Brunos krönika: Sprucken tomtebolycka

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Separation. Skilsmässa. För mig är detta hemska ord. Ångestord!

Så känslig och beroende av mina föräldrar (speciellt min far) som jag var i barndomen och i tonåren så hade jag nog farit illa om de skilt sig. Senare skildes vi ändå av Döden och då var det annorlunda.

På 1960- och 70-talet var skilsmässorna i lilla Gnosjö väl räknade. Det fordrades mod och styrka att skiljas på den tiden. Många var nog ohyggligt rädda för vad ”folk” skulle tycka och tänka. För pratades, det gjorde det minsann! Det finns säkert sådana par som höll ut, gnabbades som katt och råtta och nästan teg ihjäl varandra i stället för att riskera bli föremål för allsköns illasinnat skvaller. Om dessutom äktenskapskrisen rörde par som tillhörde någon av frikyrkorna så var det säkert ännu svårare.

Jag hörde kaffetanterna förfasa sig över sprucken tomtebolycka. Ett lystet drag framskymtade kring de små kaffekoppssniporna. Smådjävlarna glanade. Nu hade det hänt nåt igen! Det sörplades och man satte i halsen. Hostade. Massor av smulekakor och bullar gick åt på både det obligatoriska 11-kaffet och eftermiddagskaffet. Inte bara spruckna äktenskap utan också sjukdomar, sexuella snedsprång och döingar svaldes med samma glupskhet som lunsar med smör på.

”Har du hört dä um hon och han däruppe i Hökaröva?”

”Dä va dä värsta! Har väl allri hört på maken!”

”Javesst ä dä hemskt. Men dö, säg inte att jag har sagt´et!”

Många människor har farit illa av skvaller och förtal i Kråkvinkel. Somliga har även av konventioner och mänsklig rädsla drivits till eftergifter. Stannat kvar i stället för att bryta sig loss. Detta gäller inte minst homosexuella som inte vågat frigöra sig. Toleransen var för inte så länge sedan skrämmande låg. Vem tänkte på Jesus tidlösa visdomsord till äktenskapsbryterskan: ”Den som är utan synd kastar första stenen…”

Nu är det en annan tid än då jag, mamma och pappa om lördagsmorgnarna åt frukost på sängen i huset på Andersstorpsvägen i Gnosjö och lyssnade på ”Frukostklubben” med Sigge Fürst. Nu lever vi i en tid när samlevnadsformerna omprövas. Men det är högre i tak i alla fall.