Emil vaktade kungen

Emil Åkerman öppnar dörren på föräldrargården

Emil Åkerman valde att göra ”lumpen” frivilligt då han är årskullen före de ungdomar som numera är mönstringspliktiga. 

– En tanke slog mig att jag skulle söka, jag ville egentligen bli stridspilot men det var tuffa krav och eftersom jag tidigare drabbats av migrän var det jobbet uteslutet, börjar Emil berätta över en kopp kaffe hemma vid köksbordet i Tofteryd.

Han sökte information på försvarsmaktens hemsida, där man först fick göra en profil som betyder att man svarar på allmänna frågor om sig själv. Därefter i maj månad bokades mönstringen på rekryteringsmyndigheten i Kristianstad.

– På mönstringen gjordes ett begåvningstest, svenska- och mattetester. Fystester som innehöll cykling och styrketest. Vi gick igenom läkarundersökningar och fick prata med psykolog. Utifrån testerna jag gjorde bedömdes det vad jag skulle passa till och min yrkesvägledare tyckte jag borde bli officer. Jag valde då samband- och ledningssoldat och ska bli gruppbefäl när jag är klar med utbildningen, fortsätter Emil.

Han fick reda på direkt att han blivit godkänd och ansökan blivit godkänd. Det var snabba ryck, en påhälsning och rundvandring i logementet i Halmstad för ”att man ska känna sig hemma” innan dagen D kom. 24 juli ryckte Emil in på sin 11 månader långa utbildning inom försvaret.

– Jag var rätt nervös första dagen. Jag fick skjuts ner till Halmstads Luftvärnsregementet. Vi är Sveriges näst största garnison och det jobbar ungefär 1 000 personer där. I mitt logement sover vi tolv stycken och i vår pluton är vi totalt 55, säger Emil.

De första tre månaderna har Emil och hans rekrytkompisar genomgått en grundläggande militärutbildning.

– Vi har lärt oss att vara soldat, hur man ska gå och stå, att man ska raka sig varje morgon, hur man ska bädda sängen och lära sig självdisciplin. Vi är en stark grupp och vi har hållit ihop bra, säger Emil.

– Det roligaste med värnplikten är att känna att man klarar av saker som man inte trodde att man skulle klara av. Jag åkte dit själv, kände inte en kotte, men spännande att vara från från egentligen ingenting till att skapa en stark grupp tillsammans, säger Emil. 

En vanlig morgon i Halmstad ser ut så här för Emil; Revelj klockan 06.00, äta frukost, städning, uppställning för buk/rygg/armar/knän (uppvärmning) klockan 07.30. Sen är det uppställning för visitation för rakning, städning och även genomgång av dagens verksamhet klockan 07.45.

– En värnpliktsdag är oftast från 06.00 till 16.30. När man har kvällstjänst gör man allt möjligt. Den gången vi höll på till klockan 23.30 hade vi inventering. Tyvärr hade vi efter slutövningen på grundutbildningen tappat bort en del. Vi fick slita ut allt i skåpet och visa vad vi hade inför befälen, säger Emil.

– På måndagar och onsdagar är soldathemmet öppet, då fikar vi och spelar biljard där. Vi är ett bra gäng. Kan vara så att man drar ner till Halmstad nån kväll eller bara är hemma på logementet och putsar kängorna, menar Emil.

– Vid grundutbildningens slutövning började dagen med gruppöverlevnad. När vi patrullerade klockan 04.30 kom befälet och skriker förflyttning. Det var bara till att riva allt man precis byggt upp och göra sig klar för att marschera iväg tre kilometer. Vi fick en halvtimme på oss att duscha och packa om, uppställning igen. Ny packning skulle göras med motoroverall och värmemössa, bussen förde oss till hypotermiövning. Efter övningen i vattnet skulle vi springa för att få upp kroppstemperaturen och därefter marsch på åtta kilometer. Därefter ett ensamdygn i skogen, det var skönt att få vara själv en stund. Slutövningen går ut på minimal sömn och/under hård press. Efter avslutad övning fick vi soldatmärket och baskern. Nu var vi inte rekryter längre utan soldater, säger Emil.

Efter grundutbildningen gick rekryterna direkt på högvaktsträningen och det blev ett minne för livet.

– Onsdagen förra veckan marscherade vi genom halva Stockholm med armens musikkår. När vi kommer fram till slottet står man två timmars pass på sin post. Jag har vaktat tre pass om dagen. Många kom fram och tog kort på mig. Försökte att vara allvarlig, man ska sköta sin bevakning. Det var en spännande vecka, själva postandet var kanske inte det roligaste, men allting runtomkring var en upplevelse, säger Emil med ett leende.

När Emil åker till Halmstad på måndag börjar gruppchefsskolan där han ska lära sig allt inom samband/ledning då han ska sköta kommunikationen med radar och robotsystem. Men innan dess ska han vila upp sig hemma på gården i Linneryd.

– När jag är ledig sover jag eller träffar kompisar och flickvännen. Brukar hänga med ut och jaga också, säger Emil.

– Så lite som jag har klagat på det civila har jag aldrig gjort och kommer inte att göra heller, säger Emil som muckar den 18 juni nästa år. Och vem vet – han kanske blir militär på heltid…

– Stolt är jag, avslutar pappa Jesper Åkerman.