Boglös 156 A ½ II, alldeles väster om Viltvattnet, öster om Boglösasjön

Boglös 156 A ½ II, alldeles väster om Viltvattnet, öster om Boglösasjön, en natur- och kulturkrönika i 15 bilder från norra delen av Skillingaryds skjutfält.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, bara några dagar innan årsskiftet anno 2016-2017.

I detta mer eller mindre ogenomträngliga buskage av den vackert rödbarkade arten kornell, ”Cornus alba”, finns en liten skylt som markerar den gamla gården Boglös som för länge sedan är ett minne blott.

Kornell är en lövfällande buske med motsatta blad, gulvita blommor, vita eller ljusblå frukter och barken på unga kvistar är vanligen röd.

Många olika namnsorter som hör till två olika underarter odlas i Sverige. Huvudunderarten rysk kornell, ”Cornus alba alba”, har grenar som inte är rotslående och oftast ganska små blad med rund bladbas medan underarten videkornell, ”Cornus alba stolonifera”, har rotslående grenar och stora blad med mer killik bas.

Den hos oss i Sverige vildväxande, men också ofta odlade, arten skogskornell, ”Cornus sanguinea”, har mer brett elliptiska blad med bara fyra eller fem par bladnerver och rent grön undersida, dess blommor är vita och frukterna är blåsvarta.

Den lilla kopparskylten sitter nerkilad i vad som finns kvar av den gamla gården Boglös 156 A ½ II, väl omgiven av rödbarkade korneller, sibirisk ärtbuske eller häckkaragan, ”Caragana arborescens”, och ett antal exemplar av trädet sälg, ”Salix caprea”, vilket betyder att den i princip är helt osynlig.

”Sibiriske Ärt-trädet. w. i Tartariet: deraf finnas 2: ne förändringar, det ena är et fullkomligt träd, det andra en buske: tjena altså til högre och lägre häckar, som wäl låta skära sig, samt med wackra gula blommor pryda trädgårdarne, dess små ärter låta utså sig, och kunna säkert genom kokning blifwa smakelige, åtminstone för kreaturen.”

Ur ”Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom” av Carl Fredrik Hoffberg år 1792.

Den lilla kopparskylten säger ”Boglös 156 A ½ II” och är uppsatt via en studiecirkel inom ABF på 1950-talet.

Kring den gamla flerstammiga sälgen står ett antal stenar som förmodligen har haft sin plats i samband med det numera försvunna gården Boglös 156 A ½ II.

I bakgrunden ser man Viltvattnet som är en uppdämning av Vasabäcken, utloppet från Boglösasjön, och som skapades i anslutning till den stora skjutfältsbranden år 1975.

Under det tunga rektangulära cementlocket bara några meter från skylten med Boglös 156 A ½ II ligger förmodligen en brunn, vilket dock återstår att se när jag någon gång lyfter på det tunga locket.

Är det den gamla brunnen för gården Boglös 156 A ½ II eller är det möjligen en gammal skattgömma, välj själv.

Miliseum Skillingaryd har en fantastisk sida som handlar om bosättningar på Skillingaryds skjutfält och som heter ”Bosättningsregister, Skillingaryds skjutfält”, adressen dit är, http://www.miliseum.com/bosättningsregister/indexsida.4.55d7433013f812a3c41912.html

Dock hittar jag inte någon beskrivning på gården Boglös 156 A ½ II men den kommer väl vad det lider får jag hoppas.

Några meter norrut från kopparskylten ”Boglös 156 A ½ II” ligger denna välbevarade jordkällare i kanten av Viltvattnet, och trots att den gamla björken har stått på taken och vuxit till sig i många år så har inte stenkonstruktionen rasat.

Längre in i den gamla jordkällaren tordes jag inte gå för den verkar inte helt säker, med de historiska vingslagen slog mig hårt i ansiktet redan på detta avstånd.

På min hemväg från Boglös 156 A ½ II tar jag den ännu inte färdiga vägen från stridsvagnsvraken i norr till Tvärvägen på norra delen av ljungheden i söder och där har man markerat för några så kallade ”blindgångare”.

Lite längre söderut på den ännu inte färdiga vägen mellan stridsvagnsvraken i norr till Tvärvägen i söder fanns ännu en ”blindgångare”.

I den västra och södra delen av den unika ljungheden på Skillingaryds skjutfält har man äntligen startat med att avverka de tallar som annars helt kommer att återta ljungheden och åter göra den till en tallskog.

I den västra och södra delen av den unika ljungheden på Skillingaryds skjutfält har man äntligen startat med att avverka de tallar som annars helt kommer att återta ljungheden och åter göra den till en tallskog.

I den västra och södra delen av den unika ljungheden på Skillingaryds skjutfält har man äntligen startat med att avverka de tallar som annars helt kommer att återta ljungheden och åter göra den till en tallskog.

Det var här i detta område i södra delen av ljungheden som deltagarna i O-ringen campade år 2005.

I den västra och södra delen av den unika ljungheden på Skillingaryds skjutfält har man äntligen startat med att avverka de tallar som annars helt kommer att återta ljungheden och åter göra den till en tallskog.

Det var här i detta område i södra delen av ljungheden som deltagarna i O-ringen campade år 2005.

I den västra och södra delen av den unika ljungheden på Skillingaryds skjutfält har man äntligen startat med att avverka de tallar som annars helt kommer att återta ljungheden och åter göra den till en tallskog.

Det var här i detta område i södra delen av ljungheden som deltagarna i O-ringen campade år 2005.

I en av de fåtaliga tallarna som fortfarande ”stod upp” i ljunghedens södra del spejade denna hane av större hackspett av området.

Större hackspett, ”Dendrocopos major”, kan under vissa vintrar med dålig tillgång på kottar flytta invasionsartat söderut och kan då nå långt ner i Europa.

Hanen på bilden har svart hjässa med röd nacke, honan saknar röd nackfläck och ungfåglarna har röd hjässa men samtliga har röda undre stjärttäckare.