Annas krönika: Flyttgröt! Vad är det för påfund?

Har sedan jag flyttat till Småland fått lära mig en massa nya matnyttiga saker. Såsom att våffelsmet tydligen är precis lika enkelt att göra som pannkakssmet. Så för att göra våfflor måste man alltså inte köpa Ekströms frasvåfflor? Ja, jag vet att när jag säger detta högt så hör jag själv hur illa det låter… Kan se den gamla reklamfilmen framför mig där det står en ”Stockholmare” i silkesgrå kostym mitt ute i en potatisåker och proklamerar att här växer det minsann chips! Hur som helst. I min värld eller under min uppväxt så var det naturligtvis självklart att pannkakor gör man själv ifrån grunden. Våfflor däremot, i den mån det gräddades våfflor, så blandades det mjölk och smält smör med det gyllne pulvret ifrån Ekströms fabrik. Punkt. Har eller hade aldrig tidigare hört talas om att någon ens kommit på tanken att göra egen våffelsmet…? För än jag flyttade till Småland. Så här i efterhand får jag ju såklart hålla med smålänningarna. Det är ju urbota korkat att köpa en nästan identisk smet i pulverform!   

Har självklart lärt mig en hel del andra nyttiga och mindre nyttiga saker också. För ett tag sedan fick jag till exempel lära mig historien om ”flyttgröt”. Det verkar vara en otroligt skrämmande upplevelse! Framför allt för mig som verkligen avskyr gröt i alla former. Enligt tradition tar alltså grannarna till den nyinflyttade familjen med sig ”gröt” och ibland egna möbler för att sedan våldgästa och bjuda in sig själva till de chockade, nyinflyttade och kartongbärande grannarna för att sedan bjuda dem på den medhavda gröten!? (Kan tydligen också vara annan mat vilket är tur). Tanken är nog att de ska känna sig välkomna, inte behöva laga mat samt att få lära känna sina nya grannar.

Handlingen i sig är god men om mina nyblivna grannar hade stormat in i mitt flyttkaosiga hem med en bunke rykande nykokt gröt för att sedan på medhavda möbler slagit sig ned mellan alla våra flyttkartonger i vardagsrummet och sedan glatt langat fram gröt (eller annan mat) och sedan storögt bevittnat när jag flyttsvettig, dammig och helt slut artigt skulle tvinga i mig den… Vilken mardröm!

Ja jag förstår att ordet gröt i flyttgröt endast är en metafor och att det inte nödvändigtvis måste betyda att det är just gröt. Det kan precis lika gärna vara en lasagne, en paj eller någonting annat matnyttigt och bra mycket godare än just gröt. Tanken är som sagt väldigt fin men om de stormat mitt hem med flyttgröt när jag flyttade hit så hade jag förmodligen inte packat upp kartongerna utan ställt tillbaka dem på flyttbilen och hävt husköpet!

Njae, nu överdriver jag ju såklart men lite rädd hade jag självklart blivit. Personligen tror jag nog att jag mer hade uppskattat om grannarna efter någon vecka hade knackat på och utdelat en blomma, presenterat sig och välkomnat mig till byn, samhället, kvarteret eller dyl. Sedan hade jag gladeligen bjudit in dem när jag själv kände mig redo.  Ungefär så som det gick till när vi flyttade till Åker, Skillingaryd från Göteborg. 

Nu är detta såklart sett ur mina ”glasögon”. Sett ur mitt perspektiv. Jag som under större delen av mitt vuxna liv är van att bo bredvid, under och över människor som jag i princip aldrig träffat. Anonyma dörrar i en trappuppgång där man visserligen kan utläsa både för och efternamn men det är mer sällan än ofta man träffar på dem och får ett ansikte kopplat till namnet som står på dörren. Man lär helt enkelt känna sina grannar genom arga lappar i tvättstugan eller dyligt. Britta på våning två som aldrig tvättar färdigt på utsatt tid, Kalle i lägenheten bredvid som aldrig tömmer filtret på torktumlaren, Pelle med familj som tydligen övar träskodans i vardagsrummet som av en slump råkar ligga rakt över mitt sovrum! 

Ja nu när jag ser det med de glasögonen så kanske det är mindre skrämmande med flyttgrötsgrannar än anonyma träskodansgrannar som man inte vet hur de ser ut. Man vet bara att de inte tömmer filtret i torktumlaren och inte tvättar färdigt på utsatt tid. Kanske är det bättre att ha grannar som bevittnat mig kväljandes tvinga ner gröt iförd en svettig träningsoverall mellan ännu ej uppackade flyttkartonger för att sedan självklart låna ut en motorsåg, kastrull eller någonting annat viktigt om jag behöver. Än grannar som inte vet vem jag är men ändå anser sig ha rätt att uppfostra mig via upptejpade lappar i den gemensamma tvättstugan?

Okej, jag är övertygad. Kom hit med gröten bara! Jag lovar att äta den med ett leende på läpparna så länge ni kommer ihåg vad jag heter, ger mig en hjälpande hand vid behov och skiter i huruvida jag tömmer eller inte tömmer filtret ur MIN torktumlare!

Anna Linder