Andrée del 4: Carl-Johan med ny bok

Hallå där…

Carl-Johan Svensson, som i utkommit med boken ”Provflygningarna – platserna Andrée lämnade efter sig” (Carlsson förlag).

Vad är det för platser som Andrée lämnade efter sig?

– Det är landningsplatserna efter luftballongen Svea som jag menar här. Han gjorde nio resor med den och han landade då på nio olika platser i Sverige och Finland 1893–1895. Jag skriver om hur flygningarna gick till, vad vi vet om vad som hände. Och så har jag besökt landningsplatserna nu – 125 år senare – för att se om det finns några spår kvar idag.

Hur blev du intresserad av det här ämnet?

– Det började med landningsplatsen vid Malmbron, utanför Vaggeryd. Jag kommer ju från trakten och när jag fick höra talas om att Andrée hade landat där ville jag absolut besöka den platsen. När jag såg den fina aluminiumskylten där började jag så klart fundera på hur det ser ut på de andra åtta landningsplatserna. Och på den vägen är det, haha…

De flesta andra som skriver om Andrée skriver om polarexpeditionen, men inte du?

– Nej, jag har i nästan alla mina projekt tittat på sådant som andra inte bryr sig så mycket om. När jag skrev om konst blev det om förfalskad konst. När jag skrev om Dagens Nyheters historia blev det om diverseannonserna i tidningen. Men ofta hittar man spännande saker om man tittar lite vid sidan av det uppenbara.

– De flesta som skriver om Andrée ser flygningarna med Svea just som ”provflygningar” inför polarfärden. I en mening var de ju provflygningar – utan dem, ingen polarfärd. Men historien om Sveaflygningarna är fantastisk och verkligen värd att berätta i sig. De har enligt mig allt! De rymmer vetenskaplighet, dramatik, dråpligheter, vetenskap och lokalhistoriska skrönor.

Nära landningsplatsen vid Malmbron finns fin information

Vad var det för dråpligheter?

– Det finns många exempel, men en favorit är när Andrée stiger upp från Göteborg i november 1894. Det är molnigt väder så han har ingen aning om var han är under hela resan. När han kommer in för landning ser han ett stort vatten under sig. Han tror att det är Vänern, men minuterna senare landar han… på Gotland! Det är både dråpligt och en liten föraning om hur polarfärden skulle sluta.

Hur länge har du hållit på med boken?

– Jag började 2016 och sedan dess har jag arbetat på boken av och till. Jag forskar kring historiedidaktik – alltså hur vi möter och påverkas av historia – så detta är en del av min forskning som jag bedriver vid Högskolan i Jönköping. Det har varit en verklig förmån att få ägna sig åt detta på arbetstid. Och en hel del fritid, kanske jag ska passa på att inflika, haha…

– Mest intensivt arbetade jag med boken 2018–2020, då jag besökte de nio landningsplatserna, men sedan har det varit mycket efterarbete, ända in mot slutet. Bokprojekt av den här sorten är verkligen… stora projekt. Mina olika bakgrunder som forskare, lärare och journalist har alla fått komma fram i arbetet. Jag har verkligen gett mycket av mig själv i den här boken.

Vad gjorde Andrée mer för resor med Svea?

– Han startade vissa av resorna i Stockholm och en del i Göteborg. Av de som startade i Stockholm är resan i oktober 1893 den mest dramatiska. Han kom då ut över Östersjön och tvingades ta sig över till Finland för att landa. Det var dramatiskt och han fick tillbringa en kall natt på ett litet skär innan han räddades av paret Danielsson som bodde på ön Brunskär. Den resan gjorde verkligen Andrée känd!

– En annan intressant resa är en som startade i Göteborg och som ändade i Vara-trakten. Under den resan gjorde han styrförsök. Han ville påverka ballongens färdriktning genom släplinor och segel. De försöken blev viktiga för honom när han senare argumenterade för polarexpeditionen, även om metoden i ärlighetens namn inte fungerade särskilt bra.

Du har besökt alla landningsplatser, men berättas det något om detta fortfarande?

– Det ser väldigt olika ut på de olika platserna och det var väl också en anledning till att jag blev intresserad av detta. Flygningarna ser ju nästan likadana ut allihop: Andrée startar, flyger, landar, packar ihop och åker hem. Varför berättas det då så olika om resorna i trakten av landningsplatserna? Det var en fråga som väcktes hos mig.

– En viktig faktor för om det berättas eller inte är hur precist man kan peka ut landningsplatsen. Det finns något lockande i att kunna säga att exakt HÄR var det. Att mer allmänt säga ”det var väl här någonstans” är inte lika spännande.

– Och sedan handlar det ju mycket om ifall någon aktör har tagit tag i historien. Hembygdsföreningar har varit mycket aktiva på en del av platserna. Ättlingar till sådana som hjälpte Andrée är en annan viktig grupp. Och så skulle jag säga att lokaltidningsjournalister har varit mycket viktiga. Genom att skriva om de här historierna med hyfsat jämna mellanrum har lokalbefolkningen påmints om de här händelserna.

Har du några nya projekt på gång?

– Jag har en del forskningsuppslag, men jag får återkomma till dem senare. Men som sidoprojekt har jag tänkt att det vore roligt att återvända på något vis till Skillingaryds historia. Vi får se.

Den 25 augusti gästar Carl-Johan Skillingaryd för att berätta om sin nya bok. Det sker i den nya lokalen som Skivaryds Samlarklubb tagit i bruk. Det är i gamla Granstrands där det till i våras var boulebanor. Nu är där museum, utställningslokal med mera.