Brunos krönika: Idrottare med eller utan glorior

Ben Johnson. Bild: Pressbild

För varje dopingskandal brukar mitt intresse för idrott dö en smula. Trots riskerna så händer det igen: en stjärna faller. Och så faller ännu en. Tragedierna upprepas och blir allt svårare att förtränga.

De här fantastiska kvinnorna och männen som vi beundrar och gör till ikoner, dessa högpresterande hjältar, plötsligt får de uppleva sina karriärer rasa ihop. Från ära till förnedring på några timmar och guldet, det blev till sand.

Jag kommer att tänka på den gamle sprinterkungen Ben Johnsons förlorade ansikte efter att han avslöjats för doping i OS i Seoul 1988. Hans blanka, klotrunda ögon som sökte efter hela världens förståelse. Minen av spelad oskuld: Vadå, jag har väl inte gjort nåt? Men så fick vi bekräftelse på det som vi misstänkte men ändå inte ville tro låg bakom den otrolige Hulkens uppvisningar på löparbanorna. I blodet hade hittats den anabola steroiden Stanozolol.

I framtiden kommer gendopning antagligen att slå igenom. Det är en ny vetenskapligt utprovad metod där speciellt utvalda celler förs in i muskler. Denna manipulation kommer inte att kunna spåras genom vanliga urinprov.

Nej, i dessa tider räcker det inte med havregrynsgröt och spenat. Karl Alfred, släng dig i väggen! Det är inte som på 60-talet när pojkarna i bygden jobbade på fabrik på dagarna och tränade hårt på fritiden. Då fanns det inga fritidsgårdar. Desto mera fanns det av renhjärtad idealism.

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Jag vill här passa på att ge min hyllning till kusin Kjell-Ove Sjöblom som nyligen avled vid 83 års ålder. Han har gått till hävderna som Gnosjös snabbaste man genom tiderna genom att kuta 10,8 på en tävling i Tranås 1962. ”Sånt skämtar man inte bort”, som sonen Daniel skrev på Facebook. Då tävlade Kjell-Ove för Gnosjö IF. Senare blev det för Wärnamo SK.

Heltidsarbete på Konstsmide AB på dagarna. På fritiden träning på Valhall och Finnvedsvallen, garanterat dopingfri. Möjligtvis lite belöning efteråt i form av gammaldags JOX. Nu undrar du förstås vad det är för nånting? Jo, joxa ihop lite socker, kakao och grädde i en kaffekopp så har du JOX!

På Kjell-Oves dödsannons finns inget kors, där finns istället en liten bild på en löpare i språnget. Så fint! Jag föreställer mig nu min kusin springandes hypersnabb och fri som vinden på de himmelska ängderna. Ren så som på jorden och alltjämt med glimten i ögat.

Nuförtiden är inget lika självklart längre. Ändå kan jag alltjämt utan förutfattade meningar följa tävlingar och stora mästerskap. För inte kan man väl bara tro att några blåögda helyllon kan ha tryckt i sig lite anabola steroider mellan träningspassen och pastan.

Jag tycker att idrott kan vara vacker, estetiskt tilltalande. Det har jag alltid tyckt. Men somliga idrottares intag av förbjudna preparat smutsar ner. Frågan är om vinthundssnabba supermuskulösa Florence Griffith Joyner var alldeles ren på sin tid. De där kilometerlånga konstverken till naglar gillade jag i alla fall. Tyvärr dog hon, 36 år ung.

En som vi vet inte alltid var ren, det var Ricky Bruch. Men det ska inte förnekas att han ändå var en enastående idrottsman. Dessutom var han en man av färger.

Vi kan numera inte riktigt veta var vi har en del idrottare. Frestelserna är större i denna tid också. Men så klart att de allra flesta är rena och GULD värda. Jag tror på deras oskuld! Det måste jag göra.

Precis som i vårt rättsväsen gäller: Hellre fria än fälla! Ty det måste stå utom varje rimligt tvivel att någon är skyldig innan en fällande dom kan utverkas.