”Bättre cross på Christer Hammargrens tid”
Nyheter Motocrosstjärnan Christer Hammargren kunde lägga ännu en triumf till sina fem VM-titlar och tre SM-guld i går kväll.
100 personer gästade IOGT/NTO:s Bäckalyckan i Vaggeryd med stora förhoppningar om att få ta del av en intressant livsberättelse. Ingen av dem lär ha åkt hem besviken. Det var en spännande berättelse vi fick oss till livs, kryddad med många skratt.
Christer Hammargren är numera 71 år och har med tiden blivit en allt mera sällan sedd gäst i Vaggeryd.
– Jag bor numera i Hindås men en tre-fyra gånger om året brukar jag komma hem, berättade Christer.
Det blev ju så redan på 1970-talet att han fick stora världen som sitt arbetsfält i och med att motocrossen sprängde sina tidigare europeiska gränser. Därmed fanns det också så mycket mer att berätta, inte minst om spelet bakom kulisserna när han och Bengt Åberg introducerade motocrossen i USA, dels när han köptes över till Yamaha från Husqvarna – med mera.
Men Hammargren lade också stor vikt vid berättelsen om hur allt började. På den tiden kunde man slå sig fram även om hans föräldrar Lennart och Linnéa tillsammans med sina barn levde under små omständigheter vid Erikabygget öster om Vaggeryd.
• Lag-VM i motocross i Skillingaryd 1953, som han vunnit två gånger på 70-talet, väckte intresse och drömmar.
• Cykelcrossen som initierades av Vide Nilsson väckte tävlingsinstinkten samtidigt som Christer utvecklade en imponerande bredd inom idrott. Fotboll, bandy och skidåkning, gav honom allsidig styrka.
• Konkurrensen med jämnårige kompisen Alf Lövdahl sporrade och gav näring åt det heta tävlingstemperamentet som, mestadels, blev ett segervapen.
Trots sin vana vid att framträda såg Christer Hammargren inför föreläsningen aningen spänd ut när han skulle möta så många av sina gamla vänner. Men han har numera ordet i sin makt: En timme har sällan gått så snabbt.
Det tyckte väl också kvällens konferencier, Uno Wallenberg. Han brukar annars ha 35-40 minuter som en bortre gräns.
Ett genomgående tema i budskapet var kamratskapet, de starka banden mellan inte bara förarna utan också mekanikerna. Det väger idag tyngre för honom än alla segrar.
– Kamratskapen inom motorsporten är det jag främst minns av de här åren, klargjorde han.
Kjell Rudolfsson, Georg Almlöf och Lars-Göran Augustsson, som följde honom under olika skeden av karriären fick sina givna platser i historieskrivningen. Den inleddes för övrigt på den inofficiella crossbanan vid Mellängen i Vaggeryd skapad av Paul Gustavsson. Där har under många årtionden mängder av världsstjärnor tränat upp styrkan i sanden. Han glömde heller inte bort Erling Hjert som skapade en god motocrossbana i Skillingaryd söder om nuvarande Statoil-macken.
Med Hammargrens generation tog den svenska storhetstiden inom motocrossen slut. Endast tio år yngre Håkan Carlqvist har sedan förmått hävda sig. Men det är länge sedan.
Trots att många åker motorcykel idag uteblir de svenska framgångarna på ett anmärkningsvärt sätt.
– Jag fattade tidigt att jag måste bli starkare. Jag tränade rationellt som 12-åring sex dagar i veckan och byggde sedan vidare på det, klargjorde han.
– När jag sedan kom till fotbollsträningen hade jag redan gjort min grej, det blev då en ren bonus. Det är detta man måste göra om man vill komma någonstans, löd hans framgångskoncept.
Kanske skräms många av skaderisken. Det ständiga slitet har tagit sin tribut på mången motocrossförare.
Idag ligger Christer Hammargren på operationsbordet för att behandla en axelskada, sannolikt med diagnosen motocross. Kanske funderar han då på memoarerna som nu är på gång. Ett ”boksläpp” att se fram emot.
För det var ju som Anders Andersson och Tommy Lindh sjöng fritt efter gruppen Torson:
”Det kördes bättre cross på Christer Hammargrens tid”.