Arboristen och mångsysslaren Jenny om att bo mitt i skogen

När jag kom hem till Jenny i Bongebo hade jag inte direkt förberett några frågor, jag var mest nyfiken och undrade; 

Vad gör du?
Vad har du gjort innan?
Och hur i hela friden hamnade du här?

– Min pappas familj kommer i från trakterna, mina farföräldrar bodde utanför Vaggeryd och nu har min bror Marcus tagit över gården där. Min syster Ester har också flyttat hit och bor mellan Vaggeryd och Skillingaryd. Jag och min man Matthew bodde tidigare i England men under pandemin blev det väldigt tydligt att vi inte ville bo och vara fast i en stad. Vi började först kolla i England efter tomter men där är det otroligt dyrt och då började vi kika på Sverige. Min man ville gärna bo utomlands och jag ville vara närmre min familj. Min bror hittade det här stället som är ett gammalt ödehus där ingen hade bott på 80 år när vi köpte det 2020. Min bror är timmerman så utan honom hade vi inte kunnat genomföra detta, han har gjort ett otroligt arbete här. Det började med att vi åkte hit på somrarna från England och jobbade på huset, och sedan flyttade vi till Sverige förra året. Sedan dess bor vi här på heltid. Vi klarade första vintern så nu vet vi att det går, berättar Jenny.

Vad jobbar du med?
– I somras startade jag mitt företag Bongebo Träd som erbjuder olika trädvårdstjänster, hantverk och workshops. Tidigare arbetade jag som fysioterapeut och jag är även yogalärare. Men jag jobbade och pluggade alldeles för mycket och brände ut mig. Jag har alltid älskat naturen och att jobba ute så då utbildade jag mig till arborist under tiden vi bodde i England. Men jag tycker också mycket om hantverk och utbildning och jag hoppas det är något som andra är intresserad av. Jag kombinerar mina olika erfarenheter och kunskaper i diverse workshops, med allt från täljning, ympning och biokol till skogsbad och hur vi kan leva i bättre balans med naturen, fortsätter Jenny Wickford.

Du erbjuder även föreläsningar, vad handlar de om?
– Själv tänker man ju att ens eget liv inte är något som andra är intresserad av att lyssna på, men det var min man som sa att det nog är många som skulle vara intresserade. Jag är uppväxt i Pakistan, och jag flyttade till Sverige när jag var 19 år. När jag flyttade till Sverige hade jag en specifik småländsk dialekt men kände mig inte alls svensk. Jag utbildade mig och arbetade bland annat i några år i Afghanistan för Svenska Afghanistankommittén. Jag har rest mycket till olika ställen, har haft förmånen att bo i flera olika länder, jag har mycket bilder och har fått se sådant som de flesta inte får se. Vanliga reportage man hör om platser som Afghanistan är ofta snäva så det är mycket man inte får veta.

Jenny och Matthew

Huset där Jenny och maken Matthew Wyatt bor i är ett gammalt timmerhus från mitten på 1800-talet som inte är uppkopplat till det centrala elnätet, de har endast en kran med kallvatten i köket och ett utedass på baksidan. Ganska fascinerande att bo så enkelt kan man tycka. De har sparat så mycket de har kunnat av det gamla i huset men vissa golv fick läggas om. I vissa rum höll taket på att ramla ner och en del av timmerstockarna hade ruttnat och behövde ersätttas. De eldar och lagar mat på vedspisen i köket men har ett gaskök som reserv.

Hur är det att bo här ute, är det inte väldigt mörkt?
– Jo, här blir det ordentligt mörkt på vintern, vi har ingen gårdsbelysning. Mörkret gör mig ingenting, jag hade inte velat ha det hela året men jag gillar skiftningarna. Jag har nog aldrig uppskattat förändringarna så mycket som jag gör här. När man bor mitt i naturen så ser man jättetydligt de små nyanserna i säsongerna som jag aldrig märkte när jag bodde i en stad. Det är riktigt underbart. Hösten blir så mycket mer, det händer så mycket saker och på våren ännu mer. Man får anpassa sig lite efter säsongerna, mer som man gjorde förr. Och eftersom vi inte har obegränsat med el så blir vi mer medvetna om lampor och hur mycket el som vi använder. Vi har kaminer som värmekälla och vi värmer bara upp de rum där vi vistas. Vi sover gott, det är kallt men vi har många täcken. Förra vintern vaknade vi några morgnar till is på insidan av fönstren. Man vänjer sig och man märker vad man tycker är viktigt. Det blir också mycket tydligare hur vi lever, och de avtryck vi gör. Vi är måna om att vara rädda om naturen och denna plats där vi får bo. Det har varit och är en central del i hur vi har renoverat huset och hur vi vill leva. Vi är jätteglada för det här, avslutar Jenny.

Foto: Martina Ojala, Jenny Wickford och Marcus Svensson.