Bröderna Shearman reste på scoutläger i USA

Vilhelm är snart 15 år och har varit med i FA-scoutkår sedan han flyttade till Skillingaryd

Vilhelm, snart 15 år, och storebror Gustav Shearman 16 år flyttade till Skillingaryd 2012. Nyinflyttade och nyfikna gick de med i Frälsningsarmén scoutkår.

– Jag gick med direkt när vi flyttade hit. Det var mest lekar och hajk, men jag tyckte det var kul. Nu är jag ”äventyrarscout” och när jag fyller 16 år är jag ”utmanarscout”. När jag är äldre, 19 år, får jag bli scoutledare, börjar Vilhelm berätta vid köksbordet hemma på Källeliden i Skillingaryd.

Albin Eriksson har varit brödernas scoutledare och några gånger om året har träffat gjorts på Fåglabäck där de har haft helgläger. I brödernas grupp är de 12 stycken, blandat killar och tjejer. Är man scout i de lägre åldrarna är grupperna större.

Vid en träff med en tidigare scout i Skillingaryd, Daniel Lundh, fick bröderna reda på det stora internationella lägret i USA under sommaren 2019. Det fanns plats för 2 000 deltagare från Sverige. Bröderna ansökte om att få följa med….

– Jag bestämde mig att jag skulle åka på det här internationella lägret för två år sedan. Daniel Lundh höll ett föredrag för oss och jag tyckte att det lät coolt. När anmälan öppnade för ett år sedan gick jag in och anmälde mig. Det gick några veckor sedan fick Vilhelm veta att han var med också, så det var kul, berättar Gustav.

– 20 juli åkte vi från Sverige. Vi hade träffat vår grupp några gånger på förmöten i Stockholm, så vi visste vilka våra reskompisar vi skulle ha. När vi flög landade vi i Washington och besökte ett universitet innan vi åkte till vårt läger. På lägret var det närmare 50 000 scouter från 150 olika länder. Lägerområdet var gigantiskt och vi hade inte kontakt med dem här hemma så mycket, berättar Vilhelm och mamma Karin nickar ”att det var lite läskigt att de var så långt borta, men de hade ju varandra”.

– På lägret fick vi göra allt. Vi skulle vara där i nästan tre veckor. Vi fick dyka, klättra i berg, skjuta pilbåge, cykla mountainbike och en mängd sportaktiviteter. Temat på lägret var hållbar framtid. Jag tror jag hann med ett tiotal aktiviteter totalt, det var så mycket folk överallt och för att hinna med aktiviteter fick man gå upp väldigt tidigt på morgonen. Vi chillade en del också och hängde med våra nya kompisar från bland annat Japan. Vi bodde i svenskbyn och i tält. Själva lägret var som en liten stad, det fanns läkarstationer och affärer. Mitt bästa minne från lägret var när vi åkte forsränning. Först fick vi gå fem kilometer till ena busshållplats. Bussen tog oss till en sjön där vi sedan satte oss i gummibåten. En timme satt vi i forsen, det var en rolig upplevelse. Jag fick även se svartbjörn med unge samt en skallerorm. Jag var inte nervös, men visst var det lite läskigt, säger Vilhelm.

– Vi har fått många nya vänner i och med lägret. Det var inga problem med språket då vi pratat engelska hemma med pappa, menar Vilhelm som tillsammans med sin familj tidigare varit bosatta i Tyskland.

Mamma och pappa hemma i Skillingaryd fick skriva på papper för att pojkarna skulle få åka på alla aktiviteter. Kostnaden per scout, från Sverige, på lägret var strax över 30 000 kronor och Gustav och Vilhelm har sparat och jobbat ihop mycket av resan själva. I kostnaden ingick allt, resa, aktivitet och mat.

– Det var såklart amerikansk mat med mycket socker, det var gott att komma hem och äta hemlagad mat, menar Vilhelm som egentligen inte hade hemlängtan när han var på lägret.

– Sova i sin egen säng var det bästa med att komma hem samt att vi fick äta riktig mat, nämner storebror Gustav som varit scout i åtta år. Han ska bli ledare när han blir gammal nog för det.

– USA är scouter mer rankbaserat och de har annat märkessystem på scoutskjortorna än vad vi har i Sverige. Tusentals märker finns till deras scoutskjortor och vi i Sverige har vi kanske ett 50-talet märken. Vi bytte många märken med andra länder, det var roligt. Jag visste inte ens hur stor grej det var innan vi kom till West Virgina, berättar Gustav.

Gustav ska, som sin lillebror, bli scoutledare framöver

Storebror fick med sig en amerikansk scoutskjorta med sig hem. Historien om skjortan berättar Gustav ”Det kom ett riktigt oväder och det blixtrade och åskade kraftigt. Jag hade gått in på toaletten och på grund av säkerheten blev vi meddelande att vi skulle vara kvar där vi var. Så jag fick sitta där. Vid toaletten intill satt en annan kille. Han undrade om jag ville byta skjorta med honom. Klart jag ville det. Den var khakifärgad och med Eagelskattmärke, den högsta rankningen man kan få som scout i USA. Det var ett minne för livet och han fick min skjorta i utbyte”.

– Säkerheten runt allting var enorm. De var ett otroligt sjukvårdsteam på plats, helikoptrar övervakade området och ett radiosystem ropade ut eventuella varningar, såsom regn- och åskovädret. Vi fick ett id-kort där det stod vad vi skulle göra när röd flagga hissades exempelvis. Det kunde vara att man skulle dricka för att det var så varmt. Vi fick ett armband, som kopplades ihop med telefonen, när det var konserter tände de armbanden och det blev rätt så häftigt bland alla oss. När man är äldre får man följa med på de internationella lägren och hålla i aktiviteterna, det blir att satsa på det, kommenterar Gustav som, tillsammans med lillebror, fått ordentlig mersmak.

Med appen. som scouterna hade i sina telefon med på lägret, var uppbyggt att varje by hade 3 300 poäng om dagen. Allt i scouternas köpcentra kostade en viss summa poäng.

– Det kostade egentligen inte så mycket, men redan dag två fick de nästan slut på maten och den fick ransoneras ut. Vi hade visst ätit dubbelt så mycket än vad vi skulle, berättar Gustav och ler medan han fortsätter att berätta att scoutlägret var på ett sånt fantastiskt stort område, det var första gången ett sånt stort läger var i USA, några timmars bilfärd från Washington.

– Det bästa med scouterna är alla kompisar man får, dels dem i kåren men även alla som man är på läger ihop med. Var fjärde år arrangeras ett mindre läger (reds anm; 20 000 scouter) Explorer, vilket jag funderar på att följa med på. Det är i Montenegro och man blir avsläppt på olika platser, gå 20 mil till en gemensam plats, och man har tio dagar på sig. När man kommer fram till samlingspunkten får man en rundresa i landet. Man måste vara mellan 16 – 20 år på den resan och det är jag, så jag planerar för resan, säger Gustav och blickar framåt.

Efter att ha varit borta nästan i tre veckor var det ändock skönt att komma hem, även om äventyret varit fantastiskt.

– Det bästa med att komma hem var att sova i sin egen säng. Vi hade duschat kallt i tre veckor, då vaknade vi till i och för sig, men det första jag gjorde på hotellrummet i Stockholm var att duscha varmt, berättar Gustav och fortsätter att dela tält var inga problem, då sovkamraten hade träffats tidigare på förmöten i Stockholm. Visst vi har träffat scouter från hela världen, så även om man kommer från ett konservativt land – är man scout så tillåter man alla. Scoutvärderingarna är samma oavsett vilket land man kommer ifrån.

Vad gör ni om tio år?

– Jag är scoutledare, hoppas jag, säger snart 15-årige Vilhelm.

– Jag är fortfarande scout, det kommer jag inte att lämna. Jag vill gärna åka på fler scoutmöten och vara ledare för en kår. Det bästa med att vara scout är att man får vara ute i naturen, saker blir enklare. När man lagar mat är det inte så noga och komplicerat. Man behöver ett vindskydd, inget mer, och man sover mycket bättre utomhus. Jag älskar helt enkelt friluftslivet, säger storebror Gustav som tillsammans med lillebror Vilhelm och pappa besteg Kebnekaise förra sommaren.

Bröderna Shearman hade fått tips och hjälp av Lilian Pettersson och även familjen Almgren har hjälpt till med sin kunskap om internationella lägren. Gustav och Vilhelm tillhör Skillingaryds FA-kår och hoppas snart få berätta om sina äventyr på hemmaplan för sina scoutkompisar.