Att vara påläst är ett ansvar

Jag vill bemöta det svar som gavs den 4 december på Skillingaryd.nu och som uttryckte oro över återvandringsstödet. Svaret utgår från en interpellation från SD som lämnades in vid kommunfullmäktiges sammanträde den 24 november 2025 och som enligt sammanträdesplanen ska besvaras vid nästa sammanträde i februari. Jag har läst interpellationen flera gånger och ägnat en hel del tid åt att reflektera över det svar som gavs.
Min slutsats är enkel. Frågorna behöver hanteras ur rätt perspektiv, sakligt och med fakta.

Att själv vara invandrare ger inte rätten att använda begreppet invandrare som ett slagord. Som medborgare förväntar jag mig att politiker tar ansvar och är pålästa när de uttalar sig i sin roll som förtroendevalda.

Jag är kvinna med invandrarbakgrund och har fått min beskärda del av fördomar genom åren, både från människor med och utan invandrarbakgrund. Just därför reagerar jag när politiska företrädare använder sin invandrarbakgrund för att skapa missnöje kring ett demokratiskt fattat beslut genom att förvränga en sakfråga.

Att använda personliga erfarenheter tillhör yttrandefriheten i Sverige. Men identitet ger inte tolkningsföreträde och gör inte en fråga mer sann. Sakfrågor måste diskuteras sakligt, oavsett vem som framför dem.

Sådan retorik är nedvärderande mot väljarna och mot de medborgare som har gett mandat till den regering vi i dag lever under. Jag har ett fritt val och du har ett fritt val, men oavsett om man är för eller emot återvandringsstödet är det avgörande att först förstå vad beslutet faktiskt innebär.

Samtidigt vill jag vara tydlig med min egen åsikt, som ingen annan behöver dela. Jag anser inte att pengar som ges till enskilda privatpersoner genom skattefinansiering ska lämna landet. Jag kan också ifrågasätta om förordningen fullt ut är förenlig med likställighetsprincipen, eftersom den är begränsad till specifika länder och knuten till ett visst datum för uppehållstillstånd. Sådana avgränsningar kan indirekt dela in människor i olika grupper.
Det är en legitim diskussion att föra.

Men även om jag har den åsikten förändrar det inte sakfrågan. Ett demokratiskt beslut är fattat och gäller till dess att det eventuellt ändras. Den som motsätter sig beslutet får arbeta för att förändra det genom att granska underlagen och använda de demokratiska processer som finns, inte genom att skapa oro utifrån sakfel eller genom att undvika att informera om vad stödet faktiskt innebär.

Återvandringsstödet är ett frivilligt statligt stöd som administreras av Migrationsverket. Det är en möjlighet som individen själv väljer att söka eller avstå från. Förordningen är tydlig i sina kriterier och kan inte tillämpas på personer som söker eller redan har svenskt medborgarskap.

Just därför blir det missvisande när politiska företrädare beskriver stödet som något som skulle kunna riktas mot dem själva på grund av invandrarbakgrund. Att använda sin identitet för att antyda att stödet kan användas för att tvinga bort människor saknar grund i beslutet. Det skapar en bild av ett tvång som inte existerar.

Med all respekt, läs förordningen. Den är fyra sidor lång, tydlig och ger inte Migrationsverket någon rätt att tvinga bort människor från Sverige. Att skapa oro på felaktiga grunder är inte omtanke.
Det är desinformation.

Att vara påläst är ett ansvar, särskilt när svaret kommer från en företrädare för barn och utbildningsnämnden, vars uppdrag bland annat omfattar att främja källkritik samt läsförståelse.

Det kommunala självstyret innebär inte att kommunen kan välja bort att förhålla sig sakligt till statliga beslut. Det innebär ett ansvar för hur information som berör invånarna hanteras. Många människor har i praktiken mer kontakt med kommunen genom socialtjänst och arbetsmarknadsinsatser än med Migrationsverket.

Frivillighet förutsätter att människor får korrekt information om vilka val som faktiskt finns. Att undvika eller vinkla information är också ett sätt att styra, eftersom det begränsar människors möjlighet att fatta egna beslut. Det är inte förenligt med det ansvar en kommun har gentemot sina invånare, oavsett vilket parti som styr.

Ett offentligt samtal som präglas av desinformation riskerar att fördjupa klyftor i stället för att skapa förståelse. Tillit och acceptans växer när ansvar tas för hur frågor beskrivs och när saklighet och fakta får företräde framför retorik, oavsett om man är för eller emot sakfrågorna. Jag hoppas att vi alla vill minska klyftorna och värna seriösa samtal om gemensamma lösningar.

I slutändan handlar det om vilken sorts kommun man vill vara. En kommun som är transparent, neutral och respekterar människors egen förmåga att fatta välgrundade beslut. Eller en kommun som är tyst, undviker att synliggöra information och därmed väljer åt människor vad de ska veta och tänka.

Att undvika information är ett tyst sätt att styra. Det förminskar människors möjlighet att själva forma sina beslut.

Medborgare i Vaggeryds kommun
Beata Vilkhed