Artikelserie: Tofteryd – Skjutfält, ödebygd, NEJ! Avsnitt 14

Tidningen Land har den 12 januari 1979 ett större reportage om militärens anspråk på mer mark för övningsändamål. Av denna artikel framgår att militären för övningsändamål och skjutfält har 394 000 hektar totalt i landet. Detta är en samlad yta större än hela Blekinge. Men militären vill ha mer till sina långskjutande vapen.

Det blir på många håll skarpa konflikter med människor som tvingas lämna hus och hem. På varje plats där detta är aktuellt visar militären med räkneexempel hur mycket det kostar att transportera folk och materiel till övningsplatser långt bort. Detta ställs mot den samhällskostnad det innebär att lösa in mark och utvidga. Det blir en strikt företagsekonomisk kalkyl.

Men det intressanta är hur mycket ett nytt skjutfält egentligen kostar samhället. Hur mycket kostar det samhället att bullret och otrivseln ökar, att åker- och skogsmark tas ur produktion, att stora områden bara i begränsad omfattning kan användas för rekreation?

Hur mycket kostar det att människor känner sig trängda, osäkra inför framtiden, att människor måste lämna sina gårdar, att naturen förstörs?

Allt detta görs det inga försök att ta med i värderingen.

På många håll i vårt land växer ett medvetande fram om vad som håller på att hända. Tidigare har militären i princip fått vad de begärt, men nu görs politikerna medvetna om att det inte går an att bara se på skjutfältsutbyggnad som ett räkneexempel.

På flera håll i landet har ärendena om inlösen hunnit så långt att en opinion inte har hunnit eller kunnat samla sig. Beslut om utvidgning görs på många håll. Reportage i tidningarna visar på mänskliga tragedier. I Tofteryd med omnejd får allt sådant bygdens folk att stå ännu mer enade och beslutsamma i sin kamp att inte kompromissa om mark till större skjutfält.

I lokalpressen finns det i mars 1979 redovisning från ett välbesökt protestmöte på Tallnäs. Försvarets fastighetsnämnd har till kommunen anmält att man har för avsikt att göra en värdering av de marker som beräknas ingå i det utvidgade skjutfältet. Bönderna har samlats och protesterar mot att en ny partsinlaga skall tas fram och det utan att markägarna får direktinformation. I den protestskrivelse som skickas står det bland annat:

”Skogsvårdsstyrelsen i F-län har i samband med länsstyrelsens remissbehandling redovisat en skogsvärdering av hela det av arméchefen föreslagna utvidgningsområdet. En ny utredning av skogstillgångar och markvärdering utförda av Försvarets fastighetsnämnd, utan möjlighet till objektiv belysning, måste därför ses som en ren partsinlaga. Det är upprörande och förvånande att det inte står helt klart för Försvarets fastighetsnämnd att en utvidgning av skjutfältet även enligt Torrmyraalternativet är omöjlig att genomföra. Vi uppfattar därför Försvarets fastighetsnämnds handlande som en ren provokation och avvisar såväl de aviserade åtgärderna som värderingsmännen.”

Här visar Rune Svensson, Jutabygget, Yngve Magnusson, Torp-Anderstorp, Sture Jonsson, Torp, samt Evald Andersson upp en protestskrivelse.

Riksförbundet för hembygdsvård håller detta år sin stämma i Ödeshög och de båda Tofterydsborna Joel Andersson och Evald Andersson får plaketter för att de energiskt bekämpat planerna på en utvidgning av Skillingaryds skjutfält. Som ett led i kampen för hembygden startades det som kom att gå under namnet Tofterydsdagen. Denna sockendag har sedan genom de hembygdsintresserades intresse hållits under fem år en lördag i början av augusti. Man är nu igång med att genomföra den för sjätte gången.

Utmärkelserna delas ut till de två vid högtidligheterna som hålls vid Ombergs turisthotell.

Så heter en roman som skrivits av journalisten och författaren Stellan Andersson. Han är bördig från Brötjemark utanför Gränna. Han tar i romanen stark ställning mot militärens utbyggnadsplaner och skildrar här några människors liv när de drabbas av den militära maktapparaten.

Bokens huvudperson, Gottfrid, är en stark motståndare till en utvidgning, men undan för undan bryts han ner till att bli en svikare och säljer till slut sitt hem som gått i arv i fyra generationer. I sin förtvivlan kommer han i väntan på flyttbilen att begå en kriminell handling, han blir mordbrännare.
Det som får honom till detta är när militären i ett brev förklarar att de inte kan ge honom löfte om att huset inte kommer att utnyttjas av andra.

Gottfrid, som aldrig varit i klammeri med rättvisan, ställs inför domstol och döms för mordbrand. Dessutom kommer polisen och hämtar hans vapen. För vem kan lita på en mordbrännare? Boken är ett ställningstagande för de människor som blir offer för maktapparatens hänsynslösa framfart.

I slutkapitlet har Gottfrid återfått lite av livsgnistan, när han övervinner sig själv och en vårdag vågar återvända och möta den skövlade hembygden.

Lördagen den 11 augusti anordnas den sjätte Tofterydsdagen. Som vanligt är den en massiv protestaktion, men också en storslagen hembygdsfest.

– Vi känner oss inte ensamma. Vi har massivt stöd. Det säger Joel Andersson, en av eldsjälarna bakom Tofterydsdagen. Precis som förr om åren mõter flera tusen upp. Trots att vädret detta året bjuder på en hel del regn är det mycket god stämning.

Utställningarna av hembygdsalster är många – inne i den gamla kyrkskolans salar är det så ”knökat” att det knappt går att vända sig. Överallt kring kyrkbacken, runt skolan, nere vid bäcken och vid Ekedal trängs eldsjälarna för att demonstrera både gammalt och nytt hantverk. Här knyts spånkorgar och enekorgar, här görs träskor och drejas, demonstreras konstsmide, handmjölkas, snos oxtömmar, stickhyvlas, smälts myrmalm, bränds tjära, ystas, bakas, växtfärgas, manglas och tämjs stutar. Och mer än så faktiskt. För den verkligt intresserade är det ett eldorado och det syns också att det är många som kommit långa vägar, för Tofterydsdagen har fått ett gott rykte vida omkring.

Kyrkan är fylld till sista plats – och drygt det – när församlingsassistent Hans Hultberg hälsar välkommen. Sune Toftgård och ungdomar från Tofterydstrakten sjunger Änglamark innan årets högtidstalare professor Sten Carlsson, Uppsala tar till orda och talar om hembygdens betydelse.
Gudstjänsten avslutas med att man sjunger Härlig är jorden medan man går ut ur kyrkan. På kyrkbacken antas enhälligt en resolution som sänds till regeringen, där man motsätter sig all utvidgning av skjutfältet.

Försvarsminister Lars De Geer (fp) är på besök i Ystad påföljande tisdag. Då säger han bland annat så här:
– Den lokala opinionen är så starkt emot en utvidgning av Skillingaryds skjutfält att vi måste se oss om efter en annan lösning.
– Det bjuder folk emot att avträda mark för militära ändamål, konstaterar Lars De Geer i sitt anförande. Även människor, som i övrigt är försvarsvänliga, reagerar med vrede och bitterhet när försvaret inkräktar på deras mark. Varje annan lösning måste därför noggrant prövas innan ytterligare mark löses in för militära övningsändamål.

I Göteborgs-Posten, Jönköpings-Posten, Värnamo Nyheter, Sydsvenska Dag- bladet och tidningen Land finns stort uppslagna artiklar efter försvarsministerns uttalande i Ystad. Rubrikerna växlar mellan ortsbefolkningens JUBEL I TOFTERYD och militärens PÅ A6 BEGRIPER MAN INGENTING.

Det är det första verkligt positiva beskedet man fått i bygden, samtidigt som militären tycks tagen på sängen. Här följer några kommentarer som vi hämtar ur tidningarna.

Nils Jonsson, tidigare kommunalråd:
– Jag känner stor tillfredsställelse med vad som hänt i skjutfältsfrågan. Nu gäller det att kunna lita på försvarsministern. Jag kommer ihåg hur vi slogs på länsstyrelsenivå för att få gehör för våra tankar. Landshövdingen och länsrådet borde haft större förståelse för oss. Nu kan de sitta på sina stolar och skämmas. Vad vi behöver nu är lugn och ro i frågan och att inga omsvängningar kommer efter valet, om militären gnäller till.

Evald Andersson, talesman för arbetsgruppen Vår bygds framtid är flitig i sina kommentarer:
– Jag vill betrakta det hela som att vi lever i en demokrati, som visar att det lönar sig att agera. Den breda opinionen bland bygdens folk med en enad kommun bakom har självfallet inverkat. Jag tror att vi agerat på ett taktiskt riktigt sätt utan aggressivitet och bidat tiden. Vi har haft en utmärkt förankring inom alla partier och det hela har aldrig blivit en politisk fråga. Det riktiga motståndet har vi känt från militärt håll. Deras sammankoppling med A6 framtid var mycket ful. Länsstyrelsens agerande i samband med remissbehandlingen har jag heller inte mycket till övers för då den totalt körde över den breda folkopinionen.

Den 76-årige rektorn och skjutfältsmotståndaren Joel Andersson är glad och säger:
– Skeptisk har jag varit många gånger och tyckt att kampen vi fört mot övermakten varit förgäves. Men nu efter de glada nyheterna känns det som om man fått betalt för allt slit. Och det var den bästa tänkbara lösningen. Men jag är fortfarande skeptisk mot militärerna och litar inte speciellt mycket på dem. Det visar deras metoder sedan lång tid tillbaka på Skillingaryds skjutfält med läglighetsköp eller rättare sagt smygköp. Men i dag är inte folket lika lättlurat. Tofterydsdagen är ju ett strålande bevis på vad bygden vill och hur fint den håller samman i skjutfältsfrågan. Det är väl bara att konstatera att folk på högre ort börjar ta sitt förnuft till fånga. De lyssnar på oss och har påverkats av vår opinion. 

Ledningen på A6 tas på sängen och presschefen Thore Bengtsson uttalar sig så här:
– Vi visste ingenting i förväg. Visst är de senaste utspelen en käpp i hjulet. Utbildningsbetingelserna behöver ju bli bättre i Skillingaryd. Från militärt håll hade förstås inte begärts en utredning av skjutfältet om det inte varit nödvändigt. Arbetet pågår ju i Försvarets fastighetsnämnd, och deras utredning skall läggas fram någon gång under hösten.

Redan 1974 fick Försvarets fastighetsnämnd i uppdrag av regeringen att utreda frågan om Skillingaryds skjutfält. Fastighetsnämndens chef Tage Lennemar säger:
– Jag kan i dag inte säga när utredningen blir färdig. Men vi har ambitionen att den skall bli klar under vinterhalvåret. Det skulle betyda att regeringen kan lämna en proposition till riksdagen nästa höst och beslut kan fattas vintern -80/81. Vi fick uppdraget 1974 att utreda ett grundförslag till utvidgning av skjutfältet, lämnat av chefen för armén. Men det har varit många turer med länsstyrelse, kommun och intressegrupper.

Inför höstens val har skjutfältsfrågan blivit viktig valfråga. Under tiden som Krönmark var försvarsminister i en trepartiregering lovade han att inte lämna något förslag om utvidgning. Nu går Lars De Geer ut och ger samma signaler. Centern har genom sina representanter sagt absolut nej till en utvidgning och nu kommer socialdemokraternas riksdagsman Åke Gustavsson från Nässjö och säger:
– Vi socialdemokrater i länet motsätter oss en utbyggnad av skjutfältet. Det socialdemokratiska partiet tar slutlig ställning när regeringen lagt sina förslag.

Länk till skjutfältskampens kartor

Nästa avsnitt, del 15, kommer nästa söndag…