Berättelsen om den 80-åriga epoken
Nyheter I sommar är det 40 år sedan Munksjö-epoken i Vaggeryd tog slut och då, den 3 juli 1983, tvingades personalen vid sulfatfabriken i Götafors att lämna sina arbeten.
Sven Johansson och Jan-Erik Larsson berättade om Munksjö-nedläggningen. Foto: Kåre Boberg
Då hade det gått nästan 80 år sedan Munksjö-koncernen etablerade sig i Vaggeryd. Nedläggningarna av Munksjös båda anläggningar i Vaggeryd, först den tioåriga virkesfabriken 1982 och sedan sulfatfabrikens avveckling ett år senare blev verkligen omskakande för Vaggeryd när 500 arbeten försvann på ett år.
Bland annat vädjade politikerna hos Munksjö-ledningen bildligt talat på sina bara knän att fabriken skulle få leva vidare.
Men så blev det inte. Hur det gick till berättade Sven Johansson, som var aktiv i pappersindustriarbetarnas fackförening vid Götaforsfabriken, vid onsdagens dagledigträff på Bäckalyckan.
Det var åtskilliga kända personer som passerade revy i Svens berättelse, bland andra förre finansministern Gunnar Sträng, ”företagsdoktorn” Ulf af Trolle, Munksjö-direktörerna Bert Sjölin och Rolf Ekdahl med flera.
Särskilt intressant var det att höra om hur fackföreningen lyckades förhandla fram ett avgångsvederlag på 20 000 kronor som betalades ut till samtliga anställda sommaren 1983.
En av de anställda på fabriken den gången var Jan-Erik Larsson. I maj 1983 tog han med sig filmkameran och dokumenterade med dess hjälp fabriken och de anställda ”Munksjö-gubbarna” vid slutet av en arbetsdag. Han klättrade också upp i ett av de högsta tornen på själva industriområdet och filmade den stora cirkelformade reningsverksbassängen, sedan länge rivna fabriksbyggnader, det för 14 år sedan rivna kontoret med chefsbostäderna i kvarteret Tallbacken samt i fonden i nordväst sedimenteringsdammarna ”Lutahålorna”.
Bortom ”Lutahålorna” reste sig skogen. Där gick alltså ingen motorväg, istället brusade E4-trafiken förbi sulfatfabriken på dess östra sida. Det är sannerligen ett litet guldkorn som Jan-Erik har skapat.