Brunos krönika: Å dä hörs la på dialekten – Del 2

– Jag hörde nyligen till exempel om svårigheter att tillägna sig den dialektalt färgade dialogen i Vilhelms Mobergs ”Utvandrarna!” Boys and girls: Tyar ni inte? Frågar Bruno Franzon. Bild: Pressbild

Är dialekt fult eller fint? Vem avgör det? Högutbildad högre medelklass i Stockholm? Språkpoliserna? Fisförnäma tanter med välfriserade pudlar på Östermalm?

Jag vet att ungdomar kan ha gräsligt svårt att läsa och förstå dialektal svenska. Desto duktigare är många på engelska. Språket har blivit övermåttan saltat med anglicismer. Jag hörde nyligen till exempel om svårigheter att tillägna sig den dialektalt färgade dialogen i Vilhelms Mobergs ”Utvandrarna!”

Boys and girls: Tyar ni inte? : )

Själv tycker jag då inte att gamla smålänningar pratar fult. Vackert är väl att ta i. Men småländskan och dess olika varianter är skön. Attans så charmig! Genuin. Äkta som hemlagad ”äpplakauka mä vaniljasaus”!

Morsan pratade med rejäl och härlig gammaldags Gnosjödialekt. Utom när hon svarade i telefon åt farsan, som drev ett plåtslageri. Då skärpte hon sig, antagligen omedvetet, och blev välartikulerad, närmast förvaltningsmässigt ”kameral” i tonen.

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Här kommer ett minne från mellanstadiet: Vi hade högläsning ur någon av Astrid Lindgrens Barnen i Bullerbyn-böcker. Min härlige kompis ”Nisse” läste som han pratade. På genuin, lite bonnig Gnosjödialekt.

”Falukööv utav dä bästa”, hördes det ut i skolsalen.

Jag kämpade för att kväva det barnsliga fnisset inom mig. Men när det där ordet upprepades… Magistern blängde irriterat på mig. Tänk att det vardagliga ordet ”falukorv” kan bli så förvandlat genom dialektal rättframhet!

Just ordet korvs förvrängning till ”köv” väcker alltid min munterhet. Stor skillnad på korv och ”köv”.

”En köv mä potatemos!” Jag har förr till och med hört några säga ”kav”.

De flesta Gnosjöbor säger numera annars mitt-i-mellan-uttrycket ”kåv”. Och det gör vi ju här i Värnamo med omnejd också.

Ett synnerligen välbekant Värnamoord är förresten ordet ”GUTT!”

I Gnosjö förekommer också det säregna ”Dä veti spöss!”. (Ungefär ”Det vete katten!”.

Jag ska ge er ett grövre exempel. Håll i öronen nu så att de inte fladdrar ut till Dumbodimensioner! Det fanns i Gnosjö ända in i modern tid ett skönt original som jobbade på gjuteri. Han hette Gunnar Isaksson, men var mest känd som ”Isak”. Han var engagerad i Skytteföreningen och en flitig gudstjänstbesökare. Ibland reste han till Köpenhamn för onämnbara äventyr. En av hans egenheter var att använda säkerhetsnål istället för gylf. Han brukade käka lunch på ett ställe i Gnosjö som hette Baren. Jag har hört berättas av en som jobbade där att ”Isak” en gång med karakteristisk lätt väsande skogsstämma beställde in sin mat. Då lät det:

”Ja sa ha rotastönja mä soakött!”  (Jag ska ha rotmos med fläskkött!)

Och tänk alla dessa märkvärdiga namn på olika ställen i Gnosjö med omnejd! Gamla tråddragerier som Ballehyttan, Hökaröva och Kluddahål. Vanligtvis uttalat som ”Kluddahuul”. Där såg min mormor förresten en gång en livs levande tomte gå omkring och plocka kottar!

Smålänningarna i trakten har inte bara varit fantasifulla och uppfinningsrika i sin industriella anda utan även med språket. Riktiga fullblodslingvister och omedvetna språkfilosofer a´la Ludvig Wittgenstein. Skämt åsido.

Så det är väl inte något särskilt med att någon författare förr eller senare skulle råka födas där i slogens mossludna sköte. ; )