1700-talsmagasinet i Holma är hotat

Ingen som haft vägen förbi har väl kunnat undgå denna ståtliga byggnad vid Stora Holma utmed vägen mellan Vaggeryd och Tofteryd. Men det är ett landmärke som är starkt hotat. Grunden börjar ge vika och panelen har stora brister. Något måste göras och det tämligen snabbt om inte förfallet ska accelerera bortom gränsen för vad som är möjligt att rädda.
Det anser Axel Toftgård från Tofteryd som har gjort en kulturhistorisk värdering av byggnaden på högskolenivå. Men han understryker också att det fortfarande finns hopp och möjligheter att rädda 1700-talsbyggnaden.
– Det pågår ju ett förfall och byggnaden håller på att gå mot att rasa samman. Men jag tror att man kan bevara byggnaden, den är absolut värd att ta sig an, säger han.
Axel Toftgård pekar på nuläget som innebär ett hårt förfall, man ser att grunden på sina ställen håller på att falla bort från byggnaden och att panelen liksom syllen är dålig på utsatta platser som södra gaveln, fönsteröppningar och hörn. Där finns tydliga rötskador som tecken på hur dålig den är.
Men samtidigt understryker han att magasinet i Stora Holma inte är bortom all räddning. Den är rejält byggd med materialet så väl tilltaget att den ska stå emot väder och vind i många, många år, vilket den också gjort. Men tyvärr utan kontinuerligt underhåll på senare tid.
Nu är det tydligt att man närmar sig den bortre tidsgränsen, om inte motåtgärder sätts in snabbt. Frågan är vem som ska göra jobbet och bekosta arbetet.
Man misstänker starkt att det inte finns något intresse för fortifikationsverket att ta ansvar.
Viljan finns säkert hos ideella krafter i hembygdsföreningen eller hembygdsrådet. Men här handlar det om ett stort arbete som kräver tekniska och ekonomiska resurser.
Problemet är att tiden går, att väder och vind fortsätter att ta sin tribut.
Om ingen gör något är risken stor att nedbrytningprocessen accelererar.
– Problemet är att förfallet pågår just nu. Risken finns att det går allt snabbare ju längre tiden går. Därför är det viktigt att man tar itu med rötskadorna för att tvingas byta så lite som möjligt. Men ju längre tiden går utan att något görs, desto större och mer omfattande blir skadorna och därmed blir det också dyrare att reparera för varje år som går, understryker han.
Axel Toftgård menar att risken är stor att just detta scenario mot ett snabbt förfall är uppenbar. På ett par platser är grunden på väg att leta sig ut från byggnaden. Om den ger sig iväg är risken stor att hela byggnaden eller delar av den kollapsar. Han varnar för att detta kan ske inom en nära framtid.

Då kommer den bäst bevarade större allmogebyggnaden i kommunen från 1700-talet vara räddningslöst förlorad för eftervärlden.