersolstavlan.

Altaruppsatsen av ebenholts och silver tillkom under åren 1652-1654 och oljemålningarna ”Korsfästelsen” från år 1695 och ”Yttersta domen” från år 1696 är utförda av David Klöcker Ehrenstrahl.

David Klöcker Ehrenstrahl, född den 23 september år 1628 i Hamburg, död den 23 oktober år 1698 i Stockholm, var en svensk konstnär och adelsman.

Han har fått hedersnamnet ”den svenska målarkonstens fader”.

Kungsstolarna från år 1684 och predikstolen från år 1701 är utförda av Burchardt Precht efter Nicodemus Tessin den yngres ritningar.

Burchard Precht, född den 24 oktober år 1651 i Bremen, Tyskland, död den 26 februari år 1738 i Stockholm, var en tysk-svensk bildhuggare, möbelsnickare och ornamentskulptör.

Dopfunten i Storkyrkan är daterad år 1514, samma år som Kristian II kröns till kung av Danmark i Köpenhamn den 11 juli och till kung av Norge i Oslo den 20 juli detta år.

Kristian II eller som vi ibland kallar honom Kristian Tyrann, född den 1 juli år 1481 på Nyborgs slott, Danmark, död den 25 januari år 1559 på Kalundborgs slott, Danmark.

Han var kung av Danmark och Norge åren 1513–1523 samt kung av Sverige åren 1520–1523, och var son till kung Hans, och sonson till Kristian I.

Kristian gifte sig den 12 augusti år 1515 med Elisabet av Österrike och de fick sex barn men inget av dem efterträdde honom som kung.

Kristian avsattes som dansk kung år 1523 och avsade sig år 1546 alla anspråk på tronen.

Det var denne man som var ytterst ansvarig till det vi kallar Stockholms blodbad som inträffade på Stortorget i Gamla stan, den 7–9 november år 1520.

Tyska kyrkan, egentligen Tyska Sankta Gertruds kyrka, är en tysk församlingskyrka i Stockholm.

Det medeltida Sankta Gertruds-gillets hus omvandlades i slutet av 1500-talet till kyrka för Stockholms tyska respektive finska församling, varvid byggnaden förlängdes mot väster.

Tyska kyrkan breddades och gjordes tvåskeppig vid en ombyggnad ledd av H.J. Kristler, som också är upphovsman till den skulpterade sydportalen från år 1643.

Ett torn uppfördes under åren 1613-1618 men efter en brand år 1878 ombyggdes tornets övre delar.

Altaruppsatsen tillkom år 1659 och predikstolen av ebenholts och alabaster tillkom år 1660.

Kungaläktaren ritades av Nicodemus Tessin den äldre och har målningar av David Klöcker Ehrenstrahl.

Det som skulle bli staden Stockholm började sannolikt anläggas redan på 1180-talet, kanske år 1187, medan staden officiellt anses vara grundad år 1252.

Det äldsta bevarade skriftliga dokumentet som nämner namnet Stockholm är Birger jarls skyddsbrev för Fogdö kloster år 1252 och traditionellt anses därför Birger jarl vara stadens grundare.

Befästning och övrig bebyggelse tillkom på den så kallade Holmen, nu Stadsholmen, jämte några mindre öar belägna i gattet mellan Mälaren och Saltsjön.

Genom landhöjningen hade dessa på 900-talet blivit tillräckligt stora för att kunna tas i anspråk för ett fiskeläge med permanent bosättning.

Fornlämningar visar att Stockholmstrakten varit bebodd sedan stenåldern och de äldsta stenåldersfynden i området är från 6000 år före Kristus, och många spår efter mänsklig aktivitet finns även från brons- och järnåldern.

Stortorget i Gamla Stan, som man ser på bilden, var stadens hjärta, här fanns Rådhuset och även Sveriges första apotek låg just här, öppnat år 1575, och en av stadens brunnar fanns här, den så kallade Stortorgsbrunnen, vilken man ser i bakgrunden av min bild.

Idag står den åter på plats men är tyvärr inte fungerande.

På torget hölls också torghandel men det var också platsen för ond bråd död där det mest kända är Stockholms blodbad som ägde rum i november år 1520 då flera personer avrättades här.

På ett rött hus vid Stortorget, inte med på min bild, kan man se flera vita stenar på fasaden, vilka ska vara 92 till antalet och dessa ska representera de antal människor som avrättades under Stockholms blodbad.

Det sägs att så länge dessa vita stenar sitter kvar i fasaden kommer de avrättade ha sin frid men om någon sten försvinner då kommer den personen som stenen representerade inte ha frid längre och bli en gengångare som får vandra på stadens gator i evig tid.

Bränder var vanliga i dåtidens städer och många av husen var byggda av trä, den 1 september år 1625 utbröt en brand i Gamla Stan som spred sig snabbt, och efter branden skulle stadens hus byggas av sten.

Än idag är dessa vackra byggnader i sina olika färger bevarade och de trånga gränderna gör så man faktiskt nästan kan föreställa sig hur det var här när varken elektricitet och bilar fanns.

Bilden visar Svenska Akademien som ligger vid Stortorget i Gamla stan, stiftat den 5 april år 1786 av Gustav III efter förebild av Franska akademien, med uppgift att främja svenska språket och litteraturen eller med kungens ord: ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet”.

Svenska Akademiens valspråk är ”Snille och smak”, vilket man efter den senaste tidens många skandaler verkligen kan ifrågasätta.

Med tiden blev Gamla stan Stockholms slumkvarter och när staden moderniserades tyckte man att det var dags att rensa upp i Gamla Stan och börja riva.

Redan på 1840-talet pratades det om rivning av hela området men som tur var hände inget och vid sekelskiftet år 1900 började man förstå Gamla stans historiska värde.

Kanske har vi konstnären Carl Larsson att tacka för att den är bevarad då Carl själv föddes i Gamla Stan och år 1904 gjorde han ett uttalande om att om han vore miljonär skulle han köpa alla husen och restaurera de och sätta in moderna bekvämligheter.

Under 1930-talet började stora renoveringar av Gamla Stan och sedan år 1980 skyddas stadsdelen av regeringsbeslut.

Bilden visar en närbild på Svenska Akademiens hus i Gamla stan invid Stortorget, ett hus, en institution, med idag stora problem.

Den Gyldene Freden är kanske krogarnas krog och kanske den mest klassiska som ”gäller i alla tider”.

Människorna stiger fram i historiens ljus och i ljuset av Den Gyldene Freden, är Carl von Linné, Carl Michael Bellman, Erik Johan Stagnelius, samt mängder av andra skalder, konstnärer, skådespelare, musiker, vetenskapsmän, några kvinnor, krögare med och utan framgång, penningproblem, myndighetskrångel i oändlighet, sviktande grund i bokstavlig mening, smygvägar in i huset, hyresgäster, skurkar, välgörare.

Och gästerna framförallt, intill nutidens mest kända namn.

Så sammanfattar Magdalena Ribbing, matkännare, journalist och författare i förordet till sin bok om Den Gyldene Freden.

Ribbing är en månghövdad svensk uradelsätt vars historia enligt osäkra källor påstås gå tillbaka till 900-talet vilket gör den till Sveriges äldsta.

Berömdheterna har alltid suttit vid de slitna borden och spisat sina favoriträtter med lämplig dryck därtill, stamgästen Evert Taube kanske längst av alla.

Atmosfären finns bara här, i de murriga väggarna och genom skarpsynta servitriser, lyhörda hovmästare och kockar som lagat till paradrecept.

Restaurangen grundades år 1722 och är Stockholms äldsta bevarade stadskrog.

Gyldene Fredens grundare och första krögare Petter Hellberg övertog namnet från en äldre källare.

På Gyldene Fredens satt bland andra Anders Zorn och när restaurangen var på fallrepet och nära konkurs så köpte Zorn den och räddade krogen till eftervärlden.

I samband med köpet anlitade Zorn arkitekten Torsten Stubelius som ritade hela krogens utrustning med serviser och bestick och på krogen finns numera ett särskilt Stubeliusrum.

Anders Zorn donerade sedan restaurangen till Svenska Akademien, som fortfarande äger den, och på torsdagar äter akademien i Bellmanvåningen på Gyldene Freden, ärtsoppa minst en gång per år.

Bellmanvåningen ligger på övre våningsplanet och består av tre rum, förrummet, Zornrummet och Bellmanrummet.

Mårten Trotzigs gränd är en gränd i Gamla stan, Stockholm, och fick sitt namn fastställt år 1949 efter att tidigare möjligen ha kallats för Trångsund och senare även Trottsgränd.

Gränden är endast 90 centimeter bred på sitt smalaste ställe och är därmed Stockholms trängsta gränd.

Namnet på gränden är efter den tyske köpmannen och borgaren, Mårten Trotzig som invandrade till Sverige år 1581 och köpte fastigheter vid gränden i kvarteret Trivia åren 1597, 1599 och 1600.

Denna smala gränd har möjligen under medeltiden kallats Trångsund, år 1544 omtalas den som den ”Tronge trappe grenden”, och år 1608 kallas den ”Trappegrenden” och enligt en stentavla på fasaden även ”Trånga Trappgränden”.

Det är osäkert när Mårten Trotzigs namn första gången knöts till gränden, men det måste ha skett senast år 1733, den kallas nämligen på Petrus Tillaeus karta från detta år för Trotz gränd.

Vid mitten av 1800-talet stängdes gränden genom plank i båda ändar, men den öppnades åter år 1945.

Mårten Trotzigs gränd har 36 trappsteg som leder från Prästgatan ner till Västerlånggatan vid Järntorget.

Gränden har även gett namn åt Restaurang Mårten Trotzig, som ligger vid Västerlånggatan där Mårten Trotzigs gränd mynnar ut.

Bilden visar en typisk vy i Gamla stan, denna med Gyllene freden i bakgrunden.

Köpmangatan är Gamla Stans och Stockholms äldsta kända gatunamn och den omnämns redan år 1323, Skomakargatan tillkom år 1337, och båda dessa gator utgår ifrån Stortorget, stadens dåtida centrum.

Stadens huvudgator blev Västerlånggatan och Österlånggatan vilka omnämns under 1400-talet och idag är Västerlånggatan ”turistgatan” fylld med små butiker, caféer och restauranger.

Österlånggatan är lite lugnare, och här hittar man den kända restaurangen Den gyldene Freden som jag berättat om tidigare.

Brända tomten är en liten plats i hörnet Kindstugatan och Själagårdsgatan, för när huset på denna plats brann ner år 1728 byggdes aldrig något nytt hus här och det har blivit en liten plats som idag har ett fint kastanjeträd på platsen.

I Gamla Stan finns flera kvarter som har fått namn efter främst gudar ifrån grekiska och romerska mytologin, där de flesta tillkomna under 1600-talet.

Här hittar man kvarter som, Kvarteret Achilles, Kvarteret Apollo, Kvarteret Europa och Kvarteret Hercules med flera

År 1937 hittas en stor silverskatt, den så kallade Loheskatten, i en butikslokal på Lilla Nygatan 5 då en renovering pågick.

Skatten bestod av bland annat 18 000 silvermynt från mitten av 1600-talet till år 1741, och dessa mynt kan idag ses på Myntkabinettet.