Nyheter

Elise: Jag är fri, glad och lycklig

Nyheter Under onsdagskvällen var det temakväll i Tallnäs kapell, strax utanför Skillingaryd. 87-åriga Elise Lindqvist, "ängeln från Malmskillnadsgatan", hade mod att resa sig, och berättade om utsatthet, kamp och styrka. 

Kvällens föreläsare; Elise Lindqvist och Ruth Nordström  [1/7]

Nästintill fullsatt kapell  [2/7]

  [3/7]

  [4/7]

  [5/7]

En go kram ger kocken till kvällens föreläsare  [6/7]

Emil Qvarnström, vd Tallnäs, lämnar över änglar till Elise och Ruth  [7/7]

Tillsammans med Elise hade Ruth Nordström, som är grundare och advokat vid Skandinaviska människorättsadvokaterna, tagit sig till Tallnäs denna augustikväll där de berättade om en bok de skrivit tillsammans ”Mod att resa sig”. Ruth börjar föreläsningen och säger; ”Elise, du är en av de modigaste personerna jag känner”. Innan det ljudtekniska fungerade på filmen som skulle visas för besökarna berättar 87-åriga Elise; 

– Jag hade varit kristen ett tag och kände mig styrkt. Jag är ute på fredagskvällar och nätter. Medan tekniken görs iordning här ska jag berätta om en händelse under en av många kvällar på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Vi hade fikat och klockan var runt 1-2 på natten. Vi bredde mycket smörgåsar och den här kvällen blev det några smörgåsar över. Vi hade en lokal som vi diskade och gjorde iordning efter oss. Ovanför centralstationen i Stockholm, mitt i natten, då hör jag de här två killgängen, ett på vardera om gatan. De har knivar i handen och vi hör ”vem ska ha ihjäl den förste”, de går emot varandra. Vi hör det här vad de ropar och vi ser gängledaren och det var två långa och stora killar. Jag tar smörgåsarna och ställer mig mitt emellan dem på gatan och utbrister ”Vad håller ni på med för någonting, är ni inte riktigt navlade. Här har du en smörgås”. Killgängen blev helt förstummade. Jag, en liten gammal kärring, stod och skrek mellan de här gängledare. Då säger gängledarna, ”Vi tar en smörgås”. Jag menade på till killarna att ”Ni ska vara snälla mot varandra, gå emot varandra och säg förlåt”. De här två gängledarna blev ställda. De tänkte nog om det var cirkus på gång. De gick emot varandra och tog varandra i hand och sa förlåt. De bad varandra om förlåtelse, se vad mycket roligare allting blir. Jag är nöjd att jag vågade gå emellan, berättar Elise Lindqvist. 

Elise är inne på sitt 28:e år att hjälpa personer på Malmskillnadsgatan och hon lovar heligt att ”det ska jag fortsätta med till jag är 104 år”. Elise som själv hade en svår uppväxt med sexuella övergrepp, rymde hemifrån när hon var 14 år och som 16-åring sålde sin kropp för första gången. 

– Min mamma hade avsaknad att visa kärlek. Jag rymmer hemifrån för att jag var mobbad i skolan, läraren förgrep sig på mig, psykologen satt och somnade när jag berättade. Läkaren ifrågasatte inte varför jag såg ut som jag gjorde i underlivet. Jag blev våldtagen när jag var fem år. Blev inlärd på Malmskillnadsgatan när jag var 16 år. Man förbannar det att man låter sig luras in in i det här. Man hade ingen aning om vad det innebar. Det är inte fritt val. Man väljer fritt vad man blir. Men en tjej som har någon som bestämmer över en och knarkar ned en, då har man inte fritt val längre, säger Elise och berättar om händelsen 1994 som gjorde att hon reste sig; 

– Det var vändpunkten i mitt liv att komma till kurort i Falköping. Jag var nedbruten narkoman, det slog ned mitt förstånd. Jag kom till någonstans där människor log. Jag hade spottat, sparkat på de på hemmet. De satte in vak på mig då jag ansågs vara farlig. Jag var som en igelkott, ingen fick komma nära mig. Jag var odräglig. Då sjunger de här människorna så fint och de såg så glada ut. Jag var inte van vid det. Jag trodde verkligen att jag hamnat på sinnessjukhuset, jag trodde verkligen att jag hamnat på ett dårhus. Jag hade gått fram till en kvinna som nickade och log och jag gick fram till henne och frågade vad för piller hon åt. Hon sa att hon inte hade ätit några piller, jag har Jesus i mitt hjärta. Jag trodde allvarligt talat att jag var på sinnessjukhuset. En på piano som sjöng lovsånger, han bad för mig, jag hade aldrig hört talas om bön, jag fattade inte något. Helt plötsligt vid den här stunden känns det som en varm stråle och ner igenom hela min kropp ända ut i fötterna. Jag blev inte rädd. Jag tog emot Jesus utan att jag förstod det. 

– Idag säljs unga flickor och det blir allt lägre åldrar, 12 år är den yngsta jag har träffat. Man måste vara vaksam på sina ungdomar, föreläs på skolorna, man måste ha koll på dataspel, appar, man ska aldrig lämna ut sitt telefonnummer, vaksamhet. Slå dig inte på bröstet och säg ”det händer inte mig”. Var vaksam, rädda våra ungdomar som luras in. Vad är det för män som köper? Det kan vara från den högutbildade mannen till den lille ensamma mannen.  Jag vill att flickorna kan tänka om och se hur det blir. Tjejerna älskar inte alls det här yrket. ”Man får väl skylla sig själv” säger alla andra.

– Vi har uppvaktat justitieministern och skrivit debattartiklar. Det ska finnas hjälp för dem att komma ur, det programmet heter ”Exit”. Det ser vi fram emot. Jag glömmer aldrig den dagen när vi träffade Morgan Johansson i regeringen. Han var lite flat, tycker jag allt och jag kallade honom ”Lille Morgan”. 

– Jag är fri, glad och lycklig, avrundar Elise Lindqvist som sedan mitten av 1990-talet engagerat sig i S:t Clara kyrkans vänner. Prästen Sahlberg i kyrkan byggde upp ett socialt arbete med tydlig inriktning att hjälpa hemlösa och prostituerade. 

Taggar

Dela


Lämna ett svar