Bertil föredrog om unik utställning
Nyheter I går fanns ordförande för Åkers Hembygdsförening, Bertil Gunnarsson, på plats i Skillingehus för att berätta om Bissefällarn´s utställning
Bertil Gunnarsson föredrog om Bissefällarutställningen under onsdagsförmiddagen [1/10]
[2/10]
[3/10]
[4/10]
[5/10]
"Som det såg ut, få tänder på räfsan", säger Bertil [6/10]
[7/10]
[8/10]
Bertil berättade om tavlan, här finns en bakugn. Enda bakugnen i kommunen i dag finns i Ryggåsstugan i Åker. [9/10]
[10/10]
I år är det 15 år sedan Gunnar ”Bissefällarn” Svensson gick ur tiden.
Gunnar var träkonstnär mellan åren 1943 till 2009. När utställningen, som fortfarande finns kvar i källaren på kommunkontoret skulle uppmärksammas, fick ”Bertil i Gölgås” frågan om han kunde hjälpa till med visningen.
– Jag var väl lite tveksam till en början men nu är jag här, berättar Bertil Gunnarsson och fortsätter; ”Gunnar hade filosofi om att hans verk skulle synas och finnas för allmänheten. Sedan 14 år finns utställningen här i Skillingehus. Vi vill att utställningen ska vara tillgänglig och att placera den som det nu funderas över, vid Miliseum, skulle vara ett helgerån. I magasinet, tidigare Bengt & Lotta, hade varit en perfekt framtida plats för Bissefällarns samling”.
Har du läst in dig på något speciellt nu inför visningarna?
– Nä, jag känner igen gubbarna, så det kommer nog allt eftersom. Det här är en skatt minst sagt och den blir mer värdefullare för varje år som går. Här på kommunkontoret finns närmare 250 verk. I Derome finns också en utställning och där är det nog ett hundratal. Sedan skar han till möbelindustrin och väldigt många av oss här på orten har alster från Bissefällarn. Vet att Vincent Söderkvist, som skötte snöröjningen i Bissefäll, fick ett snideri om året som tack för hjälpen, exempelvis.
– Det här är en folkskildring utan dess like, menar Bertil innan han börjar föredra om sin tidigare grannes unika samling.
”Åkers socken var indelade i roten där Bissefäll var en av dessa rote. I Bissefäll var det småjordbruk och Gunnar gick fem kilometer till skolan i Ljungafors, jobbade i skogen och var intresserade av att snida”.
Bertil skötte premiärguidning exemplariskt och fängslade besökarna med historier från förr med stöd av merparten Gunnars tavlor som skildrar livet i bygden för över 100 år sedan.
”Bengt och Lotta-huset” vore en särdeles lämplig och central placering, särskilt som två jättestora Bissefällverk redan står precis utanför. Däremot militärområdet riskerar att stängas av i långa perioder, det såg vi nu i våras.
Tack för en jättefin visning! Givande både ur ett konstperspektiv och ur ett folklivshistoriskt perspektiv.