72-åriga vänskapen är starkare än någonsin
Nyheter I veckan har familjen Ljungqvist på Vikingagatan i Skillingaryd fått besök av en ungersk familj. Det är inte vilken familj som helst, här har vänskapsbanden knytits starkare för varje år och generation
Hela familjen Ljungqvist med sina ungerska vänner [1/13]
Elisabeth och Lidia har mycket att prata om [2/13]
Tomas, Laszlo, Elof och Elisabeth [3/13]
Lidia har läst svenska på universitetet i Budapest och översätter... [4/13]
...åt sina föräldrar som har mycket att berätta [5/13]
Lars och Elisabeth Ljungqvist på Vikingagatan i Skillingaryd [6/13]
Lidia, pappa Zsombor och mamma Ibolya [7/13]
Jag trivs bra i Sverige, vackert är det och älgar har ni, säger Lidia [8/13]
Här fotograferades familjen för 33 år sedan när Zsombor och Ibolya var på bröllopsresa i Sverige [9/13]
Paret från Ungern är violinister i Budapest [10/13]
Härlig vänskap som blir starkare för varje generation [11/13]
Lidia har varit i Sverige många gånger [12/13]
Lars serverade gott kaffe [13/13]
Historien började för 72 år sedan med en lapp i ett par byxor. Vi går tillbaka till år 1945, under andra världskriget, då det var många som skickade kläder till behövande genom olika hjälporganisationer.
– Min mormor Märta hjälpte många behövande med att skicka kläder under krigstiden. I klädernas fickor lämnade min mormor lappar med namn och adress på. Hon fick svar från bland andra Magda 6 år i Budapest, Ungern, säger Elisabeth Ljungqvist i Skillingaryd.
Magdas far, Josef, försattes i fångenskap under kriget och Magdas mor fick sköta om barnen i den svåra kommunisttiden. Elisabeths mormor och morfar ville adoptera Magda under krigstiden men precis när papperna var påskrivna kom Josef, Magdas far, tillbaka till familjen och då var inte adoptionen aktuell längre. Även att inte Magda blev adopterad lovade Elisabeths mormor och morfar att Magda alltid kommer att vara i deras hjärtan och Magda och Majken (Elisabets mor) kallade sig för systrar.
Elisabeths morfar skrev brev på svenska till Magda och Magda skrev brev på ungerska till familjen i Sverige. Även om ingen av dom förstod vad man skrev, fortsatte man att hålla kontakten och brevväxlingen höll på i hela nio år innan Magda så småningom lärde sig svenska i Budapest. Nu blev brevväxlingen så mycket enklare!
1965 kom Magdas man Laszlo till Sverige för första gången och hälsade på. Laszlo kunde inte många ord svenska, men besöket gick bra ändå. Magda fick stanna hemma i Ungern, då paret inte fick resa utomlands tillsammans under kommunisttiden. Året därpå, 1966, var Elisabeth i Ungern tillsammans med sin bror och föräldrar.
1984 var Magdas son och sonhustru i Sverige på bröllopsresa. Och idag sitter ungerska paret här på altanen på Vikingagatan i Skillingaryd igen och vid den här resan är deras dotter, Lidia, med.
– Vi har fortsatt mycket tät kontakt. Vi har varit där många gånger och numera träffas vi varje år. Våra barn har redan varit där i år och ska åka ner snart igen, säger Lars Ljungqvist.
Dottern Lidia pratar flytande svenska och tolkar åt Ibolya och Magdas son Zsombor, som berättar om hemska scener från krigsdrabbade Budapest och kommunistväldet som varade fram till 1989: Sönderbombad stad, sjukdomar, hunger, avlyssning i lägenheterna och att alla brev och paket som kom från Sverige var öppnade och genomgångna.
Magdas son Zsombor och sonhustrun Ibolya är båda violinister i Budapest symfoniorkester. Strax efter hemresan ska paret vidare till Österrike och spela.
Magda arbetade som lärare och författare i Ungern och har skrivit om vänskapsbanden till Sverige i en bok och även varit med i tv och radioprogram i hemlandet. Tyvärr har Magda drabbats av sjukdom och kan inte följa med sin son, sonhustru och barnbarn till Sverige.
Det blir en hektisk semesterresa till Sverige för Zsombor, Ibolya och Lidia. Alla i familjen ska träffas, kalas för Ljungqvist barnbarn, Kaxholmen ska besökas för att följa Elisabeths mamma Majkens fotspår och Gränna ska besökas innan hemfärd på söndag.
– Otroligt vackert här i Sverige. Vi älskar att vara i den här fina naturen. Ni har älgar också, dessa underbara djur, avslutar Lidia ödmjukt.