Blivande präster på praktik
Nyheter I Byarums pastorat har, under fyra veckor, Frida Ohlsson Sandahl och Marcel Génetay praktiserat. Vi har träffat de blivande prästerna i Vaggeryds kyrka.
Frida Ohlsson Sandahl bor i Jönköping och är beteendevetaren med eget företag där hon föreläser i ämnen som bland annat jämställdhet och hbtq-frågor. Marcel Génetay är Stockholmaren som fann kärleken i en annan präststudent och bestämt sig för att flytta till Växjö stift, hemma i Uppsala studerar han teologi och jobbar i bokhandel.
Hur blir man präst?
– Först måste man läsa en första termin teologi på universitetet. Därefter tar man kontakt med något stift i Sverige och träffar den som är ansvarig för prästrekryteringen. I stiftets regi går man igenom en antagningsprocess. Biskopen meddelar sedan om man får bli prästkandidat i det stiftet. Det är alltså en process i kyrkan som löper parallellt med studierna. Magister- och kandidatexamen i teologi ska man ha, vilket tar ungefär fyra år. I ett och ett halvt år läser man sedan i kyrkans egna regi som är Uppsala eller Lund. Sista året på utbildningen lär man sig det rent kyrkliga, säger Frida Ohlsson Sandahl från Jönköping som samtidigt berättar att för henne kom det som ett kall till prästyrket och det handlar om att vara med och ge sammanhang, sprida hopp och bidra till en bättre värld.
– Jag bestämde mig redan när jag konfirmerades. Jag är uppväxt i en ateistisk familj. När jag konfirmerade mig fann jag en tro och sedan kände jag bara att det var här jag ville vara. Hjälpa människor i deras liv, både i sorg och glädje, säger Marcel Génetay.
Det är första praktiken för både Marcel och Frida, som i och med detta gör första antagningen till att bli prästkandidater i höst. Marcel har läst i fyra år, dock ej sammanhängande, och Frida har läst i två år. Senare i utbildningsprocessen blir det fler praktikmöjligheter.
Fyra veckor har ni varit i pastoratet, vad har ni fått göra?
– Vi har hunnit med ganska mycket. Vi har haft gudstjänster, predikat, varit med på sorge-, vigsel- och dopsamtal. Vi har varit på friluftsgudstjänster, Mötesplatsen här i Vaggeryd och hängt med ungdomarna på Sommarkul. Vi har hela tiden följt en av pastoratets präster i deras dagliga arbete, vilket har varit mycket bra, säger Frida.
– Mötesplatsen var en fin plats. Mycket värdefullt att kommunen och församlingarna kan samverka så bra tillsammans och det ekumeniska samarbetet är mycket smart. Bra att kommunen ser behov och använder de resurser som finns för att vara medmänniska, menar Marcel.
Vad är Ert intryck av Byarums pastorat?
– Vi har båda konstaterat hur fint det är att kyrkorna är så olika till karaktären, berättar Marcel.
– Mycket trevligt arbetslag. Ett privilegium att få vara här. Man blir varmt välkommen från alla håll. Det är fin samverkan mellan all personal allt från kyrkvärdar, besökare, präster, vaktmästare och musiker, säger Frida.
Marcels tanke är att han ska öka studietakten efter att biskopen sagt sitt vid antagningskonferansen i slutet av augusti och Frida menar på att antingen är det läge att bryta ihop eller växla upp studierna i september.
Vad tror ni att det bästa med att vara präst är?
– Att få träffa människor när livet är på riktigt. Bland sorg, glädje, barn och gemenskap. Det berör någonting på olika sätt, menar Frida.
– Att få vara med och bidra till upprättelse när någon behöver någon, att finnas till och lyssna, förklarar Marcel.
Var är ni om fem år?
– Då är jag förhoppningsvis vigd av stiftets biskop. Första året som präst har man ett så kallat adjunktsår med en handledare och man ”tillhör” det stiftet där man är vigd. Om fem år hoppas jag att jag har min första ”riktiga” tjänst som präst. Världen väntar, vem vet jag kanske hamnar i Vaggeryd, säger Frida med ett leende.
– Jag hoppas att jag och min flickvän är gifta, att vi båda är prästvigda och bor och jobbar någonstans i Småland, menar Marcel.
Prästbrist kommer att råda framöver så framtiden ser ljus ut för praktikanterna som tillbringat de senaste fyra veckorna i Byarums pastorat.
Till sist…
– Ni ska vara stolta över Byarums pastorat, kloka anställda och bra verksamhet. Fler borde bara komma in hit, ta en fika och sitta ner en stund, avslutar Frida.
– Väldigt många olika människor som kommer till gudstjänsterna här i pastoratet och det ska alla vara stolta över, avslutar Marcel.