Den mångsysslande och leende bibliotekschefen

Cecilia von Strokirch tar emot med ett leende och under de följande 30 minuter som intervjun pågår kommer det bli mycket skratt och leenden. Det märks att hon trivs på sitt nya jobb.
– Jag saknar inte Stockholm ett dugg, slår hon fast och fortsätter:
– Jag vet inte hur många som varit så vänliga och kommit fram och hälsat mig välkommen till kommunen.

Hon har genom yrkeslivet haft många strängar på sin lyra och jobbat som bland annat PR-konsult och stå upp-komiker.
– Jag har hoppat runt lite, men jag återfaller alltid till bibliotek.

Stå upp-komiker?
– En gång i tiden var jag rolig. Det var en rolig grej att hålla på med.

Hur kommer det sig att du halkade in på den banan?
– Jag hade väl någon slags 30-årskris och då var det flera stycken som oberoende av varandra tyckte att jag skulle hålla på med ”stand-up”. Tillslut så gick jag en sommarkurs och kom på att ”det här är ju faktiskt riktigt roligt”.

Hon berättar att hon under en period höll på med det rätt intensivt och turnerade runt.
– Men det passar ju inte jättebra med småbarnslivet. Så efter föräldraledigheten när jag skulle börja jobba igen så blev det…
– Då fick jag ett roligt jobb på biblioteket och då fick jag utlopp för min kreativitet där. Så jag kände inte att jag behövde den ventilen längre.

Kan medarbetarna förvänta sig att du kommer köra lite stå upp-framträdanden under diverse personalfester då?
– Nja. Jag tar nog hellre en karaokekväll, säger hon och brister ut i skratt.

Cecilia von Strokirch är född och uppvuxen i Jönköping. Efter att ha flyttat runt lite landade hon i Stockholm där hon bodde i 23 år innan flyttlasset gick till Småland och Skillingaryd igen kring årsskiftet.
– Jag har tänkt på det i många år att jag skulle vilja flytta från storstaden. Sedan har jag jobbat så mycket med bibliotek och biblioteksutveckling att jag tyckte att det var dags att prova på att vara formell chef och inte bara utvecklingsledare och projektledare med mera.

”Man vill något här”

Hon berättar att hon inte visste så mycket om kommunen innan hon kom hit.
– Men jag har märkt att det är en fungerande kommun. Man känner att det finns något positivt här. Alltså att man vill något här, att man har idéer, säger hon och fortsätter:
– Det finns en väldig experimentlusta här och man är inte rädd för att prova nya saker. Vi pratade om vilka förväntningar som är på mig nu när jag började och då var en att bibliotekskollegorna vill fortsätta att prova saker. Jag är en person som tycker att det är jättebra att prova grejer, och så får man följa upp sedan om det var en bra idé.

Vårt samtal glider över på vad bibliotekets roll är i samhället. Bland annat att verksamheten ska fungera inkluderande.
– Att individen kan hitta sin plats inom kulturen, att känna att ”Här är jag välkommen”. Biblioteken är ju så etablerade nu. Speciellt sedan Vaggeryds bibliotek flyttade in till centralorten så finns det en stolthet och medvetenhet.

”Mammas fel”

Många gånger när en verksamhet byter chef så blir det förändringar. Men Cecilia von Strokirch berättar att hon inte känner att något behöver förändras i Vaggeryds kommun.
– Det är redan en förebild. Vi jobbar med det digitala, vi är nära våra besökare, vi har fokus på barn och aktiviteter för alla åldrar. Det är redan ett förhållningssätt som finns etablerat här.

Hur kommer det sig att du hamnade i biblioteksvärlden?
– Det var mammas fel. Hon jobbade i Huskvarna på biblioteket och jag började som bokuppsättare när jag var 14 år sedan efter det har jag gjort massa andra saker, men eftersom bibliotek är en så meningsfull och viktig verksamhet så är det inte så svårt att halka tillbaka.

Hon återkommer flera gånger till att arbetet på bibliotek är meningsfullt och jämför med när hon arbetade som PR-konsult.
– Där kanske man ibland fick göra reklam för och lyfta saker som man inte riktigt tror på. Jag skulle behövt mer betalt för att sälja min själ, säger hon och brister ut i skratt.
– Men det motiverar inte mig samma sätt som bibliotek..

Vad driver dig här?
– Det är vad biblioteken ger för verktyg till människor. Kunskapsinhämtning, bildning läsningsfrämjande. Det är verktyg att upptäcka världen med, få förståelse och lära sig saker om vad som helst. Kan man bidra till den nyfikenheten i livet så är det värt så otroligt mycket.

Trots många studieår inom mestadels media och kommunikation så är hon inte utbildad bibliotekarie.
– Just för min tjänst här så behöver jag inte det och den kompetensen finns bland mina medarbetare. Så det känner jag mig jättetrygg med.

”Oftast kan man bara titta på krukväxterna”

I nästa andetag berättar hon om hur imponerad hon är av biblioteksverksamheten som finns i kommunen.

Vad är det som är så bra här?
– Folk ställer upp för varandra och är flexibla. Man är positiva, framåtlutade och att man är trygg med att testa sina idéer. Jag tycker man kan känna när man gå in på ett bibliotek om det är personal som bryr sig eller inte.

Hur känner man det?
– Oftast kan man bara titta på krukväxterna och se om de är döende eller inte, säger hon och skrattar innan hon skyndar sig att tillägga:
– Nu är det absolut inte en del av vårat huvuduppdrag att vattna växter, men det är ett tecken på om det finns en allmän inställning att tillsammans ska vi få detta att fungera.

Varifrån har du fått din positiva livssyn?
– Jag vet inte om jag är så mycket positivare än andra. Jag har en rejält svart humor och mycket lätt till skratt. Kan min positiva livssyn bero på att jag är trygg i min medelmåttighet? Jag är inte bättre eller sämre än någon annan och folk gör ju fantastiska saker varje dag, så det borde jag ju också klara av.