Artikelserie: Tofteryd – Skjutfält, ödebygd, NEJ! Avsnitt 6

Hans Hultberg, församlingsassistent i Tofteryd 1973-81.

Den 27 december ståtar Värnamo Nyheter med följande rubrik: NU BER MAN OM GUDS HJÄLP! FÖRBÖN I TOFTERYDS KYRKA MOT SKJUTFÄLTETS UTVIDGNING.

Inför en dödstyst och andäktigt lyssnande menighet på omkring 400 personer läser kyrkoassistent Hans Hultberg i samband med julottan i Tofteryds kyrka från predikstolen en förbön, som begärts av församlingsbon Joel Andersson. Denne anser att bygdens fortsatta existens är hotad av den planerade skjutfältsutvidgningen och har till följd av detta begärt förbönen som har följande lydelse:

”Käre Far i Himmelen, till dig går våra böner i julnatten. På tusende språk lovar och tackar människorna för din väg till människors frälsning. Herre, många böner når ditt öra. Lyssna nu till vår enkla bön i detta gamla Tofteryds tempel, där tusenden före oss knäppt händerna till bön.

Herre, dämpa ner alla destruktiva krafter i världen, i vårt land, i vår bygd. Herre, vi vill bedja till dig för denna bygd och den trakt vi alla älskar. Låt människorna här få leva i fred, frid och trygghet och låt ej något dämpa eller slå ner idoghet, mod, arbetsglädje och arbetsvilja för folket som här lever och arbetar.

Giv oss alla framtidstro, hopp om framtiden, visshet om glädje i framtiden. I den allmänna kyrkobönen varje söndag beder vi: håll skada och farlighet från vår bygd.

Herre, du hör bön innan orden är på våra läppar. Tack för att alla goda krafter får räkna med dig, käre far, och för att en sida av ditt gudomliga väsende är bönhörelse. Amen.”

(Efter Joel Andersson, 1984)

Det något säregna inslaget i julottan blev uppmärksammat långt utanför kommungränsen. Tisdagen den 8 januari 1974 hittar vi en större artikel om bygden i tidningen Expressen.

Här följer några axplock:

– Vi ger oss aldrig. Militären ska inte få skjuta sönder hela vår bygd och förstöra livet för flera hundra människor.

– Får militären som den vill är det en skandal i jätteformat.

– Frizonen är en bluff. Gränsdragningen kapar bort så mycket av marken att det inte lönar sig för bönderna att bo kvar.

– Jag har fått mystiska erbjudanden om att få hyra betesmark, på fantastiskt fina villkor, men jag har inte nappat, säger Evald Andersson bland annat.

– Att säga att alla i kommunen är motståndare till skjutfältet vore fel. Ungefär tio procent av bönderna lär till exempel vara villiga att sälja sina gårdar.

– Bland politikerna finns det både gammelsossar och ungmoderater som säger ja. Majoriteten är dock mot en utbyggnad.

– Kommunen tjänar definitivt inte på en utbyggnad. En satsning på industriell utveckling och god miljö skulle ge betydligt fler fördelar, säger Nils Jonsson.

Militärerna hävdar å sin sida:

– Vi har tagit så stor hänsyn som möjligt. Alla inblandade har fått säga sitt. Ett flertal regementen är helt beroende av skjutfältet, som är det enda tänkbara i hela södra Sverige.

Sist men inte minst bör vi citera Joel Andersson:

– En utvidgning av fältet vore rena rama krigsförbrytelsen. Att prata om kultur och mänskliga värden med militären verkar lönlöst. Pamparna lyssnar inte på oss. Nu har vi snart bara vår Herre att lita till.

På ett annat ställe beskriver Joel situationen: Som att hugga av benen på en människa och sedan kommendera marsch.

En stark förespråkare för en utvidgning av skjutfältet är polismannen Karl- Göran Johansson (m). Han skickar brev till försvarsministern och föreslår att det skall upprättas ett helt nytt storförband för artilleri och infanteri. Det skulle då behövas en permanent förläggning och det skulle vara av utomordentligt stort värde för Skillingaryd.

I Smålands Folkblad kan man läsa den 17 maj 1974 att försvarsutskottet yttrat sig över en motion av Arne Fransson (c), som handlar om hur utvidgning av övningsfält för militära ändamål innebär mycket starka ingrepp i berörda människors tillvaro. Motionen pekar på att det i flygsammanhang finns simulatorer och vill att tekniken prövas även för andra områden. Försvarsutskottet ställer sig positivt till motionen och vill ha en utredning, där motionärernas synpunkter vägs in.

Dagens Nyheter uppmärksammar debatten i riksdagen i en artikel den 10 juni med rubriken SKJUTFÄLT TVINGAR BORT 350. Den småländske riksdagsmannen Arne Fransson (c) från Landsbro redogör för följderna av en utvidgning. Den militära utredningens uppgifter om att 175 människor berörs har inte vunnit tilltro. Frågan om en ny och objektivare utredning efterlyses av de lokala företrädarna. Ärendet är långtifrån avgjort.

Som en konsekvens av LRF-kommitténs arbete med bland annat uppvaktning av länets riksdagsmän begär riksdagen en ny utredning: ”en översyn av den militära övningsorganisationen och andra tänkbara alternativ till utvidgningar av övningsfält syftande till att onödiggöra utvidgningar av militära övningsfält”. Detta utredningsuppdrag lämnas till fredsorganisationsutredningen.

Då ärendet nu ligger på det politiska planet faller det sig naturligt att söka direktkontakt med så många politiker på riksplanet som möjligt. I kommunstyrelsen kommer ärendet upp och det blir starkt stöd för att ordna en uppvaktning av länets riksdagsmän. I kommunstyrelsen utses en representant för varje parti som är representerat i kommunstyrelsen, förutom kommunisterna, som inte får med någon representant. De stödde kraftfullt kampen mot militären, men det var samtidigt politiskt känsligt att vid denna tid ha med kommunisterna i arbetsgemenskapen.

Kommunstyrelsens ordförande Nils Jonsson poängterar vikten av att informera myndigheter och beslutsfattare på central nivå. Till målgruppen räknas förutom länets riksdagsmän också ledamöterna i försvarsutskottet. Nu tycks enigheten vara total inom hela kommunledningen. Man har insett att det skulle få mycket allvarliga konsekvenser för kommunen om ett så stort område skulle göras till skjutfält. Uppvaktningar genomförs under våren 1975.

LRF-kommittén ombildas under första halvåret 1974. Det har helt enkelt blivit för mycket för gruppen och nu behövs fler och inte minst en bredare bas för motståndet. Till ordförande väljs Allan Friberg med stöd av Bertil Hamlin, Evald Andersson, Nils Jonsson, Lars Fredriksson, Lennart Olsson, Stig Ståhl, Erland Sandén, Bo Stråth, Ingvar Karlsson, Thore Andersson, Rolf Åkerblad och Göte Hermansson. Gruppen antar namnet Vår bygds framtid.

Vi kan inte i några dokument hitta så mycket om det inre arbetet, men någon gång under våren tar man kontakt med John Nihlén från Lund, pensionerad professor, expert på kultur- och miljöfrågor. Hans uppgift blir att – utifrån – visa på bygdens stora värde. Vi har i inledningen citerat en del av hans dokumentation.

Kolmila i Tofteryd.

Hushållningssällskapet och Östbo häradsgille ämnar arrangera sitt sommarmöte lördagen den 10 augusti 1974. Inom arbetsgruppen mot skjutfältet föds då tanken att få mötet förlagt till Tofteryd, för att samtidigt kunna visa upp denna levande bygd. Planen går i lås. Det blir Ekhult och Evalds gård som blir centrum för presentationen av lantbruk och livsmedel. Längs hela vägen från Ekhult fram till Tofteryds skola bjuds besökarna på en mängd aktiviteter. Vid Ekedal visar man hur det kunde gå till att smälta myrmalm och få fram kol förr i tiden.

Två kolmilor reses, den ena tänds tre veckor i förväg för att kunna rivas under sommarmötet. Den andra tänds och brinner som bäst under lördagen. En kolarkoja ställs i ordning och får bli bostad åt de tappra kolarna. Myrmalmen hämtas som rödjord nerifrån Linnesjön och med stor uppfinningsrikedom försöker de sentida aktörerna att bränna bort syre och få fram användbart järn. I någon tidning kan man läsa rubriken: SNART SKALL TOFTERYDSBORNA SMIDA SVÄRD AV EGET JÄRN.

Framme vid skolan och kyrkan visas hemslöjdsaktiviteter av många olika slag. Av programmet kan man utläsa att det förekommer 43 olika aktiviteter, allt samlat under rubriken Lantbruk, livsmedel och hembygd. I kyrkan avslutas dagen med helgmålsbön klockan 16.00.

Arrangörerna har optimistiskt räknat med 5000 besökare vid vackert väder. Dagen blir grå och disig, men besökarna sluter upp i större skaror än man vågat hoppas på. Man uppskattar att det kommer cirka 8000 besökare. Det kan noteras att landshövdingen Sven af Geijerstam, själv ordförande i hushållningssällskapet avbryter sin semester på Öland för att kunna deltaga.

Vissa aktiviteter på sommarmötet filmas av Sveriges radio och kommer sedan att användas i filmen Skjut inte på vår hembygd.

Detta sommarmöte blir upptakten till den långa rad av Tofterydsdagar som genomförs i bygden, en manifestation av enighet i kampen att förhindra att en blomstrande bygd görs till ödemark.

Nedan följer ett bildspel där bilderna inte är med i boken men ändå lite rolig att se. Fortsättning följer nästa söndag.