Docent svarar och förklarar: Hur mår vi egentligen?

CG Gustavsson är inte bara docent utan också världsmästare i skytte. Här fångade vi han på bild när jaktvårdsföreningen tränade på skyttebanan

Ökad covidsmitta, nya virusvarianter, återinförda inreseregler, vaccinationer och vården som har fortsatt högt tryck. När restriktionerna släpptes under våren slog media ut rubrikerna ”nu är det över” och ett världsläge som kanske hade gjort att pandemin kom i ”skymundan”.

För att höra efter om hur vi egentligen mår tog vi kontakt med docent CG Gustavsson som lämnar sina tankar.

– Jämfört med andra länder, dels med EU som helhet, dels Storbritannien ser det ganska bra ut för Sverige, om man jämför dödstalen. Men om man studerar land för land, se länk, tycker jag att man får en annan bild.

– Där finns en tabell ”Reported Cases and Deaths by Country or Territory”. Tabellen är klickbar, så man kan välja Europe och sedan klicka på rubriken Deaths/1M pop. Grekland finns på 13:e plats och Italien på 17:e. Mikrostaterna San Marino finns på 10:e plats och Gibraltar på 15:e plats, men länderna med den högsta dödligheten är huvudsakligen gamla öststater. Varför? Hur skiljer de sig från vårt närområde? Bland länderna i närområdet ligger Sverige på plats 29 med 2 164 döda/miljon invånare, Tyskland 32 med 1 939 döda/miljon, Finland 38 med 1 487 döda/miljon, Danmark 40 med 1 352 döda/miljon, Nederländerna 41 med 1 336 döda/miljon och Norge 44 med 829 döda per miljon. Detta är inte särskilt smickrande för Sverige. Totalt omfattar tabellen 48 europeiska länder. När det gäller dödstalen i Sverige år för år eller vecka för vecka och även länsvis statistik finns en källa här, se länk.

– Om man börjar med staplarna vecka för vecka, det de kallar nya dödsfall, så ser man att dödligheten var mycket låg under delar av hösten 2020 och framför allt hösten 2021. Vintern 2022 ökade antalet dödsfall precis som tidigare vintrar men toppen blev inte lika hög. Vaccineffekt, skulle jag gissa. Det som är anmärkningsvärt är att antalet dödsfall inte blev lika lågt under hösten 2022 utan i stället kom smygande uppåt för att hamna i den situation vi har nu, med många som dör. Enligt data från John Hopkins University, se länk, hade det den 31 december 2020 dött 8 727 covid-patienter i Sverige. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun, för det är många som skriker att de dött med covid men inte på grund av covid men man har valt en viss definition för statistiken och den får vi hålla oss till. Avsikten med mina siffror här är i första hand att visa trenden år till år snarare än exakta siffror på hur många av dessa som dog på grund av covid. Den siffran kommer det kanske aldrig gå att få fram. Hur statistiken tagit hänsyn till rubriken ”huvuddödsorsak” vet jag inte. Man har ju gjort förändringar, menar CG Gustavsson och går åter till John Hopkins University:s siffror:

– 31 december 2020 var det 8 727 döda. 31 december 2021 var det 15 310 döda, det vill säga 6 583 döda under 2021. 31 december 2022 känns siffran 21 827 döda lite osäker, men den skulle innebära 6 517 döda under 2022. Siffran är osäker därför att det numera bara rapporteras veckovis, och 5 januari 2023 315 nya dödsfall som klumpsumma, till ett totalantal av 22 142 och då blir det istället 6832 döda sedan 1 januari 2022. Jag tycker det räcker att konstatera att det dött ungefär lika många under 2022 som 2021.

Varför har vi inte blivit av med covid under andra halvåret förra året, utan antalet döda har klättrat successivt?

– Från och med den 1 april 2022 ändrade riksdagen restriktionerna, se länk, och sade samtidigt också ja till regeringens förslag om att sjukdomen covid-19 inte längre ska anges som en allmänfarlig eller samhällsfarlig sjukdom och lagändringarna började gälla den 1 april 2022.

– Man påpekade då att detta inte skulle betyda att pandemin var över, men det verkar inte befolkningen och i synnerhet inte reklammakarna ha begripit. Det har tutats ut i tid och otid att nu när pandemin är över kan vi bete oss som vanligt, resa som vanlig och umgås som vanligt. Media, exempelvis lokalradion, har triumferat ut sitt ”nu när pandemin är över” och ve den som har protesterat och idiotförklarats.

– Jag tycker nog att myndigheterna har hållit en låg profil, alldeles för låg, och det var inte förrän vårdbehovet började överstiga kapaciteten som de började höras på allvar igen. Vi har samma resonemang i dag när det gäller Kina. Minskade restriktion tolkas som att nu skall det resas, och man verkar inte ta hänsyn till de medicinska konsekvenserna. Enligt Sveriges Television för någon dag sedan befaras nu runt 88,4 miljoner människor vara covid-smittade i kinesiska provinsen Henan. Det skulle vara 90 procent av befolkningen, men för vår del kan nog minskade restriktioner i Kina ha liten betydelse för hur sjukdomen sprider sig oavsett vad vi utanför Kina gör och det sägs ändå vara gamla kända varianter av sjukdomen som grasserar där.

– Det som irriterar mig å det värsta är när man fokuserar på sjukvårdsapparaten och samhällets intressen i stället för de enskilda individernas behov. Jag kände detta obehag redan vid den allra första tv-debatten mellan Folkhälsomyndighetens Anders Tegnell och infektionsprofessorn Björn Olsen. Det kändes som om Tegnells fokus låg på konsekvenserna för samhällsapparaten och inte patienterna. Olsen bara skakade på huvudet åt detta.

– Jag ringde vårdcentralen i ett helt annat ärende, men möttes av en automatisk telefonsvarare som genast framhöll att covidtester bara var aktuella för gravida och sjukvårdsanställda. Övriga med möjlig covid skulle hålla sig hemma tills de tillfrisknat. Jag tänkte ”men de som dör då…”.

Det här med covidtestning, vad har det för konsekvenser?

– Bristande covidtestning har konsekvenser, även om smittskyddsläkaren inte anser det. För det första måste man väl veta om det är covid eller ej om man skall tänka sig behandling med specifika antivirala läkemedel. Tänker man sig hantera de medicinerna så som många länder urskillningslöst strött penicillin omkring sig och skapat resistenta bakterier? Eller anser man det otänkbart att covid blir resistent mot antivirala läkemedel, eller tänker man låta bli att behandla då det kostar pengar?

Vaccinationspass har behövts. Arkivbild

– Folkhälsomyndigheten predikar att vaccin skyddar bra mot allvarlig sjukdom och död. Men när det har dött lika många under 2022 som under 2021, betyder det att de avlidna inte varit vaccinerade? Som jag förstått det finns det ett problem i den grupp som har hemtjänst men inte har skött vaccinskyddet, men jag har inte hittat källor där det går att granska siffrorna.

– Vi har ett stort problem med en högljudd internetburen antivaccinmaffia. I vissa fall är argumenteringen så idiotisk att man tar sig för pannan, men man borde ändå kunna få fram officiella siffror på faktaläget och inte bara amatörers påståenden. Jag vet ju hur även unga friska ”fullvaccinerade” personer kunnat bli allvarligt sjuka av covid och jag vet av egen erfarenhet hur det var att trots fem vaccindoser sitta på en stol med svår andnöd utan astmatiskt inslag och känna att nu är nog livet över. Detta kan inte jämföras med influensa eller vanlig förkylning, som viljestarka okunniga personer högljutt hävdar på internet.

– Vad gäller fortsättningen måste man tänka Darwinistiskt – ”survival of the fittest”. Det kan vara i form av ett virus som smittar mera effektivt än konkurrenterna – då kommer detta nya virus ta över i kraft av bättre överlevnadsförutsättningar. Det kan vara i form ett virus som kan ”runda vaccinskyddet” medan konkurrenterna hämmas av vaccinering. Covid är, som jag förstår det, ett ovanligt obehagligt virus där inte ens genomgången infektion skyddar.

– Pandemin pågår för fullt – folk dör i tusental – och alla positiva covid-tester på idrottare visar att hotet finns kvar. Det vore dumt, rent av idiotiskt, att förneka det. Visst blir folk trötta på covid. Men tänk om folk med nyupptäckt insulinkrävande diabetes också drabbas av samma förnekelse! Där hjälper det inte heller hur mycket man bankar med nävarna – sjukdomen finns där. Jag undrar hur många äldre som nu firat sin sista jul med familjen och sedan dör av covid de skaffat sig under julfirandet. Jag undrar hur många som av samma anledning ätit sitt sista julbord. Man måste väl ändå kunna tänka lite också och inte bara störta rakt in i faran styrd av emotionerna.

Hur tror du framtiden ser ut gällande smittrisk och kommer det nya pandemier?

– Professor Björn Olsen ser jag som en auktoritet och han säger att covid kommer att följas av fler och kanske ännu mera destruktiva pandemier. Jag delar hans uppfattning. I det sammanhanget förfäras jag över samhällsbyggarnas naivitet. Det skall förtätas och det skall satsas på kollektivtrafik i alla dess former. Båda delarna bäddar för smittspridning.

Jag fick frågan beträffande covid ”hur skall jag kunna ta mig till lägenheten utan att utsättas för smittrisk”. Vederbörande bodde i ett flervåningshus med hiss som enda riktigt användbara tillgång till lägenheten. Det räcker med att en smittförande person kliver in i hissen så blir man exponerad. Men det finns ännu mycket mera smittsamma virus, där smittan hänger kvar länge i luften exempelvis efter att vederbörande använt hissen. Man måste ur smittskyddssynvinkel jämföra den boendemiljön med ett eget hus, kanske till och med i gles landsbygdsbebyggelse.

– Samma naivitet gäller kollektivtrafiken. Där blir man instängd i en bur tillsammans med smittförande. Personligen ser jag bilen som det ur smittskyddssynvinkel enda rimliga transportsättet. Jag brukar kalla bilen för ”den privata hygieniska transportbubblan”. Men samhällsbyggarna motarbetar aktivt biltrafiken och till och med stoltserar över alla sina påhitt för att försvåra för bilismen.

– I covidpandemins tidiga skeden hade man vissa restriktioner i kollektivtrafiken, men nu inbillar man sig att covid är över och då dyker de gamla idéerna upp igen och man verkar inte ha dragit den minsta slutsats av vad vi nyss upplevt. Men att det kommer att komma fler pandemier behöver vi inte tveka om, och det finns inget som säger att en sådan pandemi inte kommer att vara många gånger värre. Jag tycker vi måste tänka och planera i tid istället för att rusa vidare i blind optimism, avrundar CG Gustavsson.