Uranbrytning utan kommunalt veto hotar livsmedelsförsörjningen i våra regioner
Debatt Regeringen vill undanröja det kommunala vetot för gruvetableringar för uran i Sverige. Ministern säger det rakt ut: målet är att öka gruvbrytningen, snabba på processerna och möjliggöra uranbrytning. Men priset för denna politik riskerar att bli mycket högt, såväl lokalt som nationellt.
LRF är inte emot brytning av mineraler, men utmaningen ligger i att våra uranfyndigheter finns i alunskiffer – en bergart som ingenstans i världen kunnat brytas på ett miljösäkert sätt. Tvärtom har försöken gång på gång lett till förorenat vatten, omfattande saneringar och kostsamma miljökatastrofer. USA och Australien har därför stoppat sin brytning av jordartsmetaller i alunskiffer. Ändå hävdar regeringen att svensk miljölagstiftning skulle ge garantier. Det klingar ihåligt. Vi har redan egna exempel i Sverige, som Blaikengruvan, där lagstiftningen inte räckte till för att skydda miljön.
Skåne har några av Sveriges mest produktiva jordbruksmarker, och flera av dem i områden där alunskiffern förekommer, till exempel Österlen, Andarum och delar av sydvästra Skåne. På Öland ligger jordbruksmarken ovanpå alunskiffern, specifikt i de södra delarna. Att tillåta gruvprospektering här med redan känsliga grundvattensystem, är att äventyra både miljön och chansen att odla mat. I Västra Götaland har vi viktiga områden som Kinnekulle, Billingen och Ranstad vilka även dem är viktiga för både jordbruk och vattenförsörjning.
I dessa områden är marken inte bara bördig – utan en del av vårt kulturarv och vår framtida livsmedelsberedskap
Det kommunala vetot en avgörande skyddsmekanism för att säkra lokal demokrati och ansvarstagande. Om regeringen tar bort det, kan beslut om ingrepp i natur, jordbruk och vatten kan tas utan lokal förankring. På Öland, i Skåne och i Västra Götaland finns några av Sveriges mest värdefulla jordbruksmarker, känsliga grundvattensystem och landskap som är avgörande för både livsmedelsproduktion och naturturism. Alunskiffern ligger djupt i dessa marker – och prospektering har redan väckt oro bland lantbrukare och boende. Att ta bort det kommunala vetot vore att öppna dörren för gruvbolag att gå in i dessa känsliga områden utan lokal förankring eller acceptans. Målkonflikten är uppenbar, men just nu tycks regeringen sätta andras intressen före de människor som bor, verkar och bygger landet – Sveriges livsmedelsberedskap.
Uran bör utvinnas där malmerna är rikare och inte bundna till alunskiffer. Att riskera jordbruk, vatten och lokala samhällen i Sverige för att gynna internationella gruvbolag – som dessutom får nästan hela vinsten – är varken hållbart eller ansvarsfullt. Riktig självförsörjning handlar inte om att öppna urangruvor på de bästa åkermarkerna. Det handlar om att värna maten, vattnet och de människor som lever av och förvaltar landet.
Helena Torkelsson, ledamot, LRF Jönköping
Christian Horn, vice ordförande, LRF Sydost
Adam Gruvaeus, ledamot, LRF Västra Götaland
Henrik Gudmundsson, vice ordförande, LRF Skåne