Brandflyget vakar över länets skogar
Nyheter De räddar värden för miljontals kronor. Deras insats gör skillnad på ett tillbud och en konstaterad katastrof.
Värnamo Flygklubb delar sina lokaler med försvaret. [1/16]
Ska strax lyfta.Ska strax lyfta. [2/16]
Sven Andersson är en av flera piloter från Värnamo Flygklubb. [3/16]
Tekniken i all ära, men den vanliga "analoga" kartan är fortfarande ett viktigt hjälpmedel för brandflyget. [4/16]
Brandflyget gör skillnad genom att i ett tidigt skede kunna upptäcka en skogsbrand. [5/16]
Sven Andersson och Johan Wernvik studerar kartan innan de ska ge sig i väg på sin patrullering. [6/16]
Det är tämligen begränsat utrymme i planet. [7/16]
Fintrimmar tekninken. [8/16]
Bilder tas på branden och skickas i realtid till larmcentralen, med gps-märkning så att räddningstjänsten snabbt ska kunna komma på plats. [9/16]
Men kameran i högsta hugg, redo för flygfoto. [10/16]
På väg mot start. [11/16]
Mycket ska kontrolleras innan det är dags att lyfta. [12/16]
Kontakt med larmcentralen kontrolleras. [13/16]
Det är inget stort plan som används. [14/16]
Sven Andersson och Johan Wernvik redo för "take off". [15/16]
Värnamo Flygklubbs brandflyg. [16/16]
Medlemmarna i Värnamo Flygklubb sitter åtta timmar per dag och spanar över länets skogar, för att i ett tidigt upptäcka eventuella skogsbrander.
Så sent som i onsdags går flög föreningens ordförande, Mikael Thulin, tillsammans med klubbens instruktör Johan Stråth.
Från sitt plan upptäckte de en skogsbrand utanför Vetlanda. Tillsammans kunde de sedan lotsa räddningstjänsten till brandplatsen. Sedan kunde räddningstjänsten släcka branden innan det blivit någon större spridning av branden.
På torsdagen var det Sven Andersson och Johan Wernvik som skulle ge sig upp i luften och spana efter bränder.
De flög i två timmar innan de kom tillbaka till Ya i Hagshult för att tanka och äta. Sedan blir det en ny runda. På kvällen kom två nya piloter och spanare och gjorde om samma process. Totalt blir det åtta timmars brandflyg varje dag.
Sven Andersson har gjort många brandflygningar denna sommar.
– Jag har flugit som pilot elva gånger och som spanare lika många gånger, förklarar Sven Andersson.
Värnamo Flygklubb har 10–12 man som turas om att vara piloter och att vara den som spanar efter bränderna.
Innan de ska ge sig iväg i det lilla planet är det mängder av förberedelser som ska göras.
Radioutrusningen ska kollas, fotoutrustningen ska på plats. Sedan ska så klart planet också kontrolleras.
När de upptäcker en brand fotograferas platsen. Bilderna sänds i realtid till till en larmcentral. Bilderna är då märkta med gps-uppgifter, så att räddningstjänsten snabbt kan hitta platsen där det brinner.
Brandflyget kan sedan lotsa räddningstjänsten mer exakt. Flygbesättningen kan också informera om eventuell bebyggelse i närheten av brandplatsen, så att räddningstjänsten direkt kan förebygga att egendomar blir lågornas rov.
Den senaste tiden har det inte upptäckts så många bränder av brandflyget.
– Jag tror att folk har blivit mer försiktigare när det gäller bränder.
– Förmodligen upptäcktes fler bränder av brandflyget längre tillbaka, säger Johan Wernvik.
Trots all teknik som de har med sig är en sak som följer med en helt vanlig karta över länet. För om tekniken sviker gäller det ju att kunna lokalisera sig ändå, eller att kunna lokalisera läget för en brand. Det lilla planet har en motor, två sittplatser fram och möjlighet att även ta en passagerare. Kupén är stor som på en mindre personbil.
När de sitter uppe och flyger sina två timmar en dag som i dag kommer det att bli rejält varmt i kupén.
Den rutten de ska flyga i dag går över länets östra delar.
– Totalt är rundan 165 nautiska mil, vilket motsvarar 30 mil, berättar Sven Andersson innan det är dags att taxa ut på Ya:s flygfält.
Sedan taxar planet ner mot banans ena kortsida och vänder upp mot vinden. Därefter blir det full gas och redan efter nåågot hundratal meter är planet uppe i luften.
Om det ska brinna i skogen i dag så kan man bara hoppas att det är Sven Andersson och Johan Wernvik som snabbt upptäcker branden.
Piloterna får under sin tid bakom spakarna massor av flygtimmar tillgodo, men det är inte därför som man ställer upp på detta.
– Framför allt handlar det ju om att man kan göra en samhällsinsats, slutar Sven Andersson