Utteros naturreservat

Utteros naturreservat, en natur- och kulturkrönika i 26 bilder från vackra och ovanliga strandängar i södra delen av Varbergs kommun, inte långt från Morups samhälle, i Halland.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, Trettondagen, det alldeles nya året 2018.

Utteros är en kustremsa vid Kattegatt, mitt emellan Varberg och Falkenberg, som är två kilometer lång och består av ett platt och mosaikartat deltalandskap, format av Uttran, även känd som Tvååkersån, med strandängar, laguner och revlar.

Fågellivet vid Utteros är rikt och föränderligt, med tärnor och vadare om somrarna, vildgäss och havsörn på vintern men det är också ett populärt friluftsområde, där många medborgare badar, surfar eller rastar hundarna.

Fåglarna i området Utteros har med åren blivit alltmer tillbakaträngda och i december år 2010 beslutade länsstyrelsen i Halland, efter år av vånda, att göra Utteros till naturreservat och beslutet fastställdes av regeringen den 8 mars år 2012.

Utteros är ett värdefullt fågelområde och både land och hav ingår i naturreservatet och här häckar vadarfåglar och tärnor under vår och försommar.

Rastande flyttfåglar födosöker vid Utteros under vår och höst och stora mängder av gäss övervintrar här och året runt jagar rovfåglar byten över de flacka strandängarna.

Området Utteros bjuder på fina naturupplevelser och fågelmiljöer året om men se upp så att du inte går in i de störningskänsliga fågelområdena under häckningsperioden.

Näringsrik tång vid Utteros ger ett myller av smådjur som uppskattas av födosökande fåglar.

Fågeln på bilden är den besökande rariteten Större gulbena, ”Tringa melanoleuca”.

Strandängarna vid Utteros, med dess betade gräsmarker och periodvisa översvämningar och grunda vattensamlingar är också gynnsamt för fågellivet.

Fågeln på bilden är den besökande rariteten Större gulbena, ”Tringa melanoleuca”.

Här vid Utteros rastar ett stort antal vadarfåglar, änder och gäss och rovfåglar som pilgrimsfalk, ”Falco peregrinus” och havsörn, ”Haliaeetus albicilla”, kan ses jaga över revlar och strandängar men området är även viktigt som häckningslokal.

Fågeln på bilden är den besökande rariteten Större gulbena, ”Tringa melanoleuca”.

På strandängarna omkring Utteros kan vadarfåglar häcka och på sandrevlarna kan tärnor såsom fisktärna, ”Sterna hirundo”, småtärna, ”Sternula albifrons”, och silvertärna, ”Sterna paradisaea”, bygga sina bon.

Fågeln på bilden är den besökande rariteten Större gulbena, ”Tringa melanoleuca”.

Strandmarkerna vid Utteros betas av nötkreatur och det gör att området blir intressant som häckningslokal för skärfläcka, ”Recurvirostra avosetta”, tofsvipa, ”Vanellus vanellus”, rödbena, ”Tringa totanus”, och andra vadarfåglar som lägger sina bon direkt på marken, dessa vadare vill nämligen ha lågt gräs för att kunna spana ut över omgivningarna.

De häckande vadarfåglarna vid Utteros behöver också en viss tuvighet med låga grästuvor eftersom de döljer sina bon i dessa tuvor.

Markhäckande vadarfåglar har minskat i antal i takt med att den här typen av marker blivit alltmer ovanliga men i Utteros finns markhäckarna kvar, men de har dessvärre också här minskat kraftigt i antal.

Det finns en stor variationsrikedom av växtarter på strandängarna vid Utteros och den ständiga översköljningen av saltvatten gör att växter som saltnarv, ”Spergularia marina”, havssäv, ”Bolboschoenus maritimus”, salttåg, ”Juncus gerardii”, och revigt saltgräs, ”Puccinellia maritima”, trivs.

Det hörs på namnen att det är växter som ställer krav på sin närmiljö men på strandängarna finns även kustarun, ”Centaurium littorale”, blåsklöver, ”Trifolium fragiferum”, och de lite ovanligare arterna borstnate, ”Stuckenia pectinata”, sandmålla, ”Atriplex laciniata”, och martorn, ”Eryngium maritimum”.

Fåglarna behöver vara ostörda här vid Utteros, särskilt under häckningsperioden, för att äggen kan ruvas klart, och att vadarfåglarnas och tärnornas ungar överlever är en förutsättning för att de ska kunna finnas kvar här långsiktigt.

Tänk därför på var du går när du besöker Utteros för om fåglarna störs kan de misslyckas med häckningen.

Under tiden 1 mars till 31 juli är det förbjudet att beträda eller vistas inom vissa områden i reservatet.

I reservatet är områdena markerade med låga stolpar med skyltar men då häckning sker utanför dessa områden kan även ytterligare ett område med beträdnadsförbud aktiveras.

Detta område markeras i fält av käppar med skyltar.

Vid mitt besök och fortfarande kan man beskåda en riktig fågelraritet i arten Större gulbena, ”Tringa melanoleuca”, som är en stor amerikansk vadare observerad i Sverige vid endast 5 olika tillfällen enligt följande, den 6 augusti 1976 vid Kapelludden på Öland, den 4 juni 1995 på Lillholmen, Helgumsjön i Ångermanland, den 4 januari 2013 vid Skillinge södra, Simrishamn kommun i Skåne, den 22-26 december 2017 på Stora Amundön, Göteborg kommun i Västergötland och den 6 januari 2018 på Smedsgård strandängar, Tvååker i Halland och denna fågel finns ännu på plats den 4 mars 2018.

Fågeln på Stora Amundön utanför Göteborg och fågeln på Smedsgårds strandängar vid Tvååker bör vara samma individ.

Kroppsformen hos Större gulbena påminner om en framtung gluttsnäppa, ”Tringa nebularia”, och har precis som gluttsnäppan ett mörkt, vattrat bröst som är ganska grovt tecknat och som kontrasterar tydligt mot den vita basen.

Större gulbena har även mycket svart på skuldror och rygg i häckningsdräkt till skillnad från släktinen gluttsnäppa.

Adulta individer av Större gulbena har långa och tydligt gula ben och dess näbb är lång, något uppåtböjd, tunn och mörk med ljus bas och den är längre än huvudet.

Övergumpen hos Större gulbena är vit och dess läte är gluttsnäppeliknade.

Större gulbena häckar på mossar och i myrmark på marken, ofta på väl dolda platser i närheten av vatten och de tre till fyra äggen väger i snitt 28 gram och mäter ungefär 50 millimeter gånger 33 millimeter och ruvas i snitt under 23 dagar.

Ungarna hos Större gulbena lämnar vanligtvis boet inom 24 timmar efter att de kläckts och lämnar därefter området redan efter två dagar.

Större gulbena födosöker i grunda vatten och ibland rör de upp vattnet med näbben. De äter främst insekter och småfisk men även kräftdjur och havsborstmaskar.

Större gulbena häckar i taigaområdet i Kanada och Alaska och flyttar till kustområden utmed USA:s och Sydamerikas Atlantkust och Stilla havskust och de dyker bara mycket sällan upp i Västeuropa.

Länge trodde man att Större gulbena och Mindre gulbena, ”Tringa flavipes”, var varandras närmaste släktingar men DNA-studier visar att detta dock är felaktigt och istället står Större gulbena nära Gluttsnäppa, och dessa båda arter bildar tillsammans med Svartsnäppa, ”Tringa erythropus”, en mycket närbesläktad grupp.

Trots detta uppvisar just dessa tre arter alla de karaktäristiska olika benfärger som går att finna inom släktet ”Tringa”, vilket visar att denna karaktär är parafyletisk.

En grupp organismer ingår i en parafyletisk grupp när alla representanter härstammar från samma anfader men inte alla av denne anfaders avkommor är inkluderade.

Arten Större gulbena har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig, LC.

Naturreservatet Utteros är 356 hektar stort, men eftersom det sträcker sig en bit ut i Kattegatt är det mesta under vatten.

Under ytan i naturreservatet Utteros finns också natur, en svåråtkomlig, tystlåten och sällan skådad värld som inte alls liknar strandängarna.

När det blåser levererar havet visserligen varuprover från det undre reservatet, men det är bara lösa spår och fragment av livet i djupet.

Längre ut under vattenytan vid Utteros finns uppenbarligen stenbottnar med skogar och ängar av alger och ålgräs eller bandtång, ”Zostera marina”, men de biologiskt intressantaste scenerierna hittar man vid stenreven, där det myllrar av allsköns liv och leverne och där finns också sagolikt vackra miljöer.

Jag lämnar motvilligt Västkusten och naturreservatet Utteros samt denna underbart vackra himmel som tyvärr är ett föränderligt konstverk, om en stund är detta sceneriet för alltid borta.