Annas krönika: Mitt älskade barndomshem är till salu

Detta är en sorgens dag. 10 oktober 2023 fick jag precis reda på att mitt älskade barndomshem återigen är tillsalu. Inte heller denna gången har jag möjlighet att köpa tillbaka det! När mina föräldrar sålde det för väldigt många år sedan växte redan då en klump i magen. Jag hade visserligen flyttat hemifrån men var ändå på tok för ung och fattig för att köpa det då. Hade jag haft möjligheten. Ja då hade jag gjort det! Tro mig. Jag älskar det stället. Där har alla mina fina och även inte lika fina barndomsminnen skapats. 

Varje gång när jag på grund av till exempel jobb eller kanske privata göromål haft anledning att åka norröver och måste passera Örebro så infinner sig alltid ett stort lugn blandat med en nästan euforisk känsla så fort jag passerar Halsberg. Där och då vet jag. Jag är jag nära, så nära doften av nyutslagen syren, nyslaget hö, nyklippt gräs, nytänd kolgrill, nyplockade svartvinbär, nytvättad tvätt som hänger på tvätt linan likt ett hissat segel och böljar i vinden. Jag är så nära min mamma och pappa att jag nästan kan ta på dem! Trots att de inte finns längre. Jag kan se hur mamma står där med den orangea plastbaljan fylld med blöt tvätt i nypermanentat hår och en pastellfärgad träningsjacka i kombination med ett par lite förstora urtvättade trosor och träskor. Glad och solvarm. Pappa sitter troligen på altanen med en ljummen pilsner och kanske svär han över att antennen på den lilla tjock TV:n inte levererar det fotbolls-EM han planerat att se just där och då. Där på den blomsterprunkande, sommarljumma och hemmasnickrade altanen.

När jag nu ser bilderna av mitt barndomshem på Hemnet, som vuxen, ser jag trots allt det som alla andra ser. Ett litet rött hus på landet med på tok för lågt i tak och renoveringsbehov. Cirka 1 mil från Örebros ytterkant tillika civilisation. Inte en badsjö så långt ögat når. Bussförbindelserna lyser med sin totala frånvaro. I alla andras ögon ser det ut precis som vad det faktiskt är. Ett gulligt hus på helt ”fel” plats med kopiösa mängder jobb om man är sugen! Tur kanske att det inte är jag som skriver mäklarannonsen…?

Eller så är det just jag som borde göra det? Kanske kunde jag sälja in detta lilla renoveringsbenägna hus med för lågt i tak och utan bussförbindelse på, enligt andra helt fel plats, men som enligt mig ligger mitt i paradiset!  Du har vidsträckta åkrar och ängar runt huset. Du har björkdungar och diverse djur utanför knuten. Du har en sagoskog strax söder om huset med en förtrollad bäck som enda avskiljare. Ute på åkern växer ”spöksyrener” (belyses i tidigare krönika). Längst bort på den långsmala tomten, när man passerat svarta vinbärsodlingen som består av ett cirka tiotalet buskar står den stora ”trollstenen” där jag som 3-åring ramlade och bröt näsbenet men det var även där vi placerat en ljugarbänk för den som ville insupa den sista halvtimmen av kvällssol samtidigt som man i ensamhet begrundar livets bryderier. På samma lilla hemmasnickrade bänk placerades även tomtens gröt på jul tillsammans med min och min systers önskelistor. 

På den stora grusplanen (som idag enligt annonsens bilder tyvärr mest verkar bestå av ogräs) har det spelats otaliga timmar av tennis eller snarare likt Björn Borg stod jag och slog och slog tennisbollar mot garageväggen med tennisrack ärvda från min fantastiskt duktiga men hetlevrade kusin Per. Dessa begagnade och tämligen sönderslagna men fortfarande funktionsdugliga tennis racketar nötte jag sedan ned till sista strängen. På den tomten har det gungats gungbräda, lekts kurragömma, byggts lådbilar, spolats knögglig skridskois, hafts kräftskivor med lövad dansbana, bråkats, skrikits, pussats och kramats. Där har även en och annan epatraktor med sammetstärningar hängandes från backspegeln med långhåriga chaufförer passerat. Jag har tältat på tomten, skjutit luftgevär på diverse burkar och haft otaliga revyer med den på tomten cirka 25 meter höga hängbjörkens grenar som teaterridå och kuliss. 

Jag hade kunnat skrivit spaltmetrar om ljuva sommardagar, härliga höstkvällar, fantastiska vårmorgnar samt vinterdagar bestående av bakhala träskidor och oslipade hockeyrör men som ändå på något vis avslutades med känslan av varm choklad och en sprakande brasa i gjutgärnskaminen.

Alla som känner mig vet att detta är mer av en känsla än ett faktum. Absolut ägde alla ovan nämnda saker rum och mer därtill men däremellan skedde det, precis som i alla andra familjer, en hel del inte lika rosenröda saker. Men faktum kvarstår. Jag älskar mitt barndomshem och allt vad det har gett mig. Så troligen är det nog det som fick mig att köpa huset i Åker, Skillingaryd, Småland där jag bor idag. Det påminner en hel del om mitt barndomshem men på helt rätt, eller fel plats, beroende på vem man frågar. Ja, Jag ville helt enkelt ge mina barn samma magiska uppväxt som jag själv hade. På gott och ont!

Förresten, är det någon som har ett par miljoner att ge bort? Jag har ett supermysigt litet hus strax utanför en fantastisk mellansvensk stad, mitt i gnällbältet, utan bussförbindelse och med en del renoveringsbehov samt en hel del magiska minnen som jag skulle vilja köpa tillbaka men inte har råd till? Om så är fallet? Hör av er! 

Anna Linder