Dan Storck: Det kanske blir ett pensionärsliv i Skillingaryd

Dan Storck

Tidig söndag förmiddag träffade vi Dan Storck hos storasyster Inger Magnusson på Verkstadsgatan i Skillingaryd. Under en god kopp kaffe i vardagsrummet undrar vi vem Dan Storck är:

– Det har jag också funderat mycket på, säger Dan och skrattar gott. Under måndagen blir jag 60 år. Jag är född här i Skillingaryd och mina föräldrar var Herbert och Iris. Jag kom med i Frälsningsarmén genom att Henrik Stenberg och Håkan Lundkvist ville att jag skulle följa med till scouterna. Jag var 12 år och hade gått lite på söndagsskolan. I scouterna mötte jag fantastiske Lasse Kjellgren och hans varma och humoristiska sätt och stora kärlek till oss ungdomar. Han var tydlig med att förmedla sin kristna tro men absolut inte på ett påbackande sätt. Han var en fantastisk människa. Det gjorde ett starkt intryck på mig.

– Sedan hade jag min kusin Joakim som spelade i hornmusikkåren och jag blev en av dem. Det var en tung väg men är jag glad amatör som fortsatt spela. Jag kom mer och mer in på gudstjänster och den kristna trons väg för mig och den 6 mars för 45 år sedan blev jag frälsningssoldat, strax innan jag var 15. Det var tidigt och det var tillsammans med Susanne Lundgren och Kristina Karlsson, numera Arvidsson, och Lennart Johansson var kårledare.

Ekonomisk linje och vapenfri tjänst.
– Jag gick treårig ekonomisk linje på Finnvedens gymnasium. Jag kände redan då att det var en kallelse, den var inte tydlig hos mig men jag kände ändå att jag ville bli frälsningssoldat. Gick därefter på bibelskola i ett halvår på Dalarö och efter det gjorde jag vapenfri tjänst på en skola i Hillerstorp. 1986 hade jag då fått in en fot inne i skolgemenskapen och jobbade som lärarvikarie på olika skolor i Gnosjö kommun under en tid. Det var ganska tufft och kul men jag slet mycket med hälsan då, så jag väntade in officersskolan.

– Jag kom med i ett skolteam våren 1989 och reste land och rike runt och berättade om vår tro i Frälsningsarmén i skolklasser främst högstadiet, det var mycket intressant och givande. Hösten 1989 började jag officersskolan på Östermalm i Stockholm. Sedan rullade det bara på… Två år som officer i Krokek, ett år i Malmö, ett år i Vilhelmina, ett år i Nässjö, tre år i Jönköping, sju år i Skövde, tre år i Lidköping och därefter i Norge. 1998 träffade jag min blivande norska fru som var från Bodö. Vi var bosatta i Skövde och Lidköping vid den tiden men flyttade till Norge då min tidigare fru ville tillbaka och jag blev en del av lasset. Våra barn är födda i Skövde och Drammen. Vi bodde i Drammen i fem år och 2014 flyttade vi till Skien, så jag blev kvar i Norge. Nu jobbar jag halvtid i Larvik och halvtid i Gol.

"Jag är enormt intresserad av fotboll". Här är Dan tillsammans med Kjetil Knutsen, tränare för Bodø/Glimt.. Privatbild

Stort fotbollsintresse…
– Jag har alltid varit intresserad av fotboll, följt alla SIS hemmamatcher, kunde alla spelare och deras nummer på tröjan. Eftersom min dåvarande fru, som var från Bodö blev Bodø/Glimt mitt lag och jag har följt laget utomlands fem gånger, det var en upplevelse. Själv är jag en dålig spelare men fotboll har följt mig genom livet, det är nästan sjukt, berättar Dan som även gjorde egna resultattabeller och statistik. Min pappa var väldigt intresserad av tennis, så det har jag följt en del också samt Hv 71 följer jag också men inte mer än så. Fotbollen har en plats i mitt hjärta och då gäller Elfsborg, Bodø/Glimt och Manchester United.

Kanske ett pensionärsliv i Skillingaryd.
– Jag är kvar i Norge, där mina fyra barn också bor. Jag har inget emot att flytta tillbaka till Sverige, det kanske blir ett pensionärsliv i Skillingaryd. Jag har en plats där jag har mitt hem och jag har till trots bott här i 23 år. Hur viktigt det är att mina barn har kontakt med mig, får du fråga dem men i vart fall är det viktigt att jag har kontakt med barnen så jag kan inte bo 50 mil ifrån dem just nu i alla fall. Frälsningsarmén och den kristna tron är väldig för mig men jag är inte totalt inskränkt.

Som officer i Frälsningsarmén får man se och uppleva olika orter och inte kvar på samma ställe så länge.
– Det har ändrat sig lite, för 100 år sedan kunde man vara kvar ett halvår på en plats. Jag var sju år i Skövde och fem år i Drammen. Man har ett förflyttningssamtal och säger man då tydligt att man har det bra och såvida kåren själva tycker att man trivs tillsammans är man kvar längre nu förtiden än tidigare, berättar Dan. 

Dan Storck berättar fortsatt med temat på dagens gudstjänst, Palmsöndagen, som hålls i Frälsningsarmén.
– Herren behöver oss för att hans vilja ska ske på jorden och vi behöver Jesus för hans unika egenskaper i denna vår sargade värld. Det har jag tagit fasta på. Oavsett om vi tror det eller inte behöver vi honom. Alla är inte lika lyckligt lottade, jag skulle kunna berätta så mycket som jag har upplevt i Frälsningsarmén, den goda viljan inom Frälsningsarmén. Jag är tacksam över att killarna tog med mig till scouterna den där dagen, annars är inte säkert jag hade suttit här i dag. Det är två profiler i Skillingaryd som har betytt så extremt mycket för mig, Lasse Kjellgren och Lasse Pettersson, kloka och vänliga och jag står i tacksamhetsskuld. Jag bodde i Norge när båda dog, även om sträckan var lång var det två begravningar jag inte gick miste om.

Kusinträff på Grönelund
– I eftermiddag ska vi samlas på Grönelund för kusinträff. Det är både från min mamma, som är från Valdshult, och pappas sida. Det var min dotter Sara som tyckte att hon kände familjen lite dåligt och jag själv, tillsammans med min syster, har pratat om det här i över tio år. Så nu är det dags. Vi blir 75 personer totalt med respektive, barnbarn och närmaste vännerna Torbjörn Eriksson och Johan Grahn med familj, det ska bli roligt.

Dans 18-årige son Sakaris kommer till vardagsrummet och sätter sig i fåtöljen. Han har bott i Lidköping, Drammen, Skien och Oslo. Känner han sig rotlöst frågar pappa Dan;  ”Nej, det går fint, det går bra att flytta”.
Kan Sakarias tänka sig att flytta till Skillingaryd? ”Nej det tror jag icke, det är lite för litet men samtidigt mysigt”, svarar Sakarias.

Efter intervjun tog vi oss till Frälsningsarmén där Dan Storck skulle hålla dagens gudstjänst. Ett 40-tal fanns på plats där, förutom Dan, var sångevangelist Lennart Larsson.

Dans kusin Joakim Storck läste inledningsord och tackade för fömånen att vi har fred, frid och lugn och ro.

Lennart Larsson, sångevangelist, har rest 30–35 år och senast han var i bygden var 1986.
– Trevligt att se er på armén. Jag kommer från Eriksberg och nu bor jag i Värmland. Nu ska jag sjunga en sång som jag brukar börja med när jag är på nya ställen. Inget notställ eller texter, jag kan det mesta utantill, inget jag skryter med utan jag har fått det av min mor.

Dan Storcks predikan i korthet:
– I morgon är det 60 år sedan jag föddes, inte lätt att se. En del som tycker att jag ser yngre ut men då säger jag att man bör gå till optikern. Den här platsen och det här huset har betytt väldigt mycket i min uppväxt. 1991 gick jag med i Skillingaryds musikkår och samtidigt väcktes mitt intresse för Östeuropa. 1997 var jag i Moldavien och det slog mig väldigt fint och hårt. Sedan dess har jag haft ett stort intresse för landet och hade i Skövde förmånen att göra en stor insamling tillsammans med Rotary och vi samlade i hop under tre år nästan sex miljoner och vi kunde göra så att fattiga kunde äta en varm måltid om dagen. I dag går kollekten till Frälsningsarméns arbete i Moldavien.