Arbetar med bok om Olle Svensson

Inför WIK:s bandyallsvenska säsong 1963-64 blev Olle Svensson den förste inom Vaggerydsidrotten att sponsra ett lag. Här ses Olle till höger med WIK.s ordförande Erik Hallström och bandybasen Rune Claesson.

Det är Olles äldste son Christer Svensson som håller i pennan. Han är en driven släkt- och hembygdsforskare och har tidigare skrivit två släktböcker.

När bok nummer två, en gedigen släktkrönika i A4-format på 300 sidor med titeln Min släkt i tid och rum, låg klar vidtog ett projekt som Christer länge funderat över, boken om hans far Olle. Tanken är att den ska ligga klar mot slutet av året.

– Beslutet att ge ut en bok om min far hänger framför allt samman med mitt intresse för släktforskning. Men det är också många som drivit på för att jag skulle skriva en bok om min far. På så sätt blev det naturligt att sätta igång, säger han.

•Lamino-fåtöljens skapare
Det är såvitt vi vet bara en Vaggerydsbo som fått sitt liv skildrat i en biografisk bok, den berömde möbelarkitekten, Lamino-fåtöljens skapare Yngve Ekström (1913–1988).
2007 gav Yngve Ekströms dotter Brita Lena Ekström ut boken På spaning efter Latino som handlar om Yngve Ekströms liv.

Nu blir Olle Svensson (1917–1996) nummer två i raden och det är helt logiskt. Dessa två superentrepenörer var så gott som samtida och formade sina liv ur mycket blygsamma omständigheter.

Över tid är Yngve Ekström naturligtvis den som har betytt mest för hemorten. Men under ett par årtionden hade Olle Svenssons gärning som företagsledare större betydelse för Vaggerydaborna. Han skapade många arbetstillfällen vid sitt företag som med goda löner bidrog till att hundratals ungdomar kunde etablera sig, gifta sig och sätta bo på hemorten.

Christer Svensson skriver en bok om sin far. Foto: Kåre Boberg

I skapandet av det moderna Vaggeryd under 1950- och 1960-talen var Olle Svensson utan tvekan en av de allra starkaste motorerna, inte bara som grundare och företagsledare vid ABOS (Aktiebolaget Blomgren och Svensson) som han gjorde det till ortens största arbetsgivare med som mest 230 anställda. Blott Munksjö AB:s sulfatfabrik, med huvudkontoret på annan ort, var större.

• Engagerad i föreningsliv och politik
I motsats till Yngve Ekström engagerade han sig också i föreningslivet och inom politiken. Han var också epokgörande som förste företagsledare att ge sina anställda lediga lördagar och med organiserad utbildning av kvinnor. Det var dessutom många Vaggerydsbor som han åtog sig borgensförbindelser för.

Det är sannerligen inget litet projekt som nu ligger framför Christer eftersom det verkligen inte saknas dramatiska händelser att skildra. Officiellt hette hans far Stig Olof Valter Svensson och i officiella sammanhang hette han Olof Svensson.

• Kallades Olle Box
Men för Vaggerydsborna var han Olle eller Olle Box, ett smeknamn som härstammade från hans far Hermans USA-vistelse där han såg livs levande svarta boxare som med den tidens språkbruk beskrev som ”Negerboxare”. Den gata som uppkallats efter Olle heter mycket riktigt Olle Box Gata och avgränsar i norr den stora fabriksbyggnad som Olle lät bygga och som invigdes av landshövding Sven af Geijerstam på försommaren 1969.

Olle Svensson med potatiskorg, en av många produkter i det rika ABOS-utbudet. Den som vill veta mer om Olles liv och gärning kan läsa kortversionen av hans memoarer i hembygdsboken 1989.

Olles tajming hade varit helt rätt under uppbyggnaden av ABOS. Men han kunde inte ana att det stundade kärvare tider på 1970-talet.

– Samhällsekonomin var vid det laget överhettad. Det fick riksbanken att fatta beslut om att inte låna ut pengar till lagerstöd. Min far hade då ett kreditlöfte om en miljon i rörelsekapital men fick aldrig pengarna, berättar Christer.

•  Var utblottad
Efter konkursen stod Olle utblottad, återigen med två tomma händer. Men han tog nya tag och började arbeta som försäljare när nästa bakslag kom.
– Han drabbades av kraftig diabetes och råddes av läkare att istället börja med kroppsarbete, berättar Christer.

Det blev upptakten till en strong comeback i det offentliga livet. Efter att ha arbetat på verkstadsgolvet på Krahner i Skillingaryd fick Olle anställning som inmatare vid hyvleriet på Munksjös virkesfabrik i Götafors. Där avancerade han till facklig förtroendeman. Det innebar att Olle, trots att han då var centerpartist, fick delta i facklig kurs på Bommersvik, kursgården utanför Södertälje som anlades för att utbilda (S)-ledare inom politik och fack. Givetvis fick han spela rollen som direktör när deltagarna tränade debatteknik inför löneförhandlingar. Allt detta medförde att han återigen tog plats i rampljuset, men nu i en helt ny roll.

Naturligtvis var tiden närmast efter konkursen svår för Olle Svensson. Som när en ledande politiker klargjorde att han dragit skam över Vaggeryd. Olle svarade att förstås att Vaggeryd hade varit större och bättre med fler ”stollar” som han.

Men han fick upprättelse och uppskattning av många av sina före detta anställda, vilket inte minst accentuerades vid föreläsningen om hans liv och gärning i serien Gamla Vaggeryd på Bäckalyckan.
– Han berättade att det betydde mycket. En annan lärdom var att väldigt många av dem som hängde med och fjäskade för honom inte visade sig vara några verkliga vänner. Konkursen utkristalliserade vem som var hans verkliga vänner, berättar Christer.