Brunos krönika: En värld där Gud faktiskt möjligen finns

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Det finns ett antal riktigt fina sångare och musiker som många utanför kyrkväggarna inte alls känner till. Några av dem är Jeanette Alfredsson, Ida Möller och Ingmar Johansson. En annan heter Maria Gustin Bergström. Till vardags arbetar hon som sångpastor i Linköpings pingstkyrka. Hon är en av dem som skapar och framför musik av hög kvalitet men som sällan eller aldrig spelas i kommersiell radio.

De finns, dessa genuint djuptroende musiker som har valt en anspråkslösare väg än de artister som törstar efter berömmelse, ära och rikedom. Med tron på något större som vägvisare faller i bästa fall sådant skrot automatiskt av. Den som har sin skatt gömd i en åker med tusenfaldig avkastning behöver inte nödvändigtvis världslig framgång och berömmelse.

Frestelserna att vinna hela världen finns där kanske ändå åtminstone någon gång under livet, men för den som en gång har upplevt Jesus innebär detta ett rikt liv där det blir viktigare att följa och tjäna Gud än att likt Faust sälja sin själ.

Allt är förgängligt. Jag tänker på vad Pelle Karlsson sjunger i sin tidlösa väckelsesång ”När du går över floden”: ”Men vad hjälper det en människa om hon vinner världen först men ändå till sist förlorar sin själ?”

Behöver man vara kristen för att förstå den texten? Nej, det tycker jag inte.

Somliga av oss kör på i högt tempo i livet utan djupare reflektion och eftertänksamhet – som om vi tror att vi ska leva för alltid! Det är snabbkörning som gäller. In the fast lane. Som i den där gamla Wilmer X-hiten där Nisse Hellberg skriksjunger ”Kör dig död, kör dig död”. Ja, det ska gå undan på livets autostrada. Högsta speed! Jag läste förresten om en man som önskade att få ”Highway to hell” med AC/DC spelad på sin begravning.

Det finns många duktiga kristna sångare och musiker som i ett världsligt sammanhang faktiskt kunde ha varit berömda. De skulle till exempel ha kunnat platsa med råge i Melodifestivalen. Men de brukar kanske avstå. Eller så blir de aldrig tillfrågade.

Maria Gustin Bergström. Bild: Press

Den kristna musikbranschen är en värld för sig. När många profant inriktade artister (OBS -långt ifrån alla!) fokuserar på sig själva och hyllas för att uttrycka ofta egocentrerade och ytliga livssyner är det befriande med konstutövare som lyfter blicken och visar på andra sidor av verkligheten. En värld där Gud faktiskt möjligen finns. Där det inte heller anses falskt romantiserat och löjligt att sjunga om Guds godhet, naturens skönhet och glädjen i att gå ut för att möta en trädgårds rika grönska och ljuvliga dofter som i Maria Gustin Bergströms fina visa ”Man kan inte sova i maj.”

Maria Gustin Bergströms sång och hela hennes sätt att vara utstrålar äkthet och renhet. Jag känner mig hemma här. Denna underbara sångerska, kompositör och textförfattare har flera gånger varit här och uppträtt i Värnamos kyrkor. Hennes konserter har utannonserats i lokal media. Maria Gustin Bergström har också varit med flera gånger i teve och sjungit där även i profana sammanhang som i Valborgsmässotid. Ändå var det en tvehövdad lokal nyhetsledning som inte hade en susning om vem hon var och refuserade mig en gång när jag ville rikta lite ljus på henne.

De goda visionärerna finns. Vi ska inte blunda för en otäck verklighet men inte heller för det ljus och den godhet som faktiskt finns och som i grund och botten är starkare än mörkret. Alla får naturligtvis tro och tycka vad de vill. Jag vill bara ha det här sagt. En del unga människor vet inte ens längre varför vi till exempel firar jul och påsk. Och jag har hört att det bland somliga inte ens i Svenska kyrkan talas lika mycket om Jesus längre.

Att tala eller sjunga om Jesus är bland det mest provokativa en kan göra i dagens sekulariserade svenska samhälle. Inte konstigt att många inte vågar stå upp för sin tro. Ungdomar blir ibland mobbade för att de uttrycker tro. Sekulariseringen har trängt in djupt på många sätt. Det går bra att säga nåt om Gud, men det är känsligt att nämna Jesus i vissa kretsar: Varför retar det så?

Det är som det är och det må vara hur som helst. Jag önskar er ALLA i alla fall ett riktigt GOTT NYTT ÅR! NJUT AV LIVET!