Brunos krönika: I skuggan av Palmemordet

2020 – onsdagen den 10 juni klockan 09.30. Nu skulle det ske. Chefsåklagare Krister Petersson hade ju mer eller mindre utlovat en lösning på Palmemordet som gäckat oss så länge. Jag höll mig vaken efter nattjobbet. Mina förväntningar var höga. Men presskonferensen blev en torr tjänstemanspräglad tevekomedi med inslag av vågad randig slips.

I morgon måndag är det exakt 36 år sedan dödande skott avlossades på Sveavägen. Mordet lär fortsätta fascinera, trots att det kanske aldrig kommer att lösas.

Vid tidpunkten för mordet 28 februari 1986 befann jag mig i Uppsala där jag studerade. Jag hade tillbringat aftonen hos en kompis och gick en långpromenad hem i snön och kylan till Flogsta där jag bodde i en studentkorridor på 7:e våningen. Jag låg i sängen med klockradion på. Det brukade spelas lättsam nattmusik men nu hördes bara stillsam klassisk musik. Sorgetoner. Varför?

Nattradions Staffan Schmidt bröt in med sin honungslena stämma. Och så kom nyheterna: Statsminister Olof Palme är död. På sjuvåningskolossen mittemot tändes det ena ljuset efter det andra som luckorna i en julkalender.

Bilden av en blodpöl i snön på Sveavägen. Röda rosor.

Olof Palme var karismatisk och en lysande retoriker. Jag minns hans tevesända valdueller med Torbjörn Fälldin. Jag beundrade debattsluggern Palme men höll ändå på den lite sävlige Fälldin. Det var väl för det om kärnkraften.

Men hatet mot Palme svärtade Sverige.

En kamrat i studentkorridoren hade sagt mig att hans far firade Palmes död med en 75:a. Han var konstnär och tyckte illa om Palme för kulturpolitikens skull.

Senare fick jag höra ett rykte att företagare i mitt Gnosjö hade firat Palmes död på Bernts konditori. Och sommaren 1986 avslöjade en av pappas företagskompisar att han också tyckte det var skönt att Palme mördades. Namnet kan göra detsamma. Men jag reagerade på det. Mannen skrattade och sa: ”Bruno blir visst arg!”

Minns att pappa efteråt sa att hur mycket man än ogillar en person så ska man ju inte hylla dennes död. Men så var det. Otäckt att denna dödsodling fanns hos en del av bygdens fabrikörer. De mördade förstås inte Palme men deras interna hat var en del av rovlystnaden.

I det lågsinnade Palmehatets skugga synliggörs konturerna av en mördare. Sanningen kommer kanske en gång att chockera. Palmehatet fanns som vi vet i många kretsar. Till och med hos delar av polisen och Säpo.

Men låt oss nu framför allt minnas Palme med ljus.