Carro belyser psykisk ohälsa i ny bok

Carro Blomqvists skiss och förslag till sitt bokomslag

Vi får en pratstund med Carro, där hon förklarar hur sin bok fått bli bläck på bladen.

– Jag har skrivit sedan jag var liten. 2014 fick jag efter en traumatisk händelse bipolär typ två vilken jag medicinerar för med stabiliseringsmedicin som bas och därefter borderlinediagnos. Psykisk ohälsa har varit med mig länge på olika sätt. Jag har skrivit om terapi och det har hjälpt mig enormt mycket. En terapi som psykvården aldrig har kunnat ge mig, så jag har ingen kontakt med psykatrin förutom kontroller när de ringer och kollar läget med mig ibland, berättar Carro Blomqvist till oss på tidningen.

Nu är boken nästan klar och Carro har skickat sin självbiografiska ”Pusselbitar från själen” till några förlag där hon önskar trycka densamma.

Nedanstående text är från förordet i boken ”Pusselbitar från själen”:

”Jag behöver ingen klapp på axeln, jag har skrivit den här boken för att den är viktig och för att den behövs. Jag har skrivit för att jag vill inspirera andra att kämpa när det är becksvart. Jag har skrivit för att belysa psykisk ohälsa. Jag har tagit något pusselbitar från mitt hjärta och skrivit en bok från min själ. Alla historier är unika, precis som vi människor. Det här är min historia.

Det här är en bok om det som finns men som inte alltid syns. Jag har skrivit den här boken, för att det varje år dör över tusen personer med dödsorsak suicid. Det är så lätt att känna sig ensam, när det känns som om ångesten kväver. Men kom ihåg, du är aldrig ensam även om det känns så.

Den här boken är på sätt och vis en terapi för mig, en terapi som psykiatrisk vård aldrig har kunnat ge mig. Jag klarndrar ingen, men mitt skrivande är min självmedicinering och det är en självmedicinering som jag är stolt över.

För den är inget sår som blöder, den är en läkningsprocess gjord av kämparglöd. Jag skulle aldrig döma människor som dör i suicid, för en av dom känner jag. Han heter Tony och en del av den här boken handlar om honom.

Jag dömer inte, jag skrev en bok och det är den här. Om den kan hjälpa någon, om den här boken kan ge nya insikter eller på något sätt få någon att känna sig mindre ensam. Då har jag lyckats med bokens syfte. Jag vill ge hopp och kan jag inte det så försökte jag i iallafall. Det är viktigaste för mig.

Det har tagit tid att skriva. Längre mentalt än tekniskt. Nu är den färdig och jag är väldigt stolt över den. Det känns som att jag har blottat min själ med ord. Varje sekund, varje minut och varje timme i resten av mitt liv, ska jag vara stolt över den här boken. Jag tänkte inte skämmas, jag ångrar ingenting. Det här en bok om att skriva med själen. Delar av mitt liv, mitt känslomässiga hus med väggar av glas som ibland går sönder så lätt. Jag skriver i terapi, för att andas i en värld där jag känner mig fri. Det här är mitt lliv, så ta ett kliv. Välkommen in.”