Elin och Lisa har kommit hem
Nyheter Vi har sedan i höstas fått resebrev från de två tjejerna som gav sig ut på sin drömresa – Elin och Lisa. Sista resebrevet började skrivas i Australien och fick avslutas hemma i Skillingaryd…
Elin och pojken i blått är Noah 4 år, och den blonda är Caleb 3 år [1/12]
[2/12]
Här har vi Asher 1 år [3/12]
Elin och Noah [4/12]
Caleb [5/12]
Lisa och Leyla 9 år [6/12]
Lisa och Heidi 8 år [7/12]
[8/12]
I Lisas familj får man klä ut sig [9/12]
[10/12]
De flyg med röd text är inställda, det är alla förutom 3 [11/12]
Här är vi framme, säkra på Arlanda [12/12]
Hejsan allihopa!
När vi började skriva detta var vi fortfarande kvar i Australien ovetandes om vad som skulle hända. Det får ni dock veta lite senare.
Vi har varit au pairer i fem veckor, det vill säga att vi bor i varsin familj där vi tar hand om barnen. Elin är med tre pojkar i åldrarna 4, 3 och 1 år. Lisa är med två tjejer i åldrarna 8 och 9 år. Barnen är kusiner och vi bor bara fem minuter bilfärd från varandra. Vi båda trivs väldigt bra och familjerna är så härliga. Dock så uppfostrar de Elins barn lite annorlunda än vad hon är van vid, vilket var lite jobbigt i början. Det kan hända att de får sig en smäll på rumpan ifall de inte sköter sig bland annat.
En dag för Elin ser ut så här; Vaknar vid 07.00 när barnen på undervåningen också vaknat, därefter blir det gemensam frukost med familjen. För att sedan följa med den äldsta pojken till ”skolan” som kallas för pre primary. Det betyder att de lär sig lite om matte, engelska och SO och har bland annat idrott. De andra två pojkarna har hon kvar hemma och hittar på saker med. Bakar, går till parker och leker. Sedan hämtar hon den äldre pojken och därefter blir det middag och bad. Pojkarnas mamma kommer hem vid 18.00-tiden och pappan jobbar skift så han är inte alltid hemma på kvällarna.
Lisas dag ser lite annorlunda ut då hon går upp vid klockan 07.00 för att fixa tjejernas lunch till skolan och sedan cyklar hon med dem till skolan. Sedan är Lisa lediga till 15.00 – 15.30 någongång och då är det dags för alla aktiviteter såsom basket, netball, musik och dans. Sedan är det dags att gå hem igen för att äta middag innan mamman kommer hem. Flickornas pappa har inte heller några vanliga arbetstider, då han jobbar två veckor i sträck på annat ställe för att sedan vara ledig en vecka.
Vi trivdes väldigt bra i familjerna och stället vi bodde på, då det var ett litet samhälle som Skillingaryd och Vaggeryd. Dock så hade de lite mer restauranger och affärer eftersom det inte finns några städer nära till hands. Det bodde dock inte så många ungdomar i vår ålder där, alla flydde till storstan så fort de slutade skolan, så det var det negativa med att vi bodde som vi gjorde. Men vi hade ju varandra, samt ett gym som vi signade ett medlemskap med.
Nu kommer vi till de tråkiga nyheterna. För några dagar sedan så började Australien ta corona på fullaste allvar, viket såklart är bra, även fast de ännu inte hade så många fall. På hela västkusten som är den största delstaten i Australien fanns det bara 39 anmälda fall. Så vi var rätt ska i vårt lilla samhälle vid namn Manjimup. Dock så trodde staten att det skulle öka till 10 000 väldigt snabbt. Australien stängde sina gränser, precis som nästan hela Europa och man fick sitta i karantän i 14 dagar om man flög in. Sedan började det ryktas om att de eventuellt skulle ske en lockdown, det vill säga att man varken kommer in eller ut. Då började vi bli lite oroliga eftersom vi planerade att åka hem 27 maj, och vem vet hur länge detta kan hålla på. Vi hade kontakt med massa andra svenskar som också var i Australien och folk började boka sina flygbiljetter hem.
Elins värdmamma satte sig ner och sa att hon inte tror att det kommer försvinna till maj, så ”om ni stannar får ni räkna med att stanna till slutet av sommaren.”
Vi höll oss lugna rätt länge och tänkte att Corona nog kommer lägga sig innan maj, så att vi kunde åka hem som vi tänkt. Sen så insåg vi att så inte är fallet så fredagen den 20 mars bokade vi en flygbiljett som avgick på onsdagen. Vi fixade skjuts till Perth, där flyget gick ifrån och vi tänkte åka och hälsa på våra vänner i Perth innan vi lämnade landet. På lördagen får vi reda på att alla flyg från Dubai-Stockholm är inställda från den 25 mars och vi skulle flyga den rutten dagen efter, den 26;e. Då föll allvaret in och vi fick boka ett flyt som lämnade dagen efter. Lördagen var den värsta dagen i Australien hitintills. Vi var verkligen inte redo att lämna landet än, men vad ska man göra?
Väl på flygplatsen så är det folk som gråter överallt och vi blir riktigt nervösa. Senare visar det sig att alla flyg till Tyskland och Frankrike var inställda så de kommer inte hem. Vi hade riktigt tur som kom hem.
Nu är vi tillbaka i Skillingaryd och det är så många svenskar som är kvar och fast i Australien som inte tog detta på allvar i tid. För nu har även Australien stängt gränserna mellan alla delstater.
Vi var väldigt glada att vi kom hem säkert även om vi gärna hade stannat lite till, men det hade inte varit roligt att sitta isolerad i Manijmup till slutet av sommaren, speciellt eftersom det närmar sig vinter där, men sommar här hemma i Sverige.
Det ska bli kul att träffa er alla igen. Elin ska tillbaka till Hemköp, så där ses vi. Lite oklart vad Lisa ska hitta på, men hon kanske ska plugga till hösten.
Tack till alla som har följt oss under denna resa!
Elin Gustavsson och Lisa Andersson
Fotnot; Läsarna och redaktionen tackar för att vi fått följa er, välkomna hem!
Måste ni inte ha två veckor karantän?
Det har vi när vi när vi kom hem från Spanien
Det kan finnas folk på flyget som bär smitta.
Vi träffar inte en människa på dessa två veckor
Sonen levererar mat som han ställer utanför och vi håller minst två meters avstånd.
Om inte, gå inte och handla i butikerna.
Håller med Gubben! Är glad för deras skull men viktigast för vårt samhälle att dom tänker sig för vart de faktiskt har varit.
Kul att tjejerna är hemma igen, hoppas för dom äldres skull att dom sätter sig i karantän innan dom börjar röra sig i samhället. Annars låter det som en fantastisk resa.