Ett annorlunda kyrkoår
Nyheter Vigslar, begravningar, konfirmationer och övrig social kyrklig samvaro. Hur har kyrkan agerat under rådande läge då samlingar inte är tillåtna?
Arkivfoto
Ett speciellt år har det varit och så även i Byarums Pastorat. Vi fick en pratstund med tf kyrkoherde Jörgen Bok och diakon Jennie Skarph i den nyrenoverade fina kyrkan i Byarum.
– En del vigslar har genomförts och en del har flyttats fram, men även om man flyttar fram så vet man inte hur det ser ut vid det framtida vigseltillfället. Begravningar har sett lite annorlunda, vi har öppnat upp kyrkan för möjligheten till personligt avsked innan begravningsgudstjänsten och någon gång har det filmats för att se kunna ses direkt av de som inte har kunnat närvara. Jag tycker nog att vi försökt att ställa om på ett bra sätt där vi alla i pastoratet har hjälpts åt. När det gäller myndighetens krav på antalet personer, 50-gräns, så kanske det har varit en 30-gräns i kyrkan. Präst och vaktmästare, och ibland kyrkvärd, är behjälplig med att se över hur många personer som är samlade samtidigt vid våra sammankomster, menar Jörgen Bok.
– Konfirmationen delade vi i upp i två gudstjänster vardera både i Svenarum och Byarum och vi hade en gräns på fyra personer per konfirmand som fick komma till kyrkan. Vi har med oss det här tänket till våren om det är så att restriktionerna förblir. I år blev ett märkligt år då vi startade årets konfirmandgrupp innan den tidigare gruppen avslutades. Men nästa år ska konfirmationsavslutningen bli av som planerat, under försommaren, berättar Jörgen Bok.
Diakon Jennie Skarph berättar att hennes arbetssätt blivit lite annorlunda men än så viktigt.
– Min tjänst innebär många hembesök, vilket nu inte blivit av. Däremot väldigt många telefonsamtal. Vi vet att många människor sitter ensamma och den psykiska ohälsan har ökat i och med pandemin. Vi har gjort punktinsatser med sång och musik utanför Furugården och den sociala samvaron i Mötesplatsen har varit igång, om än utomhus. Vi har haft tur med vädret och uppehåll vid varje tillfälle. När vi flyttade in ”under tak” till Folkets Hus, där vi kommer att vara framöver, regnade det så det kändes som att det var rätt i tid, säger pastoratets diakon Jennie som avrundar med att kyrkan finns där för alla och för allas behov.