Cathrine: Jag har aldrig varit ett Leader-projekt

Cathrine Palmcrantz

Jag kom hit för att jag attraherades av en liten småstadskommun som bestämt sig för att styra sin egen utveckling, istället för att lägga den i händerna på några externa konsulter eller vilka investerare som råkade ha vägarna förbi – jag kom för visionsarbetet och beslutet om en Marknadsplan för kommunen som plats, ett initiativ som dåvarande Näringslivsrådet tagit och som dåvarande politik hörsammade. Det handlade om att jobba tillsammans, över gränser, för att komma någon vart.

Idag är det inte längre så. Idag har personer bytts ut både här och där, och nu handlar det precis tvärtom: om ett tydliggörande av gränser. Dels mellan politiker och tjänstemännen på kommunen, dels mellan Näringslivsrådet och kommunen – faktiskt till och med ett försök att skilja handel och industri åt, som att de inte har samma behov av en attraktiv småstad att verka i.

Människor ställer olika grupper mot varandra och det är aldrig en framkomlig väg när man vill Utveckling.

Riktig utveckling och därmed tillväxt, kommer ur tillit och trygghet. Politiker skall ägna sig åt att dra upp de stora visionerna, bli valda av invånarna utifrån vilken vision man som medborgare tycker känns bra och relevant för bygden, och sedan skall tjänstemännen – utifrån sina olika kompetenser – se till att de blir verkliga.

De senaste fyra åren har vi haft den här gemensamma Marknadsplanen som i stort sett alla grupper i samhället varit med och tagit fram, att stå på. Ett arbete som vår kommun blivit känd för och som vi får åka runt och berätta om för många andra mindre kommuner i landet. Ett arbete som i en fas ledde till att jag – som anställd på kommunen och ingen annanstans – hjälpte till i ett projekt som hette Handelsplats Göra skillnad.

Det blev en riktig liten succé som slutredovisades under 2014, som Skillingaryd.nu också var och rapporterade från vernissagen på Spis då resultatet avtäcktes.

Efter det började Näringslivsrådet undra om inte jag kunde komma över till dem, och jag dubblerade under hela 2015, för att bli fast anställd januari 2016. Under de här åren har jag jobbat med väldigt mycket mer än den handlarägda och annonsfinansierade tidningen Framme i Vår lilla stad. Jag har skött samverkan mellan Skola-Näringsliv, handel- och centrumutveckling, festdagar, skrivit fortsatt även HÄR-tidningen (kommunens) och drivit turismprojekt tillsammans med våra systerkommuner i GGVV.

Det är i huvudsak kommunen som stöter till pengar för att driva Näringslivsrådet (1.7 miljoner kronor av 2.2 – mellanskillnaden är medlemsavgifterna) och därför tycker jag att det var jättekonstigt att omorganisationen som ordförande och nye chefen drev igenom under hösten, handlade om att ta bort uppdrag som de menade var ”för kommunala”. Näringslivsrådet är ju till hälften ägt av kommunen.

Och pengarna för två tjänster hade räckt till Carl-Gunnar och Marika och sedermera även till Carl-Gunnar och mig, men när Carl-Gunnars efterträdare anställdes räckte inte pengarna till två tjänster, och min skalades bort med motiveringen att ”Leaderprojektet var slut” – men det projektet avslutades alltså redan långt innan jag började på Näringslivsrådet.

Jag har varit här i snart fem år nu, lite längre än jag kanske tänkt mig från början, men det har blivit så mest för att det varit så roligt att få hålla på med det jag gjort. Det är i skrivande stund oklart vad jag skall göra nu, men eftersom jag har tre minderåriga barn hemma måste jag låta dem bestämma i första hand, och en av dem är tydligen en väldigt stor fotbollstalang som skall börja spela för J-Södra i vår – så jag kan inte bara packa väskan och ge mig av dit näsan pekar.

Jag har ett gammalt löfte till mig själv om att när jag inte längre tycker om att jobba som kreatör, så skulle jag bli lärare i svenska, så jag har skrivit in mig på högskolan i Jönköping och även blivit antagen. Men så är det några jobb som jag sett och som jag också gärna skulle vilja göra, nu när jag ändå skall vara kvar här i södra Sverige ett tag till med hänvisning till barnen.

Hälsningar

Cathrine Palmcrantz