Kåseri: En sorgens dag i Norge

Även om jag själv inte brukar bry mig särskilt mycket om olika kungahus så förstår jag att sorgen är stor.
Kungen föddes 1937 och var som liten med om hur nazisterna invaderade landet. Den dåvarande kungen Håkon hyllades enormt när freden kom 1945. Harald kom senare att bli en populär kung.

Kung Harald som ung uppfostrades delvis i andra länder och det var kanske därför som han hade stor öppenhet för invandrare.

Själv har jag om inte direkt norska rötter mer än flera hundra år tillbaka i tiden så av en annan orsak förkärlek för Norge. Denna kom tidigt då jag 1962–1979 bodde hos släktingar i Skillingaryd. Min ”mormor” Elida var gift med Markus Klövstad som omkring 1920 hade flyttat till Sverige.
Varje år den 17 maj hissade Markus den norska flaggan och nästan varje gång fick jag hjälpa till. Det var känt i Skillingaryd att Markus var norrman och han behöll givetvis sin kärlek till hemlandet. Man förstår dagens invandrade som vill behålla språk och seder och bruk.

Vid tv-apparaten på 60-talet blev det mängder med timmar tillsammans med Markus för att framför allt se norska skidåkare, backhoppare och skridskolöpare. Då ökade mitt eget tycke för vårt grannland.

Sedan har jag också lite extra samlat på norska frimärken och haft en utställning av vykort med tema Sverige-Norge.

Allt sedan dess följer jag Norges idrott med stort intresse. Det har också blivit åtskilliga besök i Norge där jag för övrigt vunnit en slalomtävling – jag var ende deltagare i åldersklassen...
Den första flicka jag pussade var också norska och det skedde under en skidsemester i Norge. Jag var nog tolv år...

Så nog finns Norge där i hjärtat någonstans. Minnen är fina och många varar livet ut.

Norge har alltså mist sin kung men man har en kronprins som vid Haralds sjukdomsperioder fått känna på hur det är att vara kung. Så i Norge har man från morgonen en ny kung att älska. Han heter Håkon som sju tidigare kungar i landet tidigare också hetat.