Björn Ericsson – årets Vaggerydsprofil

2021 års stipendiat kom till Vaggeryd hösten 1968. För många är han känd som gymnastikläraren, rektorn och skolchef men Björn Ericsson har en aktivitetslista som få, framför allt inom handbollen, men också inom andra sporter och också i den lokala politiken.

Uppväxt i Västanfors och då tänker många bandy, hur hänger det ihop med handboll? En fotbollstränare kom till orten och hade med sig sin fru. Hon hade sitt hjärta i handbollen och drog igång sporten men i början bara för flickor. Efter hand fick också pojkar börja och då också Björn. Men som för många på den tiden så utövade man allsidigt alla sporter som fanns tillhands.

Militärtjänst gjordes i Karlskrona och där är handbollen den dominerande sporten så intresset att utöva den befästes. Efter det militära blev yrkesvalet gymnastiklärare och utbildning på GIH i Stockholm.

Från vänster Örjan Vilsson, vänskapsklubben, Björn Ericsson Vaggerydsprofil, Michael Anderberg, vänskapsklubben, Christer Johansson, vänskapsklubben och Mats Bergman, vänskapsklubben

Första tjänsten blev 1968 i Vaggeryd. Ganska omgående ville Björn inte bara möta och utveckla ungdomar under arbetstid utan tog initiativ till att ”leka” handboll i Barracudahallen. Snart startades en handbollsserie tillsammans med kollegor i norra Småland. Smålands Handbollförbund ville inte sanktionera detta eftersom de förutsatte att alla matcher skulle vara i Jönköping,” -vi vill minsann inte åka till Vaggeryd”. Så serien skapade inom ramen för skolidrottsrörelsen. Efter några år ändrades inställningen och klubben Skillingaryd Vaggeryd Handbollsklubb, S/VHK, startades 1972 och blev en del av smålandshandbollen.

Tur för Björn var att hans chef Åke Jonasson var före detta elitspelare i handboll och hade därför stor förståelse. Andra aktiviteter som fick Björns engagemang var gymnastikföreningen, fotbollen i WIK, där han var ledare för ungdomar födda 1953–55, samt Munksjökorpen som bedrev ”basketslagsmål” i lilla gymnastiksalen.

Björns historia och S/VHK:s hör intimt ihop. Borträknat två år då arbetet förde honom till västkusten är det en obruten rad av olika förtroendeuppdrag i klubben, de senaste femton åren som kassör. En minnesvärd tid var den elitsatsning som inleddes då Claes Ribendahl kontrakterades som spelande tränare. Sejouren i division 1 blev ettårig men värd att komma ihåg. Efter det har klubben satsat på stabil ungdomsverksamhet och med sina intäkter bland annat prioriterat säkra resor för ungdomslagen.

Att vara domare kan vi som står bredvid tycka vara en självplågande sysselsättning. Inte så mycket erkännande men många verbala påhopp. Björns domarskap har fört honom till division tre i fotboll tillsammans med Kazimir Stawiarski och till högsta serien i handbollen. Många år av internationellt arbete som delegat har fört honom till alla Europas hörn, till landskamper och internationella cuper. Där har han också tydligt fått erfara att det inte alltid stannar vid verbala påhopp. En VM-kvalmatch mellan Bosnien-Ungern i Sarajevo fick avbrytas efter att mobiler, paraplyer, mynt, papper med mera kastats in på planen.

Nu kommer en, inte kort, men lång uppräkning av andra uppdrag. Cirka 20 år i Svenska Handbollförbundets valberedning, tio år i styrelsen och ordförande i ungdomskommittén i Svenska Handbollförbundet, tio  år till och med 1986 i tävlingskommittén, ordförande i domarkommittén i Svenska Handbollförbundet i två omgångar och ordförande i Småland-Blekinges Handbolldistrikt i 19 år. Han har även varit överledare för olika landslag, jobbat med Jönköping som arrangörsstad med landskamper, EM 2002, VM 2011 och stöttar nu inför VM 2023 med en grupps matcher till Jönköping.

– Min fru är och har varit ett enastående stöd för mig. Det hade inte varit möjligt att vara borta så mycket om hon inte tagit ett stort ansvar för hus, barn och hem. Vi fick möjlighet att köpa en fin tomt och bygga huset när jag kom tillbaka från mina två år som utbildningsledare inom SISU Uddevalla 1978. Ett mina mest rörande och minnesvärda ögonblick, förutom den kastade mobiltelefonen i huvudet i Sarajevo, är när matsalen i Hjortsjöskolan var helt full av ungdomar när jag avtackades inför flytten till västkusten. Det värmde i hjärtat, berättar Björn.

På det diplom som kommer att lämnas över kommer det att stå följande motivering:

2021 års stipendiat har handbollen och det ideella arbetet i blodet. Detta engagemang har fört honom ut i Europa men han har aldrig glömt bort det lokala samhällets behov av fostrande och hälsosamma ungdomsaktiviteter.

Nu ser vi fram emot ett normaliserat 2022 och en Vaggerydsdag med triss i stipendiater.

Text; Mats Bergman