Bandylegendaren Mikael på Vaggerydsbesök

Mikael Sandberg heter han för er som inte känner honom. Han är uppväxt i Vaggeryd med rötterna i Waggeryds IK. Nu för tiden bor han med sin familj i Minneapolis i USA.

– Jag spelade bandy och fotboll i WIK men när jag var arton var jag tvungen att välja och då blev det bandy. Spelade då i Nässjö och fortsatte sedan till Vetlanda. Vid den tiden började jag att plugga och kom in på handelshögskolan i Jönköping och spelade då ytterligare två år i Vaggeryd, berättar Mikael.

– Under min utbildning åkte jag till Mexico där jag gjord min exchange (red. anm. utbyte) under två terminer. Det var jättekul. Där spelade jag ingen bandy men fotboll med universitetslaget och träffade väldigt mycket folk. När jag kom tillbaka till Sverige och gjorde sista terminen spelade jag bandy i Jönköping.

– Efter min examen flyttade jag direkt till Phoenix, Arizona med min dåvarande fru. Där jobbade jag på Intel som projektledare med internationalisering av mjukvara och var kvar där några år. Under tiden åkte jag upp till Minneapolis emellanåt och spelade bandy, kanske tre, fyra gånger varje vinter. Det är där man spelar bandy, ja det är bara där man spelar bandy i USA.

– När jag precis blivit amerikansk medborgare 2005 följde jag med amerikanska landslaget till Ryssland och spelade VM i Kazan. Där träffade jag Svetlana som jag är gift med nu. Hon jobbade då som översättare för turneringen och pluggade språk på universitetet. Det uppstod kemi mellan oss och jag åkte över till Ryssland några gånger där jag pluggade vid universitet och läste ryska. Då hoppade jag in i ett lag som spelade i elitserien där. Jag blev kvar där i nästan ett år vilket har varit en jätterolig erfarenhet.

– Jag åkte sedan tillbaka till Phoenix och sålde av mitt hus och mina grejer. Tog en liten bil och körde i 22 timmar upp till Minneapolis där jag började att jobba som affärskonsult. Vi köpte ett hus där när Sveta kom över 2008. Minneapolis är stället där vi ska bo kände vi. Vi bosatte oss nära en svensk kille som höll på mycket med internationell bandy. Då blev vi involverade i den internationella bandyn och jag tog över damlaget i USA och den internationella damkommittén och var med och utvecklade dambandyn som den ser ut i dag. Det har jag hållit på med i tio år men jag är klar med det nu.

Stefan, Mikael och Sveta Sandberg hälsar på familjen i Vaggeryd.

– Jag la ner väldigt mycket tid på herr- och damlaget och hade ingen tid att komma och hälsa på familjen i Sverige. Det kanske bara kunde bli ett par dagar i stöten så nu tyckte jag att det var dags att avsluta det så vi kan komma hit lite oftare och under längre perioder. Kanske kan vi inte åka alla tre varje gång men i alla fall jag och Stefan, min son som är elva år.

– Stefan håller också på med bandy. Vi har ett sommarläger varje år med 140 ungdomar som spelar bandy under en vecka och vi flyger in tre ledare från Sverige som brukar bo hemma hos oss. 15-20 lag har vi som spelar bandy i Minneapolis och så har vi nationallagen för herr och dam. Vi har haft dam- och flick-VM som vi har organiserat hos oss.

– Det är åtta år sedan jag var här en längre period. Den här sommaren besöker vi Sverige i två veckor. En vecka i Vaggeryd, sedan några dagar på Öland innan vi åker vidare till Köpenhamn där vi hoppar på flyget hem.

Är Vaggeryd som du kom i håg det?

Det har ju ändrat på sig jättemycket, många nya områden och mycket nya hus. När jag var hemma sist och var ute och cyklade vid Friluftsgården tyckte jag att det såg lite nedgånget ut. Men nu var vi där igen och där var ju riktigt fint, där har de gjort något jättebra!

Hur känns det att komma hem?

– Ärligt talat var det lite nervöst nästan för det var så länge sedan jag var hemma. Jag har ju inte träffat mina polare på så länge men det tog tio minuter sedan kändes allt som vanligt igen. Det är det man saknar mest när man bor så långt borta, familjen och alla kompisar. Det var jättekul att träffa dem och då känner jag att jag måste försöka komma hem lite oftare.

Mikael som tränare för damerna i USA. Foto: Paul Meehl.