60 år sedan första TV-julen – del 3 av 3

För småföretagaren Gustaf Boberg var det för som så många andra Vaggerydsbor bråda och långa arbetsdagar:
”Dagarna så här före jul bjuder på mycket arbete för en tapetserare och igår var klockan 9 när jag tog fritt. Ett flertal mornar har jag börjat 5 på ESE för att på kvällen få tid att arbeta på den egna verkstaden.”

Georg Boberg var bildhuggare på Hermes möbelfabrik:
”Här i Vaggeryd pågår julstöket för fullt. De flesta har slutat jobbet på fabrikerna. Utom på ESE förstås. På Hermes fick vi elvakaffe i lördags, då vi också slutade. ESE hade julfest i dag och arbetarna fick var sin stor korg med diverse godsaker. Dom jobbar också i morgon. ”

Med ESE avses alltså den blivande möbeljätten Swedese.

TV-programmet Kvitt eller dubbelt lockade många. Pressbild

Georg avslutar:

”För övrigt flyter livet och Lagan lugnt och stilla. Julvädret har ännu inte kommit. De sista dagarna har det varit regnväder och snön har alldeles försvunnit.”

Det blev alltså ingen TV-jul år 1958 för bobergarna. Men min morbror Börje Johannesson som bodde i Götafors var en av dessa Vaggerydssbor som köpte TV detta år. I vardagsrummet på Svensbygget i Götafors tronade en TV-apparat där vi kunde beskåda detta års stora TV-begivenhet, 10 000-kronorsfrågan som detta år visades i varianten Kvitt eller dubbelt. Vardagsrummet i den lilla lägenheten fylldes då av nyfikna, inte bara släktingar och vänner utan också grannar.

Det här året hade Vaggeryd också fått sin allra första TV-kändis just i samband med Kvitt eller Dubbelt, stinsen på stationen Pontus Widesheim. Han fick dock respass ur Kvitt eller dubbelt på ett ganska tidigt stadium, redan i maj, alltså innan Vaggerydsborna fick möjlighet att se den populära stinsen direkt i TV.

Cykelturerna med familjen ned till Götafors för att titta på TV var över den 28 oktober 1959. Den dagen tronade en 21 tums Luxor-apparat i ett av hörnen i ”finarummet. Den var inhandlad hos ”Ecka-Bengt”, Erik Bengtsson, för 1 100 kronor vilket tämligen var exakt en tiondel av pappas årsinkomst på den tiden. Det var den dagen det svenska fotbollslandslaget som andra nation besegrade det engelska landslaget på Wembley i London. Det kunde blivit en dag att minnas för den redan då fotbollstokige ynglingen. Men enda minnet är en grynig TV-bild där det var omöjligt att se några fotbollsspelare även om kommentatorn Erik Rydbecks stämma kunde anas någonstans i diummorna.

Min första TV-dag i hemmet på Fabriksgatan blev alltså en besvikelsen dag!

Kåre Boberg