Brunos krönika: Semlor, temlor!

I dagens krönika hyllar Bruno Franzon semlan. Bild: Pressbild

Semlor i mängd! Frågan är hur många som jag har smaskat i mig i år? Jag vet inte men antalet är inte normalt : )

Fastlagsbullar är en synonym till semlor. Som liten tyckte jag att det lät som ”fastlandsbullar”. Jag tyckte att det var ett konstigt namn på en bulle.

Jag tar en till. Ingen som ser mig här!

Nämen Bruno – det här börjar ju likna kolesterolorgier! Du får banne mig se upp, du vill ju leva länge till!? Inte sant?

Ja, det vill jag. Nog. Jag vill gärna bli en hyfsat frisk hundraåring som kliver ut genom fönstret innan körkarlen kommer…

Men semlor, temlor – hur ljuvliga är ni inte!

Traditionen att äta semlor lär vara en motsvarighet till naturbefolkningars dansritualer och vår egen hedendoms blotande. Vitt skilda traditioner men i grund och botten är det samma slags uråldriga behov av ritualer.

Semlor är så himla mycket. Semlor frestar och lockar, bjuder ut sig, de är oemotståndliga. Visste ni förresten att riktig svenskfluffig vispgrädde inte låter sig göras på kontinenten på grund av alltför hög luftfuktighet?

En semla är nästan skamlöst sinnligt übergräddig med en gömd sötgrotta av mandelmassa. Det är lite tabubelagt men ändå tillåtet som fransk mjukporr. Speciellt varianten ”hetvägg” där semlorna doppas i varm mjölk och slipprigt flyter ut.

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Åh, semla Ture Sventon-temla, din gräddiga uppsyn förför mig! Ture Sventon åt massor av semlor. Som bekant kallade han dem ”temlor”. Ture Sventon-sällskapet föreslog förresten för ett antal år sedan Posten att göra ett semmelfrimärke. Det lär finnas enligt redaktionens Per Bunnstad, men jag vet inte om frimärkenas klister också smakar mandelmassa som ingick i förslaget.

Ah, sådana delikata pikanterier älskar jag!

Dessutom har Ture Sventon-sällskapet tidigare lagt fram ett förslag att semlan-temlan ska K-märkas.

Min salig bokförläggare Kalle Hägglund mumsade i sig ansenliga mängder semlor. Ett diafragmaåderbråck vid 62 satte stopp för allt.

Skara-Bert är en annan semleälskare. Enligt en tillförlitlig källa (en försäljare som haft med Bert att göra) äter han dem glupskt med hela ansiktet. Fast Bert har faktiskt också – vis av erfarenhet – lanserat en nyttigare semlevariant.

Semlor har en sådan sötma och en sådan mjuk och fluffig konsistens att jag kan tänka mig – om det vore möjligt – att änglar äter dem. Åtminstone så kan de kanske ha inspirerat till detta utsökta bakverk.

Och Emanuel Swedenborg, naturvetenskapsmannen och mystikern på 1700-talet vars metafysiska tankevärld fascinerar mig, han älskade semlor. Han åt en till middag varje dag, doppad i varm mjölk, så kallad ”hetvägg”. Semleriet passade kanhända bra ihop med andeskåderiet och det påstådda umgänget med änglar. Lätt och fluffigt. Swedenborg lär ha suttit ute i sitt lusthus i sin trädgård på Hornsgatan i Stockholm och mumsat i sig.

Detta minner mig om att det finns en rätt fånig långfilm, ”Michael”, med John Travolta som gestaltar en överviktig ärkeängel med tufsiga vingar och faiblesse för cigarretter och socker. Men denne budbärare från de himmelska nejderna kan ändå sitt jobb och utför sina heliga uppdrag med bravur.

Han avger en doft av kakor. Säkert hade han inte sagt nej till ett dussin semlor.