Att leva med sina diagnoser
Nyheter Många lockades till Skillingehus i Skillingaryd i torsdags kväll där det var öppen föreläsningen om autism, ADHD och ADD där frågan var om det är ett funktionshinder eller förmåga?
Marie Linder föreläste om ADHD [1/4]
Lotta Brynert förklarade sin känsla med två bilder; Jag kan ligga i myrstacken och det brinner. Man är extremt ensam och jag slutar prata i hela meningar. Så här ser min vardag ut och jag blir också lätt utmattad och stressad. [2/4]
Lotta Brynerts berättar om sin bokstavssjukdom [3/4]
"Så här kan man göra. Tittar inte alltid på den men ibland för att veta att jag har fått med mig allt. [4/4]
Marie Linder har arbetat som gymnasielärare i 15 år och fick diagnosen ADHD och atypisk autism vid 40-års ålder. Hon har ”kört på i full fart” och resultatet har blivit flera omgångar med utbrändhet och depressioner. Diagnosen har hjälpt henne att förstå sig själv och vad det innebär ”att inte vara som alla andra” och se sina styrkor istället för bara svagheter.
– Jag har brottats ganska länge med diagnosen. Den här frågan om varför vi ska diagnostisera våra barn, stämpla och klimatisera våra barn. När jag var barn fanns inga diagnoser. Mina tidigaste år var i kollektiv, där vi bara lekte. Vi bodde på landet, hade fantasier, lekte pirater och Noaks ark. Då var det enkla regler. Kom in när ni är klara eller när det är mörk, börjar Marie berätta om sin uppväxt.
– Men livet är inte statiskt och vi skulle flytta in till stan. Du kommer tycka det är roligt att leka Noaks ark när man är fler än två, sa mina föräldrar. Men det blev inte det. Det blev väldigt annorlunda för mig. Det verkade finnas regler om att man inte bara skulle vara snälla mot varandra. Vem som skulle leka med vem, vem som var söt, att pojkar och flickor inte skulle leka tillsammans. Jag tyckte det var skittråkigt och jag slutade leka. Jag var tvungen att fundera vad som hände. När jag satt mig ner och iakttog, dundrade och analyserade för en dag skulle det komma lika naturligt för mig som för de andra stadsbarnen, minns Marie.
Marie fortsätter berätta för föreläsningsdeltagarna att;
– Kommer man in i ett sammanhang när man inte har riktigt kläm på det, en annorlunda kultur, kanske kör på fel sida vägen, jag var bara ett barn när allt inte stämde. Men att förstå ett system är inte samma sak som att det är mitt system. Jag har ägnat hela mitt liv åt att studera människor. Toan på skolan var bäst. In, låsa dörren och släcka lyset var det bästa… Tills lärarinnan tog mig till skolsköterskan då jag borde varit sjuk av något slag. Vuxna vet ju allt, berättar Marie Linder.
Övriga föreläsare var Lotta Bynert som fick diagnosen Aspergers syndrom och ADD när hon var 47 år gammal, Patrik Larenholtz, 34 år, som fick sin Aspergerdiagnos för två år sedan och Issa Holmgren, 28-åringen som blev ett ”bokstavsbarn” vid 21 års ålder.