Tusenåriga stenar med tusenåriga tecken, del 3

Tusenåriga stenar med tusenåriga tecken, del 3, en natur- och kulturkrönika i 4 bilder om meddelanden från en fjärran avlägsen tid men ändå alldeles nyss.

Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av oktober anno 2016.

En runsten är per definition en rest sten ristad med runor men runor har även ristats på jordfasta block, så kallade runblock och i fast berg, så kallade runhällar.

Bruket att resa minnesstenar försedda med runinskrift uppträder på 300-talet i Norge men även i Sverige och de tidiga runristade stenarna har i många fall placerats invid gravar.

Under vikingatidens senare del cirka 950–1100 efter Kristus, den egentliga runstenstiden, restes en stor mängd minnesstenar i Norden, främst i Sverige men även i Danmark och i viss mån i Norge.

Seden att resa runstenar förekom i det område där nordbor rörde sig, allt från Isle of Man i väster till Svarta havet i öster och från Jämtland i norr till Slesvig i söder.

Runstenar restes på utvalda platser i landskapet, såsom vid tingsplatser, vägar, broläggningar och vadställen och i medeltida kyrkor finns ofta runstenar inmurade men huruvida runstenens ursprungliga plats överensstämmer med kyrkans är omdiskuterat.

I södra delen av Skåne kan runstenar knytas till de storgårdar som på sin mark även låter uppföra en kyrka men ser man till den enskilda gården eller byn i området runt Mälaren, tycks runstenar vara placerade så att de utmärker väsentliga delar av en gårds domäner såsom gårdstun, gravfält och gräns mot grannbebyggelser.

Runstenar förekommer oftast ensamma men stundom även i par och i vissa fall ingår runstenen i större monument tillsammans med andra resta stenar.

Själva inskriften är vanligen ordnad i band, som ofta har formen av ormar, drakar eller fyrfotingar och ibland förekommer även bildframställningar.

Fynd visar att runstenar var målade i starka färger och bruket att resa runstenar upphörde vid övergången till medeltid.

Bildens runsten finns att skåda strax intill väg 27 strax utanför Forsheda mot Bredaryd och inskriptionen säger följande,

”Rolf och Eskil reste denna sten efter Livsten, sin fader, som blev död i Skåne vid Gårdstånga, och (de) förde (honom) till Finnveden.”

Bredvid stenen som rest över Livsten av hans söner Rolf och Eskil står denna lilla informationsskylt som i sin helhet säger följande,

Forsheda allmänning Forsheda socken

Smålands runinskrifter 52

Runsten med inskrift från 1000-talet e. Kr.

”Rolf och Eskil reste denna sten efter Livsten, sin fader, som blev död i Skåne vid Gårdstånga, och (de) förde (honom) till Finnveden.”

Runstenens text har kopplats samman med Knut den stores krig mot Anund Jakob och Olav den helige. Under detta krig kan det ha stått ett slag vid Gårdstånga. Dock finns ingenting i inskriften som direkt talar om ett krig. Det framgår endast att Livsten dött i Skåne och förts till Finnveden för att, får man förmoda, begravas i hembygden.

Riksantikvarieämbetet.

Denna, den andra av två närliggande runstenar, står också utmed väg 27 strax utanför Forsheda mot Bredaryd men några hundra meter närmare Bredaryd, vid Torp i Bredaryds socken, och inskriptionen säger följande,

”Ofeg satte denna sten efter Udde, en mycket god ung man…”

Bredvid stenen som rest över Udde av hans vän Ofeg står denna lilla informationsskylt som i sin helhet säger följande,

Torp Bredaryds socken

Smålands runinskrifter 48

Runsten med inskrift från 1000-talet e. Kr.

”Ofeg satte denna sten efter Udde, en mycket god ung man…”

Inskriftens slut på det mittersta skriftbandet är skadat och det är därför osäkert hur avslutningen skall tolkas. Möjligen skall man läsa ”to i farþ” ”dog under färd” eller ”dog under resa”.

Runstenen står sannolikt på ursprunglig plats vid vägkanten. Stenarna restes ofta i anslutning till vikingatida kommunikationsleder.

Riksantikvarieämbetet.

PS! ”to i farþ” översatt ”dog under färd” där runan þ ibland skrivs som th och uttalas som ett läspljud ”th” dvs. färth

Läs mera om dessa två runstenar med flera på följande adress:

http://www.raa.se/runinskrifter/sri_smaland_b04_h02_text_1.pdf