Det hände då: Stabsläge i regionen
Nyheter Under rubriken "Det hände då" ska vi gå tillbaka ett år i tiden, vad hände då och vad har hänt sedan dess. Idag uppmärksammar vi att regionen gick upp i stabsläge för ett år sedan för att ha kontroll på vårdsituationen med anledning av covid -19.
Malin Bengner
Vi kontaktade smittskyddsläkaren Malin Bengnér för att höra hur man resonerade då jämfört med dagens situation.
Hur resonerade man när man gick upp i stabsläge?
– Det kan inte jag svara på, utan det beslutet togs utifrån behovet av vårdplatser och prioriteringar. Vårt arbete var av medicinsk karaktär för att minska sjukdomens spridning bland länets invånare.
Förra hösten spreds sjukdomen rejält, liksom nu, men i år är det inget stabsläge?
– Som sagt är stabsläget inte min avdelning, menar Malin Bengnér och tillägger att situationen idag är en helt annan än förra hösten när omikronvarianten dök upp. De flesta som smittas idag har ett klart bättre vaccinationsskydd som minskar trycket på vården högst avsevärt.
Är covid -19 här för att stanna?
– Vi kommer säkert att få leva med sjudomen under överskådlig tid. Dock är det troligt att det blir mera som en ”vanlig” influensa, men det kan behövas fortsatt vaccination.
Kommer vi att få leva med kontinuerlig vaccinering?
– Det är troligt, enligt Malin Bengnér. Men när det gäller vaccination kommer det troligen att bli en begränsning i vilka grupper som kommer att rekommenderas att ta en spruta för att stärka sitt skydd. Hon tillägger att vaccination är ett eget ansvar, man skyddar sig själv men i dagsläget påverkas inte smittspridningen.
Vilken betydelse har vaccinationen haft?
– Den har varit till gagn för såväl den enskilde som för samhället. Trots att smittan har ökat under hösten har den inte drabbat människor lika hårt som förra hösten. Vi har heller inte motsvarande tryck på vården, vilket visas av att något stabsläge inte är aktuellt. Dessutom blir de som smittas lindrigare sjuka och kan minska sin frånvaro på arbetsmarknaden, skola eller annan sysselsättning, avslutar Malin Bengnér.
Jag kan omöjligt se påverkan på samhällsfunktionen som viktigare än medborgarnas (individernas) överlevnad.
Den 31/10 fick jag covid, och ett dygn senare satt jag med lufthunger och trodde jag skulle kvävas. Utan vaccineringarna hade jag kanske inte överlevt! Men covid-test tar man tydligen inte längre annat än på gravida och på sjukvårdspersonal, enligt vårdcentralens telefonsvarare. Sjukvården sticker huvudet i sanden som en struts. Det man inte tittar efter, det ser man inte!
Men folk fortsätter att dö av covid! För ett par dagar sedan var det 5 817 covid-sjuka som dött under 2022. Vi kan hamna på 6 000 döda i år.
Under 2021 dog 6 583 covidsjuka (15 310 minus 8 727), så vi har väl inte klarat oss så värst mycket bättre under 2022, eller…
Jag förfäras när jag gång på gång hör det predikas i massmedia och i andra sammanhang att covid är över, att covid var ett hot som fanns, men som är borta nu. Istället är det väl så att smittan blossar för fullt just nu? Varför skulle inte bara jag utan många andra drabbas? Tänk Svenne Hedlund, om ni behöver ett ansikte att hänga upp siffrorna på!
Det är insiktslöst att bete sig som om sjukdomen inte längre finns! Jag fruktar vilken smittspridning det kan bli. För hur många kommer ett vårdslöst julfirande leda till att det blir ”sista julen”?