Dagar vi minns: När jag mötte en dinosaurie i hissen

2021 kan egentligen sammanfattas med en enda mening: Rena rama ding dong. Inte bara för Eva och Ewas sagolika melodifestivalsuccé med samma namn, utan för att vi befinner oss i en värld som för närvarande inte är av denna världen. Och apropå rena rama ding dong, så ska jag nu berätta om ett annorlunda möte. 

Vi skriver den 15 oktober 2017. Jag befinner mig på båten Silja Line Galaxy ute på havet. Klockan är framåt midnatt och jag står och väntar på en hiss tillsammans med min polare Emil….men låt mig först berätta lite mer om studentkulturen.

Under min studietid var jag en djupt engagerad person i såväl studentförening som studentkår. Jag hade funnit en trygg oas när familjen fanns 50 mil bort. En av delarna i det här sällskapet var reseföreningen GRIS (Gävles Resande Intellektuella Studenter). Föreningen brukade göra resor till andra lärosäten runt om i landet för att förkovra oss i studentikosa miljöer. 

En av årets höjdpunkter är det så kallade ”Sjöslaget”. Under 24 timmar beger sig overallare ut på öppet hav för att festa, träffa nya bekantskaper, byta tygmärken och bara ha det gött. 2017 blev mitt första sjöslag. Iklädd min khakifärgade studentoverall, fullsmetad med tygmärken, en rosa t-shirt med Nasse på och på plats på en buss fullproppad med mina bästa vänner reste jag från Gävle till Stockholm för att delta i evenemanget. 

Vi var ett gäng som hade bokat hytter och som höll ihop under de första timmarna. Till slut började äventyrslustan komma till mig och min kompis Sandra drog med mig på upptäcksfärd. Vi gick från hytt till hytt och hade otroligt roligt. Till slut återfann vi vår gemensamma vän Emil, som befann sig i sin hytt. Med Emil i släptåg drog vi vidare på upptäcksfärd, när vi helt plötsligt ser en samling studenter som börjar sjunga upp sig. Vid hisschaktet börjar vi sjunga Tommy Körbergs otroliga stycke ”Stad i ljus”. Fler och fler studenter ansluter, till och med ordningsvakterna tar plats i sällskapet och sjunger för full hals. När ordningsvakter ansluter till en körgemenskap, DÅ vet man att livet är på topp!  

Efter sångnumret ställer sig Emil och jag vid hisschaktet. Klockan börjar närma sig midnatt och vi tittar upp mot nummertavlan. Hissen kommer allt närmre och närmre och till slut stannar den vid vår våning. Dörrarna öppnas och i hissen står…en dinosaurie. Närmare bestämt en Tyrannosaurus Rex. Chockade tittar jag och Emil på varandra innan vi släpper fram odjuret som fortsätter sin resa uppför trapporna. Då kom jag att minnas att Dunderpatrullen stod på scen den kvällen. Vid deras spelningar brukar människor bära uppblåsbara T-Rex-dräkter för att skapa både komedi och drama och det var just en av dessa maskotar vi sekunderna innan mötte i hissen. 

Det blev en väckarklocka för både mig och Emil, och vi begav oss raka vägen till bandets spelning. Dunderpatrullen bjöd på en hejdundrande show och publiken var i extas. Festen fortsatte in på småtimmarna och dagen efter fylldes med märkesbyten, karaoketävling och besök i taxfree-shopen. Sjöslaget 2017 blev en mycket lyckad resa och jag minns med glädje tillbaka på allt tjo och tjim en fick uppleva. 

Jag avslutar den här historien med ett råd: Ta vara på möjligheterna du får, våga öppna dörren som står på glänt och säg ja, inte nej. Ditt liv blir så mycket rikare.

Hade jag sagt nej till saker under studenttiden, hade jag ALDRIG fått uppleva studentföreningarnas gemenskap och engagemang, föreningsdanserna på studentpubarna, kårkvällarna, insparksveckorna och inte minst människorna. Få miljöer samlar lärare, sjuksköterskor, lantmätare, ingenjörer, ekonomer, kommunikatörer med flera på ett och samma ställe som studentlivet. Du får en vetskap om att framtiden ser ljus ut och du får göra det tillsammans med alldeles underbara människor. 

Det här är en hyllning till alla er fantastiska och underbara människor som gav min studietid mening och som ger mitt liv mening.

Årets glädjespridare 2015