Årets rötmånad är här
Nyheter Rötmånaden har i folktron förknippats med såväl dålig mat som nyckfyllt väder och onaturliga fenomen.
Rötmånaden är en period under juli och augusti då värme och fuktigt klimat i hög grad bidrar till att matvaror ruttnar. I almanackan anges perioden ungefärligen omfatta tiden 22–24 juli och 22–24 augusti. Ordet kommer från fornsvenskans röta ’få att ruttna’. Eftersom solen står i närheten av Hundstjärnan (Sirius) vid periodens början kallas rötmånaden även för “hunddagarna”.
I folktron har rötmånaden haft flera olika betydelser. Det ansågs vara illa för både djur och människor att födas under den här tiden. Kalvar skulle vara vanskapta, föl otämjbara och sjuka, och griskultingar skulle helt enkelt inte överleva. Människor som föddes då skulle också bli klena, klumpiga eller ”till och med fördärvade”. Det kallades ofta för rötmånadshändelser och det är härifrån vi använder ordet rötmånad också för att ange att något är onaturligt eller osannolikt, som i uttrycket “rötmånadshistoria”.
Vädret under rötmånaden förväntades vara nyckfullt med omväxlande regn och solsken. Om perioden började med sol skulle den sluta med regn, och ett alltför jämnt väder kunde sluta illa – då skulle det bli ”frost, missväxt, farsoter av allehanda slag föga utbyte av jakt och fiske och till och med ofred ute i ”stora världen’” ända till nästa rötmånad.
Det fanns flera förmaningar runt arbete och sysslor under rötmånaden. Det var bäst att undvika slakt eftersom köttet blev dåligt så fort och både ved och hö som förbereddes blev lätt dåligt. Sår läkte sämre och man skulle undvika såväl åderlåtning som att bada. Å andra sidan fanns det sysslor som lämpade sig väl för perioden, till exempel att plöja kvickrotsangripna åkrar eller rensa ogräs, och att ”röta lingarn”, det vill säga lägga ut lingarnet så att det blev glansigt och starkt av rötan.
Källa: Institutet för språk och folkminne